Nr 55 2020

Resterna av Jerlovs observatorium

Här och var i Guds fria natur står de ömkliga resterna av gamla fina observatorier och kupolbyggnader. Typ Gamla obsis i Lund och Jävan.

Restips:  I dessa virustider förespråkas ju ”svemester”. Hans Hilderfors såg en artikel i Sydsvenskan om udda platser att besöka i Skåne. Ett av dessa var professor Emil Jerlovs övergivna amatörobservatorium i skogarna runt Vittsjö.

– Detta är inte så långt från mitt sommarviste i södra Halland så det blev en biltur ditt i fredags (läs: 26.6). Byggnaden ligger långt ute i tassemarkerna, sista kilometern dit kör man på en smal, slingrig men naturskön skogsväg.
– Byggnaden uppfördes under andra världskriget för torvhantering, på den tiden vanligt förekommande på grund av då rådande brist på energiråvaror. Efter kriget stängdes fabriken men köptes av Jerlov för att användas som ett astronomiskt amatörobservatorium.

Dr Hilderfors vs Dr Jerlov…

* På toppen byggde han en stor vridbar kupol för att husera bland annat en 10-tums Newtonreflektor.

* Efter Jerlovs frånfälle 1976 övergavs byggnaden.
– Förfallet är nu omfattande. Kupolen, gjord av trä, har senaste åren helt försvunnet. Trappor och skyddsräcken har omfattande rostskador. Tillträde sker på egen risk, jag tog beslutet att inte gå upp till kupoltornet på grund av det synbara förfallet.

Skrangliga trappor…

Einar Jerlov var ASTB-medlem, skrev några bidrag till årsboken Cassiopeia, men var också med om att starta upp GAK, Göteborgs Astronomiska Klubb.

… och  rester av kupolbyggnaden.

Noteras bör också, påpekar Hans, att resterna av Jerlovs ”tyska montering” ska ingå i Johan Warells nya teleskopbygge. Läs på Astronet!

Namnet Jerlov antyder att han var släkt med, bror till, Karin Jerlov, som var gift med författaren Fritiof Nilsson Piraten i dennes första äktenskap.

PS. Jerlov deltog i solförmörkelseexpeditionen 1954 till sitt sommarställe Rossötorp tillsammans med Olof Rydbeck, Nils Ryde m fl storheter. Han avrapporterade i det årets utgåva av Cassiopeia, årsboken.

Fotot visar hans refraktor – helt klart förfogade Jerlov över en, för tiden, imponerande instrumentpark. Som även inkluderade ett Schmidtteleskop, vars bildskatt vi gärna skulle vilja ta del av.

Ett porträtt av Jerlov, sannolikt målat av en anställd på Sahlgrenska tror Christian Vestergaard:

Lysande SS Cyg-webinar

Grattis till ASTB:aren Magnus Larsson, som tog initiativet till ett SS Cygni-webinarium igår (29.6) med ett antal svenska variabelobservatörer närvarande och den amerikanska astronomen på plats utanför Chicago Deanne  Coppejans (bild nedan) som föreläsare för oss.

Coppejans jagar de definitiva bevisen för att SS Cyg och liknande cv:s (cataclysmic variables) sprutar ut en jetstråle, som bäst ses i radiodelen av spektrumet.

Ill från det digitala föredraget. Bildkälla: Deanne Coppejans / Northwestern

Coppejans vetande om detta stellära fenomen finns återgivet här, en summering ”The Case for Jets in Cataclysmic Variables” av forskningsläget där jag iaf för första gången sprang på begreppet ”jet physics”. Jet physics förenar många otroliga fenomen i kosmos. 

SKA-instrumenteringen, när den är på plats, kan bevisa saken vad gäller SS Cyg et al. Samtidigt har amatörastronomerna en enorm uppgift i att följa det binära stjärnsystemets ljustyrkeförändringar där en vit dvärg, en massöverlämnande donatorstjärna och en ackretionsdisk samspelar. Och en jetstråle.

Magnus lovade att webinariet ska publiceras, så vi återkommer med den informationen. Här är den förresten:

Krabban konstrar

I den hårda gammadelen av spektrumet (60-600 MeV), har Krabbnebulosan visat tecken på avtagande (”dimming”).

Barnards planetföljare

I samband med de senaste exoplanetnyheterna upptäckte jag först nu – även nyhetsjägare schabblar – att även kring den snabblöpande Barnards stjärna finns en superjord. Barnards Star b är det passande namnet.

Upptäckten offentliggjordes i slutet av 2018.

Titan flyr från Saturnus

Nya mätningar av Cassini-data visar att Saturnusmånen Titan rör sig betydligt fortare bort från gasjätten än tidigare antagits.

Mysteriet med den försvunna stjärnan

Astronomins alla Sherlock Holmes-efterföljare står förundrade (ESO-messet följer nedan): 

* Med hjälp av Europeiska Sydobservatoriet Very Large Telescope (VLT) har astronomer upptäckt att en instabil massiv stjärna i en dvärggalax har försvunnit. Forskarna tror att detta kan bero på att den har försvagats, kanske delvis på grund av stoft, eller att den har kollapsat till ett svart hål utan att ha producerat en supernova. “Om det senare är sant kan detta vara den första detektionen av en monsterstjärna som slutar sitt liv på detta sätt”, säger forskarstudenten Andrew Allan vid Trinity College Dublin, Irland.
* Mellan 2001 och 2011 studerade ett antal olika forskarlag denna massiva stjärna och kom till slutsatsen att den befann sig i ett sent evolutionärt skede. Eftersom Allan och hans forskarkollegor i Irland, Chile och USA ville veta mer om tunga stjärnor i slutet av sina liv inledde också de observationer av denna massiva stjärna, belägen i en liten galax med namnet “Kinmandvärgen”. Men när de riktade ESO:s VLT mot objektet 2019 kunde de inte längre identifiera stjärnan. “Vi fann att stjärnan hade försvunnit!” säger Allan, forskningsledare för den studie av stjärnan som publiceras i dag i Monthly Notices of the Royal Astronomical Society.

    • .

Kinman Dward Galaxy ”plåtad” av Hubble-teleskopets Wide Field Camera 3. Året var  2011.


* Kinmandvärgen ligger på 75 miljoner ljusårs avstånd i stjärnbilden Vattumannen, ett alltför stort avstånd för att man normalt ska kunna se de individuella stjärnorna. Men den aktuella stjärnan visade sig i tidigare studier vara en luminös blå variabel, omkring 2,5 miljoner gånger ljusstarkare än solen, och därmed möjlig att detektera. Sådana stjärnor är instabila och uppvisar tidvis dramatiska förändringar i sina spektra och ljusstyrkor. De uppvisar också alltid ett karaktäriskt “fingeravtryck” i sina spektra, förutom i de data som insamlades 2019. “Det vore anmärkningsvärt om en så massiv stjärna försvann utan att producera en ljus supernovaexplosion” säger Allan.
* I augusti 2019 riktade en forskargrupp alla fyra VLT-teleskop, kopplade till instrumentet ESPRESSO, samtidigt mot stjärnan utan att kunna detektera den. Några månader senare gjordes ett nytt försök med X-shooterinstrumentet, också det på VLT, med samma resultat.
Forskarna undersökte arkivdata av objektet som samlats in med X-shooter och med instrumentet UVES, även detta på VLT, liksom med andra teleskop. “Med hjälp av ESO Science Archive Facility kunde vi identifiera observationer under 2002 och 2009” säger Andrea Mehner, astronom vid ESO i Chile som deltog i studien. “En jämförelse av högupplösta UVES-spektra som togs 2002 med våra egna observationer gjorda 2019 med ESO:s nyaste högupplösta spektrograf ESPRESSO var mycket givande”.

En konstnärsbild av den massiva blå variabeln, som nu tycks ha slocknat. Ill från ESO-rapporten i dag.


* De äldre observationerna visade att den massiva stjärnan kan ha genomgått ett kraftigt utbrott som troligen upphörde efter 2011. Superluminösa blå stjärnor genomgår vanligen ett flertal jättelika utbrott under sina liv då massförlusten och luminositeten ökar drastiskt.
* Baserat på resultaten föreslår astronomerna två möjliga förklaringar till stjärnans försvinnande. Antingen ledde det kraftiga utbrottet till att stjärnan förvandlades till en mindre luminös stjärna, som också kan vara dold av ljusabsorberande stoft. En annan möjlighet är att stjärnan har kollapsat till ett svart hål utan att först ha exploderat som en supernova. Det senare vore en mycket sällsynt händelse, eftersom supernovor sannolikt inträffar nästan alltid då en massiv stjärna dör.
* Framtida studier är nödvändiga för att kunna bestämma vad som har hänt med stjärnan. Detta kommer att vara möjligt med ESO:s Extremely Large Telescope (ELT) som planeras vara i drift 2025, och som kommer att dentifiera enskilda stjärnor i avlägsna galaxer som Kinmandvärgen.
* Dessa forskningsresultat presenteras i dag i artikeln The possible disappearance of a massive star in the low metallicity galaxy PHL 293B i Monthly Notices of the Royal Astronomical Society.

* Hela messet med deltagande forskare finns här.

Gigantisk solfläck förmörkade Betelgeuse

En nygammal teori om att Betelgeuse förmörkelse i vintras tycks ha fått vind i seglen: Att en gigantisk solfläck hundra ggr större än vår egen sol orsakade den avtagande ljusstyrkan, som alla kunde se för blotta ögat. Rapporten här. 

Beviset: Mätningar i den långvågiga delen av spektrumet med hjälp av  James Clerk Maxwell Telescope och Atacama Pathfinder Experiment över en längre tid, visar att stjärnan även här sjönk i ljusstyrka.

Lämna ett svar