Snygga stjärnhopar på januaris stjärnhimmel
Hans Hilderfors bifogar foto på den vackra öppna stjärnhopen NGC 457 aka Ugglehopen aka ET-hopen.
– Den ligger i Cassiopeia med ett avstånd på ca 8000 ljusår från oss. Detta är den ljusstarkaste öppna stjärnhopen i stjärnbilden och man kan ganska lätt se den med en vanlig fältkikare.
– De två starkaste stjärnorna i bilden är ögonen på Ugglan eller ET, dessa är på mag. 5 respektive 7.
Fotot togs 3 januari mellan molnflaken som envisades med att segla förbi.
Bilddata:
Exponering: R,G,B 60 x 30s vardera
Optik: Refraktor 130mm f/4,5
Kamera: Monokrom CCD med filterhjul
Bildfält: 57′ x 43′
Ungefär samtidigt lyckades Filip Jönsson dokumentera en kort samling på 12 minuter över M45, Plejaderna.
– Jag chansade med vädret och det blev inte längre än så tyvärr. Nästa gång tänker jag fånga mer av nebulosan kring stjärnorna.
31 oktober smäller det!
NASA ger lite olika besked men fortfarande gäller, vad jag förstår, 31 oktober 2021 för James Webb-teleskopet: Då går bamsen till väders från Franska Guyana väl inpackad ombord på en Ariane 5-raket.
Klothoparna och Einstein
Kan de massiva klotformiga stjärnhoparna orsaka rumdtidskrökning a la Albert Einstein? Frågan gick till våra gamla proffs, och Ingmar Lundström gjorde en snabb googling på ”gravitational lensing globular cluster” vilket gav ett antal träffar på vetenskapliga artiklar, så det tycks som om detta är fullt möjligt.
Arecibo hjälpte Cathy
Fjorårets stora olycka med Arecibo-teleskopets krasch har inte klingat av ännu. Jag frågade vår radioastronom på Onsala Cathy Horellou, som intygar att hon verkligen blev störd av olyckan.
– Det är lite Arecibo och Zelentjuk som drog mig till astronomin. Jag kommer ihåg fascinerande artiklar om dessa giganter från Serge Brunier, tror jag, som jag läste i tidskriften Ciel et Espace när jag var ung.
– Senare, som doktorand i Meudon, hade jag otroligt mycket tur att träffa Martha Haynes & Riccardo Giovanelli, ett par amerikanska astronomer som var på besök och hade observerat vätelinjen HI vid 21 cm med Arecibo i närliggande galaxer. Jag höll på med radioteleskopet i Nançay och hade ett ganska kasst spektrum för en av min ringgalaxer, Arp 119.
– Giovanelli var så snäll att föreslå att observera denna galax för mig med Arecibo – och det gjorde han några veckor senare! Han väntade till julafton (eller kanske var det nyårsafton) när radiointerferenserna var lägre, och skickade mig ett fantastiskt spektrum (bifogat!). Det skulle ha tagit 10 gånger mer tid att gå ner till samma brusnivån med Nançay.
En drygt tjugo år gammal rapport om Arp 119 av Cathy återfinns här i “arxiv:et”.
Vetenskapen kvittar det lika
Lars Olefeldt tipsar om ett ganska krasst budskap:
Generellt tittips
Om du vill fingranska W-bloggens bilder, så glöm inte klicka upp bilderna.