ulfr

Remarkabelt 100-årsjubileum:
Där och då sprängde Hubble galaxvallen!

För i dagarna exakt hundra år sedan riktade Edwin P Hubble det då största teleskopet i världen, 100-tummaren på Mt Wilson, mot “nebulosan” i Andromeda M31 och fick ett scoop: Han hittade 5-6 oktober fram till en ljusprick, som visade sig vara en cepheid. Med kunskap om cepheidernas betydelse för att genom period/luminositetslagen (Miss Herietta Leavitts upptäckt 1912) bedöma avstånd i stjärnvärlden, kunde Hubble fastställa – odiskutabelt – avståndet till Andromedasystemet.

Så gick det till, enkelt på papperet, men mycket jobb behövdes fört att klassificera stjärnan. Från början trodde Hubble att det var en klassisk nova han fotograferat, men det var det inte. Hans krafsande på Mt Wilson-originalplåten visar det:

Upptäckten kom i ett hugg, nåja, att avsluta den så kallade “Stora debatten”, The Great Debate aka Shapley vs Curtis, om galaxernas vara eller inte vara utanför vår hemmagalax Vintergatan. En debatt där vår guru, ASTB-skaparen Knut Lundmark, spelade så stor roll. Redan i din doktorsavhandling 1919 hade han bestämt avståndet till M31 till bortåt 600 000 – 1 000 000 ljusår. Jämför det med vad Stockholmsastronomen Karl Bohlin kom fram till – 19 ljusår.

När Bohlin fick ta del av manuskriptet till Lundmarks avhandling, innan den lagts fram för bedömning, gav han upp ett gapskratt. Efter Hubbles upptäckt skrattade Bohlin inte längre.

Det har skrivits hekatomber av litteratur och uppsatser om Hubbles cepheidupptäckt, den var verkligen banbrytande, och tillhör de ikoniska fynden i vår moderna astronomihistoria. 100 år gammal på dagen.

Min poäng i dag, här och nu, är följande: Jag ställde frågan till Mr Variabel i Sverige, Hans Bengtsson, för en tid sedan om någon svensk amatörastronom/astrofotograf någonsin dokumenterat den där cepheiden. Ja, det har de, och jag trodde att jag kunde se stjärnan på Göran Strands fantastiska M31-bild som han visade i sitt zoomföredrag på senaste ASTB-mötet. Men jag var osäker på vandringen i stjärnmyllret, däremot fick jag så småningom via Hans kontakt med Petter Åström i Lidköping och han kunde – med en kombination av sofistikerad teknik och optik – visa vad hans teleskop plus kamera kan göra. Tack Petter!!!

Petters bild kan diskuteras här på Nattmolnet. Alla teknikaliteter finns där.

Stjärnkartan till objektet enligt AAVSO:

Historiken berättas även här på Carnegie Sciences hemsida.

Bonus: En dagsfärsk (nästan) Youtubefilm från Mt Wilson/Carnegie: