Nr 221 2010

Arsenik och gamla bakterier

NASA:s gårdagsnyhet var inte dålig,  och det är fullt möjligt att rapporten i tidskriften Science med titeln  A Bacterium That Can Grow by Using Arsenic Instead of Phosphorus kommer  att bli en klassiker. Jag noterar på diverse amerikanska bloggar mummel i kön om att så hemskt sensationellt var det väl inte, men strongt i alla fall…osv osv.

Arsenik som ersättning för fosfor, grannen i  den periodiska tabellen,  i organismers byggstenar  är onekligen en surpris, och jag förstår astrobiologernas jubel:

Om jordiskt liv kan bygga på en cocktail av kol, väte, kväve, syre, svavel och arsenik (i st för textböckernas fosfor) – hur stora är då inte variationsmöjligheterna för utomjordiskt liv?

Arsenik är ett gift för de flesta på jorden, men de bakterier som nu uppdagats i Californiens saltrika Mono Lake har alltså makromolekyer (nukleinsyror, proteiner, RNA, DNA) där arsenik ersatt fosfor.

Teamet bakom upptäckten har letts av NASA-understödda “geomikrobiologen” Felisa Wolfe-Simon och när hon plockat upp sediment från sjön (för ett år sen) och därefter isolerat bakterier av typen   GFAJ-1, har hon utsatt dem i generation efter generation för en svältkur på fosfor och samtidigt  dränkt dem i arsenik i stället. Och voila – det har funkat! Bakterierna växte och delade sig och ser hur friska och krya ut som helst. Parallellt har en kontrollgrupp GFAJ-1 fått fosfor precis som vanligt. Md förväntat resultat.

Forskargruppen har inte chansat. De har använt sig av modernaste teknik som masspektroskopi, använt sig av radioaktiv  arsenik och även röntgenstuderat DNA-molekylerna.  Ungefär en tiondel  av arseniken i näringsbuljongen, som bakterierna simmat omkring i,  dök upp i nukleidsyror i bakterierna, och röntgenstudierna visade  att arsenik binds till syre och kol lika bra som fosfor.

Är andra, ännu mer komplexa mikroorgaismer också arseniktoleranta? Detta är naturligtvis bara startpunkten för ett intensivt forskningsprogram, och just nu håller Wolfe-Simon på med dussinet andra isolat från Mono Lake som också utsätts för en fosforfattig men arsenikrik diet.

Noteras bör att denna vetenskapsrapport lämnades in redan 1 september i år, och sen  har den fackgranskats fram- och baklänges.

Nu undras: Har någon framsyftande sf-författare varit inne på arseniktemat, att liv kan baseras på ett – gift?

PS.

Kolla också PopAsts webb for facts!

Ryssarna på plats – sen dags för STS-133

15 december skjuter ryssarna upp en Sojuz-TM-20-kapsel med tre forskare ombord. Målet är ISS.

Jag har helt missat det, men för drygt en månad sen var tydligen 200-milsflyttet av kapseln inblandad i en olycka under transporten från fabriken utanför Moskva till rymdbasen i Bajkunor. Detta berättade Neue Zürcher Zeitung i går.

Två dagar senare, 17 december,  sticker äntligen STS-133 i väg från USA, med samma mål. Bara  inte ryssar och jänkar  krockar under dockningen!

Jupiter även radioaktiv

Med tanke på senaste tidens rapporter från gasjätten i vårt planetsystem, kommer det inte som nån överraskning att spaceweather.com även rapporterar om kraftiga radioutbrott på Jupiter. Klicka på bilden på spaceweather-sajten, skruva upp datorns högtalare – och lyssna in ett  RIKTIGT oväder!

Thomas Ashcraft, New Mexico, berättar på spaceweather.com att klockan var fyra på eftermiddan 28 november  och solen fortfarande uppe när han riktade sin radioantenn (21 MHZ) mot Jupiter. Det han fick in i sina högtalare beskriver han pedagogiskt  så här –  som “a crashing storm”.

Miljontals variabelobservationer

Jag smög in om AASO:s hemsida för en stund sen och såg att i organisationens egen databas finns nu 19 627 814 observationer registrerade.   När jag var flitigast i elden i tonåren, var jag stolt om jag på en stjärnklar natt lyckades  pricka in en 10-15 variabler.

Supernova i labbflaska

Att det går att med kemiska reaktioner i ett fluidum i en stabil labbflaska visa vad som händer under en supernovaexplosion av typ Ia (vit dvärg-kollaps), menar sig några fysiker vid Rutgers University och University of Toronto med Stephen Morris i spetsen ha visat i ett experiment. Det är en ganska grafisk framställning av smällen i flaskan med start av det som ska föreställa en glödhet eldkula i supernovans inre och som i accelererande fart transporteras upp genom de lättare lagren mot ytan  och som  orsakar dramatiska störningar, virvlar och rökringar.

Kan man på CERN försöka återskapa Big Bang, är ett supernova-experiment en mindre utmaning, inbillar jag mig.