Nr 105 2020

Järn i dubbelstjärna speglar galaxens kemiska evolution

Tack till Jesper Sollerman för tipset och tack till artikelförfattaren Lena Björk Blixt, som låter oss återge senaste pressrelisen från Lunds universitet (den finns här). Alltså:

Dubbelstjärnornas dans runt varandra ger nya ledtrådar till den kemiska utvecklingen i vår galax, Vintergatan. Det framgår av en aktuell forskningsstudie. För första gången har man satt fingret på sambandet mellan vissa dubbelstjärnors omloppstider och mängden järn i stjärnornas inre.

Dubbelstjärnor är system med två stjärnor som snurrar runt varandra tack vare en gemensam tyngdpunkt. Det finns en rad olika varianter på dubbelstjärnor. En ny studie med forskare från bland annat Lunds universitet har undersökt dubbelstjärnor som består av dels en vanlig stjärna som vår sol, dels en specifik sorts dvärgstjärna kallad subdvärg av typ B. Dessa subdvärgar är små blåskimrande himlakroppar på väg mot sin undergång. De är rester av döende röda jättestjärnor som har förlorat sitt yttre lager av gas.

Just sådana här system av dubbelstjärnor fungerar utmärkt som ett slags forskningslaboratorium för undersökningar av hur stjärnor interagerar med varandra. Tidigare studier av dubbelstjärnor har exempelvis gett svar på hur det går till när de röda jättestjärnorna förlorar sin enorma gasmassa och förvandlas till dvärgstjärnor. Förklaringen i den processen är inte bara att gasen brinner upp. Även gravitationen från den andra stjärnan bidrar genom att dra till sig en del av gasen, en form av galaktisk kannibalism.

Men det finns fler frågor som forskarna är intresserade av att undersöka med hjälp av dubbelstjärnesystem. I den aktuella studien har man tittat på svårförklarade aspekter av dubbelstjärnornas omloppsbanor kring varandra. Vissa dubbelstjärnor har omloppstider på bara några timmar medan andra tar flera år på sig att cirkla ett varv runt varandra. Forskarna konstaterar nu att dubbelstjärnornas olika omloppsbanor kan förklaras av grundämnenas evolution i Vintergatans förflutna.

Konstnärlig tolkning av hur en döende stjärna, en röd jätte, successivt förlorar sin gasmassa till den andra stjärnan i ett dubbelstjärnesystem. Bildens händelseförlopp bygger på forskningen i den aktuella studien. Illustration: Joris Vos.

– Vår studie visar att omloppsbanorna är direkt kopplade till den kemiska utveckling i galaxens historia, säger Alexey Bobrick, doktorand i astronomi vid Lunds universitet.

I Vintergatans begynnelse existerade inte mycket av metalliska grundämnen, och därmed fick de första stjärnorna väldigt lågt innehåll av järn. De nyare stjärnor som bildats senare under galaxens utveckling har däremot ett betydligt högre järninnehåll. Skillnaden i mängden järn gör att de nyare stjärnorna blir upp till 30 procent större, och därmed blir deras omloppsbanor i motsvarande grad längre, konstaterar Bobrick.

Studien är den första som knyter samman de två stora forskningsfält som rör Vintergatans historia respektive observationer och datormodellering av dubbelstjärnor. Resultaten ger en klar bild av hur blå subdvärgstjärnor bildas. Arbetet bidrar också till ny kunskap om galaxens historia, vilket är ett forskningsområde som studeras aktivt i Lund. Den aktuella studien kan även komma till nytta framöver när man tittar på andra typer av dubbelstjärnesystem, exempelvis sådana som innehåller stjärnor vars öde riskerar att avslutas i en gigantisk supernovaexplosion. 

Studien har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Astronomy & Astrophysics.

Den vetenskapliga studien – aanda.org

(Tack för lånet av ovanstående text, Lena.)

”Historiska klubben” möts via zoom?

Vår historiska community inom ASTB, kallad ”Historiska klubben”, är ju en liten, får vi erkänna, framgångssaga MEN vilande just nu på grund av virusets allt farligare framfart. (Vi har i min pensionärsförening faktiskt haft ett coronadödsfall, inte en person som bor här men som skötte föreningens ekonomiska transaktioner. 58 år. Tvåbarnsförälder.)

Vår ordförande Peter Linde är en stor vän av zoommöten på nätet, de har varit mycket lyckade ska sägas, och kanske ska vi försöka hålla entusiasmen för ”våra gamla” igång via just zoomeriet.

Nyfiken på intresset och kommentarer! Använd gärna kommentatorsfältet om ni känner för det. Jag ska kolla med vännerna Klas Hyltén-Cavallius och Anders Nyholm.

Bildkälla: Wikipedia

Utan teknisk hjälp kan jag iaf inte klara av dessa operationer i cyberrymden.

Venus och Mars atmosfärer diskuteras

Svenska Meteorologiska Sällskapet flaggar för ett digitalt föredrag 19 november kl 16 på temat ”Klimatet på Venus och Mars”.

Föreläsningen är på engelska.

Föredragshållare är gästprofessorn i Uppsala Michael J Way, knuten till NASA Goddard Institute for Space Studies.

All info här om hur anmälan går till.

Tegmark med på listan

Vi fick ögonen på en obskyr uppgift: Vilka är de främsta astronomerna idag?

Det går tydligen att räkna ut, en toppkraft vid Max Planck-institutet toppar men på ”tio-bästa-listan” finns även ett bekant svenskamerikanskt namn: Max Tegmark.

Bolidsmällen

Bolidsmällen och sökområdet efter eventuella nedslag 7 november över Mellansverige avrapporteras här genom Eric Stempels.

Kolla även Örebro-kollegernas info här.

Viktiga ”exomemoarer”

När jag läste recensionen på sajten physicsworld.com insåg jag att detta är en viktig bok om exoplanetjakter och annat mera jordnära mänskligt i en astronoms liv, en bok som ska beställas hem:

Sara Seager är bl a berömd för en variant på Frank Drakes ekvation, hennes variant som ser ut så här:

N = N*FQFHZFoFLFS

Kolla på Wikipedia vad ekvationen står för.

Lämna ett svar