ulfr

Helgpyssel:

En 64 000 $-fråga!

Grunna på denna bild en stund innan du scrollar vidare. Mina frågor är:

* Vad föreställer den?

* Var är den tagen?

Vad vi ser är, helt rätt, en begynnande ringformig solförmörkelse, en månpassage över solskivan. Men vi befinner oss inte på jorden utan på vår röda grannplanet.

Vi är således på Mars, och det är Marsmånen Phobos – läs om ryssarnas kommande Phobos-expedition i förra W-bloggen –  som passerar över solskivan.

Bilden är tagen av en panoramakamera på NASA.s rover på planeten,  Mars Exploration Rover Opportunity.

Tidigare, 2004,  har denna kamera dokumenterat något liknande, och då såg det ut så här:

Foto: NASA/JPL-Caltech/Cornell/Texas A&M

Om jag förstår Phobos-banans matematik rätt, närmar sig drabanten sakta men säkert planeten, vilket i sin tur bör betyda att vi om några hundra eller tusen eller miljoner år eller längre kan se totala förmörkelser från den då av människan koloniserade grannplaneten. Parallellt har vår egen måne då kommit så långt ut i sin bana, att härifrån det jordiska hemmet tillhör totala solförmörkelser något som bara farmors och mormors föräldrar läst om.

Kometvattnet viktig nyhet

Det är alltid kul att följa vad den internationella  pressen uppfattar som viktigt i nyhetsrapporteringen från det astronomiska fältet. Så tack till Carl-Olof Börjeson, som hittat en artikel i Time Magazine om kometer som bevattnat jordklotet.

Grönt för E-ELT

Ett pressmess från Robert Cumming på ESO berättar att igår skrevs ett nytt avtal under i Chile inför bygget av E-ELT (European Extremely Large Telescope), med en spegel i 40-metersklassen

Staten Chile donerar marken, och ESO står för bygget och får garantier under femtio år för att området runt observatoriet – startklart in på 2020-talet –  inte exploateras..

Avtalet, som signerades av Chiles utrikesminister Alfredo Moreno och  ESO:s generaldirektör Tim de Zeeuw, ger också Chiles egna astronomer om inte förstatjing så absout tillgång till teleskopet.

När det gäller astronomiska förutsättningar kan vi med den gamla revysketchen säga så här.

Det de har, det har de i Chile,

I LIssabon finns mycket lite att hämta för fotonjagande astronomer.

SN-rest i Vintergatan

Denna vackra, sepiabruna supernovarest, SNR, kallas G299.2-2.9 och ligger 16 000 ljusår från oss i Vintergatan.

Smällen bakom var av Typ Ia, alltså en vit dvärg som briserade i en termonukleär katastrof, detta efter att ha kalasat material från en tvillingsol. Om denna givarstjärna sen är en fladdrande röd jätte, en normal sol som vår eller en annan vit dvärg, är väl inte kartlagt till sista decimalen. Utredning pågår!

Beräknad ålder för G299.2-2.9: 4500 år, vilket för en SNR är mycket gammalt – de expanderande restnebulosorna upplöses över relativt kort tid och blandas med den interstellära gas- och stoftmaterien (som i sin tur härrör från tidigare novautspottningar).

Jag har med bilden i dag  för att visa på betydelsen av observationer ovan jordatmosfären: Bilden är en komposit, baserad dels på en upptagning i röntgenspektrumet från Chandra-sonden och den just nu störtande ROSAT, dels i infrarött från 2MASS (Two Micron All-Sky Survey).

I  röntgenbllden påvisas förekomsten  av grundämnen som järn och silikon, som bakas inuti vita dvärgars “ugnar”.

Ringens ojämna struktur reflekterar den omgivande materiens ojämna struktur i sig, dess skiftande  densitet och tjocklek.

För astronomerna som använder Typ Ia-smällarna som avståndsindikatorer i kosmos (jfr med årets Nobelpris!) är det av central betydelse att få veta hur SNR byggs upp  och om detta tvingar fram nytolkningar av standardmodellerna bakom de olika supernovatypernas tillkomst.

Tack för idag…

.. vi ses nästa gång!

Vi närmar oss nu raskt den 500:e bloggen sedan starten för snart två år sen. Bubbelvattnet är lagt på kylning.