ulfr

Merkuriussonden på W-bloggens värstalista

När Cassiopeia-bloggen firades på senaste ASTB-mötet i torsdags (30.3) på Tycho Brahe-obsis – tack för alla överraskningar och applåder! – så kom Messenger, Merkuriussonden, med bland de tio “värsta” prestationerna och upptäckterna under W-bloggens existens sen 2010. NASA:s hemsida här, Johns Hopkins-universitetets här.

Merkurius i ultraviolett och infrarött. Bildkälla: NASA

Den ende svenske astronom som forskat på Merkurius är Johan Warell, och det var en bjudande plikt att be honom kommentera sondens upptäckter. Här följer Johans sammanfattning i ett specialmail som lästes upp:

“Kul att du frågar om detta! Det viktigaste var förstås en högupplöst kartläggning av planeten,
särskilt dess “obekanta” sida, och en topografisk mappning med radar. Fotometriska filter
i diskriminativa våglängder gjorde det möjligt att bestämma halter av viktiga bergartsbildande
oxider, men entydiga resultat om mineralogisk sammansättning uteblev pga starka rymdvädringseffekter,
som kraftigt sänker kontrasten på absorptionsbanden (redan känt från jordbaserade observationer,
tex mina egna). 

Det konstaterades att vulkanism var mycket mer omfattande än man hade sett i Mariner 10-data och pågick både före och efter Calorisbassängens bildning för 3,5 miljarder
år sedan. Lavaslätterna är dock så järnfattiga att de inte kontrastmässigt skiljer sig från
de äldre högplatåerna till skillnad från fallet med månen. 

Det upptäcktes en stor variation i den geologiska aktiviteten och kemiska skillnader kunde
konstateras mellan olika skikt i skorpan, vilket också var lite oväntat. Vattenbärande mineraler
bekräftades i skuggor i kratrar vid norra polen, och ytan bekräftades vara oväntat sulfidrikt,
ett lättflyktigt material 80 gånger vanligare än i jordskorpan. 

Någon bestämning av haltenjärnoxid som var bättre än den jag gjorde med svenska solteleskopet kunde inte göras, den uppskattade medelhalten ligger fortfarande kring 1-2% jämfört med 20% i månens lavaslätter.”

Johan fick en applåd efter uppläsningen av mailet!

Johan Warell vid sitt teleskop i Skurup. Johan är idag ESO-kommunikatör och en av landets ledande amatörastronomer – och doktorerad astronom. Bildkälla: ESO

Gullan sjöng på ASTB-träff

Att Gullan Bornemark blir hedersdoktor vid Lunds universitet är välförtjänt, menar Anders Nyholm. Och drar sig till minnes att han sett Gullan i en Cassiopeia-årsbok.

– Fann henne på nytt i Cassiopeia årgång 20, sid. 9. Där vi får veta att hon, vid supén efter ASTB-mötet 23 november 1962, ackompanjerade sång av kantor Gustaf Fryksén. Dessutom läste hon Vintergatan av Zacharias Topelius.

Anders tycker att det kan vara dags att bjuda in henne till ett nytt ASTB-möte.

– Den “stråliga stjärnebron” av Topelius tål gott ett varv till, om hon känner för att läsa den igen.

Notabelt är att Gullan är dotter till Helge Bohlin, som i många år var ordförande i vårt Tycho Brahe-sällskap.

Men Gullans dotter Eva Bornemark har vi excellenta förbindelser. Hon är ofta på W-bloggsredaktörens boende och ackompanjerar vid andakterna. Vi pratar ofta om mor och morfar Helge.

Gullan omgiven t v av Eva Bornemark, t h Cecilia Anderberg. Bildkälla: Facebook