ulfr

Kraftig meteor över Kattegatt

Jag lovar:  Tre bloggar/dag ska ni slippa  i fortsättningen, men efter avbrottet före och under påsken  har det funnits mycket att ta igen för oss på W-bloggen. Från och  med nu återgår vi till normalare “utgivningstakt”.

Ännu en gång har danskarna fått se en spektakulär meteor, som sannolikt – om meteoriden  överlevde hela färden genom jordatmosfären – slog ner i Kattegatt, nära Anholt. Mycket pekar dock på att den totalförintades redan nånstans runt 65 km:s höjd.

Fenomenet sågs 24 april kl 23.36 på kvällen.

Danskarna har ett väl fungerande automatiskt kamerasystem, som bevakar atmosfären när det gäller “intränglingar” som just ljusstarka meteorer. Bilden ovan kommer från en kamera i Köpenhamn. Här finns alla relevanta fakta!

Nytt namn för Potsdam-astronomerna

Det astrofysikaliska institutet i Potsdam utanför Berlin heter sedan några veckor officiellt Leibniz-Institut für Astrophysik Potsdam.

Under paraplyorganisationen Leibniz-Gemeinschaft arbetar inte mindre än 87 vetenskapliga institut i Tyskland, alla med mottot: “Theoria cum praxi“.

Brottningsmatch i kosmos

När galaxer växelverkar kan vad som helst inträffa. QED av  galaxerna i detta kosmiska par, fångade i en bild tagen med kameran WFI på 2,2 meters MPG/ESO-teleskopet vid La Silla-observatoriet i Chile.

Det vi bevittnar är som en kosmisk brottningsmatch i sumoviktklasserna när galaxer brakar ihop och gravitationen förvrider dem. Här har spiralformen nästan vänts ut och in i den ena galaxen, NGC 3169, och vi ser ett utdraget, stjärnbildande  stoftstråk i dess följeslagare NGC 3166. Samtidigt sitter en tredje, mindre galax – nedan till höger i bilden – på första parkett för att åse hur dessa krafter vrider och drar i dess större grannar.

Den nya bilden av denna märkliga och dynamiska galaxduo är skapad av data som valdes ut av Igor Chekalin för ESO:s astrofotografitävling Hidden Treasures 2010. Chekalin vann tävlingens första pris och just denna bild kom på andraplats av de nästan 100 tävlingsbidragen.

Pressmeddelandet med galaxbilden och en inzoomningsfilm finns för nedladdning här.

Plutos atmosfär

I nästan två årtionden har planetforskarna jagat tecken på kolmonoxid i Plutos atmosfär, och nu har de funnit gasen. Bakom upptäckten står ett brittiskt team lett av Jane Greaves (t v) vid skotska University of St Andrews och den presenterades nyligen vid ett National Astronomy Meeting i Venue Cymru, Llandudno (uttalas som vanligt), i Wales.

Fakta i målet:
√ Plutos atmosfär sträcker sig 3000 km upp – en fjärdedel av avståndet ut till månen Charon. Pluto själv har en diameter på 2300 km.

√Atmosfärens skiftande utseende under tid tycks vara kopplat till Plutos elliptiska bana, dvärgplanetens närhet till solen.

√ Kolmonoxiden har en temp runt -220 gr C.

Mätningarna har utförts med hjälp av den infrarödkänsliga instrumenteringen på 15-meters James Clerk Maxwell-teleskopet på Hawai, Detta är ett 25 år gammalt teleskop, men dess adaptivoptik och datatekniska möjligheter har uppgraderats av svensken Per Friberg.

Einstein toppar Googles 10-i-topp

Detta är absolut ingen vetenskaplig undersökning, men jag googlade in om ett antal stora naturvetare/profiler för att se hur de ligger till när det gäller antalet träffar. Dra vilka slutsatser du vill!

1. Albert Einstein 25,4 miljoner träffar

2. Isaac Newton 6,1 miljoner

3. Copernicus 5,1 miljoner

4. Galileo Galilei 4,2 miljoner

5. William Herschel 3,4 miljoner

6. Johannes Kepler 2,5 miljoner

7. Tycho Brahe 800 000

8. Earl of Rosse 480 000

9. Edwin Hubble 400 000

10. Harlow Shapley 150 000

Svensk “naturlag” skrotas

Jag  kan absolut ingenting om det “tekniska” eller det “matematiska” i sammanhanget, men det är uppenbarligen  dags att skrota en snart 90 år gammal stjärnlag uppkallad efter vår svenske astronom, Uppsala-professorn  Hugo von Zeipel – en lag eller ett teorem som belyser skillnaden i temperatur mellan en snabbt roterande stjärnas ekvator och poler.

Astronomer vid Ann Arbor, University of Michigan, har  med interferometerteknik specialmätt tempen på  stjärnorna  Regulus (Alfa Leonis) och SS Cas ekvator och poler och funnit att skillnaderna är betydligt mindre än vad den von zeipelska lagen  uttrycker.

En av astronomerna markerar sin förvåning över att lagen använts så okritiskt så länge, utan observationellt underlag.

Om astronomerna  hittar skillnader på flera tusen grader mellan teori och verklighet, har det sin givna betydelse för hur vi bedömer stjärnors absoluta ljusstyrkor, deras massor, åldrar och totala energiutstrålningar.

Läroböckerna och manualerna får nu helt enkelt skrivas om. Men von Zeipel får i alla fall en fotnot!

Vad sa Kepler & Co?

När Johannes Kepler fattade att det var ellipsen, inte cirkeln, som var lösningen på planeternas gåta – vad utropade han då? I alla fall inte “Eureka!”, möjligen “Ick hab´s!!!”.

Och Isaac Newton under äppleträdet?
“My God – I got it!”

Vad Tycho Brahe sa när han såg sin nova? Sannolikt något a la:

“Hva´fanden er nu det her før nåed?”