ulfr

Blinka lilla stjärna där (genom nebulosan)…

Stjärnorna blinkar tack vare jordatmosfären, och ju närmare horisonten en stjärna står desto mer blinkar den. Nu har franska och iranska astronomer försökt sig på att bestämma om samma blink-fenomen uppträder i  rymden till följd av interstellära moln med olika täthet, hastigheter etc, alltså moln som täcker bakom- och bortomliggande stjärnaor.

Faktorer att räkna med är Vintergatsgmolnens utspäddhet och storlekar. Räknar man på saken får vi fram att för stjärnor i t ex Stora Magellenska molnet bör blinkningarna genom vätgasens molekyler i Vintergatan kanske ligga runt 24 minuter. Helt lätl att komma åt blinkningseffekten är det inte, och astronomerna har själva stora reservationer inför sina resultat. Hur skiljer man t ex interstellär scintillation från  en variabel stjärna?

Rapporten finns här, och bl a har astronomerna nyttjat några av ESO:s bästa infrarödteleskop. 10 sek långa exponeringar med ESO-NTT-instrumentet  ligger bakom rapporten i Astronomy & Astrophysics. (I referenslitteraturen nämns bl a rapporter av  Lundaastronomerna Dainis Dravins och Lennart Lindegren.)

Två års fotojobb!

Det tog två år för fotografen Torbjörn Andersson att jobba fram sin fantastiska fotobok Dokument Malmö!

Och, som sagt, helsidesbilden på sid 444 visar vårt fjärrstyrningsinstrument.

Astronomihuset sett från Malmös horisont

Christian Vestergaard tipsar om att min egen gamla tidning, Kvällsposten/Expressen, har en fantastisk panoramabild tagen överst från Turning Torso.

– Efter en stunds letande hittade jag observatoriekupolen uppe i det gamla vattentornet vid Astronomihuset i Lund på länken nedan. Man hittar tornet mellan universitetssjukhuset och domkyrkan långt till vänster på denna  panoramabild.

http://kvp.expressen.se/utsikt

Hartley 2-mötet närmar sig

Nedräkningen för NASA:s studiebesök, flyby:et av Hartley 2-kometen fortgår – 4 november sker passagen av EPOXI  på 700 kilometers avstånd. Det är alltid lika spännande att se hur en komet ser ut i närbild.

Några hållpunkter framöver:

* 28 oktober passerar Hartley 2-kometen sitt perihelium. och sonden kommer att ta bilder varannan minut, spektrogram varje timme.

* 29 oktober håller Malcolm Hartley, kometens upptäckare, ett med spänning emotsett föredrag på Griffith Observatory i Los Angeles, Californien.

* 2 november. Rymdsonden är 1,8 miljoner km från kometen.

* 3 november. Diverse kommandon ges för att sonden och dess antenner ska vara 100-procentigt rätt inställda.

* 4 november. Sonden susar förbi kometen kl 6.50 PDT på 700 km:s avstånd. Hartley 2 är då 1,064 AU från solen and 0,156 AU från jorden. Noggrannheten uppskattas i bildöverföringen till 7 m/pixel.  NASA:s tv-kanal direktsänder men det servas också intressanta bilder på EPOXI:s egen hemsida.

Håll koll!

Kataklysmiska variabler på tapeten

Återigen har nätets rika material av data försett oss med en spektakulär ny upptäckt: astronomerna Ivan Zolotukhin och Igor Chilingarian har med röntgendata från the Virtual Observatory upptäckt en ny så kallad kataklysmisk variabel.

Upptäckten kommer mycket lägligt, för nu på torsdag  är det ju ett seminarium i Lund på temat Observational Studies of Cataclysmic Variables Evolution, med Lundaastronomen Helena Uthas, NOT-verksam och  med School of Physics and Astronomy, University of Southampton, UK, som ett av sina Alma Maters i dag.

Helena jobbar med NOT, den nordiska teleskopet, på La Palmas och håller på att doktorera på kataklysmiska variabler.

När två olika stjärnor befinner sig så nära varandra att de påverkar varandras utveckling kraftigt, utgör de båda stjärnorna ett dubbelstjärnesystem. En kataklysmisk variabel är ett slags dubbelstjärnesystem där en typ av stjärna som kallas röd dvärg överför materia till en tyngre, men betydligt mindre, vit dvärg. De båda stjärnorna befinner sig så nära varandra att de för blotta ögat ser ut som en enda stjärna.
– Jag hoppas att min forskning skall leda till en bättre förståelse om hur de båda komponenterna i kataklysmiska variabler och täta dubbelstjärnesystem i allmänhet interagerar med varandra och utvecklas, säger Helena i en intervju för naturvetare.nu.

Helena har vuxit upp i Visby och Ystad och är en av dessa fantastiska astronomer med stort, brett kulturintresse. Hon har bl a arbetat som pianolärare och är också verksam som bildkonstnär.