Nr 104 2011
Reserapport från jordklotet
W-bloggens egen globetrotter Uno Grönkvist – legendar inom turist-, idrotts- och reseboksbranschen med ny bok om kryssningar på gång – rapporterar från sina senaste “äfventyr” i Afrika:
– Botswana, Namibia, Zambia, Zimbabwe. 42 starter och landningar, mest med “leksaksplan” som minsta Cessnan från korta airstrips. – Skumpiga Landroverkörningar på savann och i bush vid soluppgång och nedgång. Sol och regn. Många stjärnklara nätter!
– Fantastisk flygsafari. Och mängder av djur, exempelvis bifogade leopard och lejon.


Till dato har Uno hunnit med besök i cirka 165 av klotets länder. Han är verkligen “nyfiken på världen”. Dessutom är Uno en helgjuten idrottsvän, expert på idrottens sponsringsfrågor och mycket annat.
Bland Uno Grönkvists böcker hör bl a Prins Bertil berättar, som kom 1983. En bra sajt med det senaste från Unos skrivarlya finns här.
Shoemaker-Levy 9 spökar fortfarande
Fortfarande forskas det i den unika kometkraschen på Jupiter 1994. Pelaren av rök och damm och gaser som steg upp efter kollisionen har mätts och studerats, teoretiskt och praktiskt, fördelningen mellan kometmaterial och material från Jupiters atmosfär fastslagits m m, och här föreligger rapporten från ett team i Californien och Florida.
Gagarin hyllas i vacker långfilmsdokumentär
En framför allt vacker hyllning till Yurij Gagarin och hans premiärflygning 1961 finns på nätet – helt gratis. Dokumentären är i långfilmsformat och består av journalbilder, originalkommunikation mellan marken och Vostok och långa sekvenser tagna från jordytan av en senare tids rymdfärja. Rekommenderas verkligen!
http://www.firstorbit.org/watch-the-film
Lite New Age är det kanske här och där, förstärkt av den minimalistiska musiken. Men det stör inte mig!
Samtidigt noteras i den internationella pressen (t ex veckoslutsutgåvan av The Guardian Weekly) hur nära det var att Gagarin aldrig kommit upp. Nya arkiv har öppnats i Moskva, och i dem visas t ex att Gagarin, hans stol i Vostok 1 och Vostok 1 i sin helhet var för tunga (en massa innankrom fick lyftas ut i sista sekund), att den lufttäta luckan kanske inte var så lufttät utan fick utbytt en massa skruvar innan uppskjutningen, att sista raketsteget inte kunde stängas av i tid varför Gagarin och Vostok sköts upp ända till 325 km ovan jordytan mot planerade 230 km. Dessutom tappade Gagarin pennan som han skulle för anteckningar med i Vostoks loggbok – pennan flöt omkring i det tyngdlösa tillståndet och kunde inte fångas in.

Men annars gick det som smort. Ja, så bra att nu ska Gagarin bli staty i London, på The Mall, vid sidan av britternas superhjälte, Cpt James Cook. 14 juli avtäcks monumentet, som är en kopia av en rysk förlaga, och för att täckelset faller svarar Gagarins dotter Elena Gagarina.
Jag ser statyn och hyllningen som exempel på typisk klassisk brittisk sportmanship!
T Pyxidis flammar upp
Efter 45 års “tystnad” är den rekurrenta novan T Pyxidis igång igen med ett utbrott, rapporterar AAVSO.
Det är extremt tveksamt om Pyxidis/Kompassen syns ovan vår horisont.
Vad syntes i Pucks “teleskop” 1902?
I samband med att W-bloggsspanaren, gamle KvP-kompisen Bertil Falk letar texter för sitt stora svenska sf-projekt – se ett antal tidigare W-bloggar – fann han en serie runda svartvita teckningar sedda genom skämttidnignen Pucks teleskop år 1902.
– Åtminstone en av dem är begriplig för en nutida läsare, säger Bertil.
– Både Verner von Heidenstam och August Strindberg skrev ju om Karl XII, så här ser vi dem dra
“Karl-avagnen”.
– 1902 uppfördes Strindbergs karlhatande Karl XII i Stockholm. Heidenstams Karolinerna kom ut några år
tidigare.

