ulfr

Europas vackraste observatorium?

Härom dan gjorde vi inom ASTB tillsammans med våra halländska vänner en utflykt västerut, bort till Brorfelde-observatoriet nära Roskilde. En ren pastoral idyll mötte oss: Kupolerna placerade i den vackra, kuperade miljön à la Österlen, idisslande kossor, natur och kultur och astronomi i skön symbios. Det stora Schmidt-teleskopet är inhyst i en kupol med “jättestenar” som murgrund – detta för att markera samklangen mellan stjärnor och den danska landsbygden här. Inga kalla okänsliga metallytor.

I Brorfelde by har man den dag som är INTE gatubelysning. De som bor här uppskattar mörkret för att kunna se t ex Vintergatans stjärnstråk. Vid det gamla meridiancirkelhuset (t v i fotot nedan) finns ett antal hängmattor för att folk ska kunna ligga där på kvällar och nätter och spana in stjärnhimlen.

Kupolbyggnaden som hyser Danmarks största teleskop (i Danmark!), ser ut så här:

 

Brorfelde fick mig att tänka på att när jag som ung glop besökte engelsmännens Herstmonceux och astronomen som sa när vi passerade näckrosdammen mellan kupolerna:

– It´s easy to have beautiful thoughts here.

Jag tänkte mest på att astronomerna skulle gå och trilla i dammen när de “tittade på stjärnorna” på mörka nätter.

Vackra observatorier? En favorit ligger i Nice, observatoriet uppe på höjden med kupolen gjord av själve Monsiur Gustave Eiffel. Arkitekten hette Charles Garnier (ritade även Parisoperan).

Men jag har fått en annan favorit, så tack till min goda granne Inger Rask och hennes dotter Sara Goldberger, Sara som bor och arbetar i Zürich och som dokumenterat hur det klassiska ETH-observatoriet (Eidgenössische Sternwarte, även namnat Semper-Sternwarte) ser ut i den schweiziska staden. Vilken arkitektonisk skönhet!

Arkitekten bakom de vackra byggnaderna hette Gottfried Semper och han var en betydande arkitekt, hans skapelse var igång ända till 1980 då den nya tidens astronomi drog in – med en svensk vid rodret. Collegium Helveticum har idag sina bopålar här.

Observatoriets förste chef var för övrigt 1800-talsastronomen Rudolf Wolf, vars astronomihistoriska skrifter vi fortfarande har stor glädje av.

I Zürich, vid den nystartade astronomiska institutionen 1980, var i många år lundautbildade astronomen Jan Olof Stenflo professor, hans expertområde var solen som kom väl till pass då solfläckarna sedan länge, länge räknades här och mättes (“Zürich-talen”) innan det blev aktuellt med utlandsflytt och förnyelse av just den detaljen. Stenflo tog initiativet till flyttet till Bryssel med IAU:s godkännande. Han gick i pension 2007 men forskar i högsta grasd fortfarande.

Om den inte helt odramatiska förändringen av solfläcksräknandet berättade Stenflo själv härom året.

PS. Vi kan väl lugnt säga att när observatorier byggs idag är det krasst ekonomiskt tänkande bakom kåkarna, inga medel finns för vackra fasadutsmyckningar eller krusiduller som de i Zürich.

Holsts Planeterna utmanas av A Planets Odyssey

Tack till kompisen Jon Saalbach, som tipsar om denna nyhet på Sky & Telescopes sajt: Att den amerikanske tonsättaren Daniel Perttu skrivit en pianokonsert på temat A Planets Odyssey.

Pianisten vid uruppförandet heter Jeffrey Biegels (han var född döv men opererades och fick hörsel som 3-åring), och dirigenten lystrar till namnet Gerhardt Zimmermann. Orkester: Canton Symphony Orchestra, verksam i den amerikanska delstaten Ohio.

Utmaningen mot Holst ligger i detta: Holst planetsvit byggde på hans astrologiska intresse, men här är astronomin inspirationskällan. Konsertstycket börjar med Big Bang och slutar med en pianoresa genom Kuiper-bältet.

Ljudspår ingår i sajten ovan. Och förhoppningen är, vad jag förstår, att planetarier världen över ska upptäcka och lockas spela musiken, som långt ifrån ännu är inspelad på skiva.