ulfr

“Såsom i Andromedagalaxen så ock i Vintergatan”

Tack till vår ASTB-astrofotograf Ronnie Svensson som även han fokuserar sitt teleskop, sin kamera, ja sin tid på M 97, Ugglenebulosan.Två varianter ser ut så här, den nedersta ännu mera skärpt efter lite bearbetning:

Från Ronnies Astronet-rapport: För några veckor sedan började jag ett nytt projekt, att fånga M97 med min 14 tums Celestron. Första natten gick åt till att justera teleskop, montering (CGE Pro) och kamera. Därefter påbörjades insamlandet av data under 6 nätter. Tyvärr gjorde vind, dis och månen att jag “bara” fick ihop 15 timmars brukbar data, dock tillräckligt för att försöka sätta ihop en bild. Nebulosan är skapad av smalbanddatan och med lite inslag av luminositetsdata. Det yttre skalet på nebulosan gömde sig i OIII-datan och fick pressas rejält för att fås fram. Stjärnor och galaxer är skapade ur RGB+Lum data och där jag försökt behålla deras “äkta” färger. Nebulosan skulle kunna behöva ännu mer data, men någonstans måste även jag sätta stopp. För tillfället iallafall… Hoppas ni gillar resultatet, det gör jag!

Min story:

Planetariska nebulosor har vi känt till i snart 250 år, “Ugglan” började förstås med Pierre Méchain, Messiers medarbetare, den 16 februari 1781, och dessa nebulosors ringutseende har förvillat många astronomer genom tiderna. Så sent som in på 1900-talet trodde Stockholmsprofessorn Karl Bohlin att Vintergatan var en planetarisk nebulosa, analogin är begriplig med tanke på Vintergatans smala ringband på himlavalvet, jodå, men få trodde ändå på den. Det var ju också Bohlin som gjort mätningar med Stockholmsobservatoriets teleskop på M31/Andromedanebulosan och kommit fram till avståndet 19 ljusår. När Knut Lundmark visade Bohlin sin avhandling, i vilken han pläderade för att Andromedasystemet var en galax som Vintergatan och hade avståndet minst 600 000-700 000 ljusår från oss – skrattade Bohlin!

När den berömde Walter Baade var verksam på 50-talet på Palomar Mountains med 200-tummaren lyckades han med en snillrik kombination av teleskop och filter stänga ute de vanliga stjärnorna i M31:s yttre områden, som han undersökte, och samtidigt där upptäcka fem punktformiga “gröna” (filtrets OIII-linje här avgörande) planetariska nebulosor i M31. Nu känner vi till betydligt fler, bevisat av en hyperintressant rapport om skillnaden mellan de planetariska nebulosor som tillhör M31:s inre, tjocka och “gamla” skiva och de yttre i galaxens tunna och “unga” skiva (där stjärnbildning även försiggår).

Skivornas historia har med kollisioner att göra i M31:s tidigare tillvaro.

Undersökningen visar att de äldre planetariska nebulosorna är metallfattigare än de yngre, vilket kuggar väl med dagens teorier. Obs: Med metaller menar astronomerna inte kemisternas metaller utan alla grundämnen över väte och helium i det periodiska systemet.

Walter Baade insåg tidigt likheten mellan M31 och Vintergatan, och all forskning påvisar i dag samma sak. Han fick för övrigt även namna – säkert mot sin vilja, om han ens kände till det – det lilla område i Vintergatans mitt som är relativt genomskinligt beroende på avsaknad av skymmande interstellär materia. Området kallas Baade´s Window (“Baades fönster”).

Tillhör “Ugglan” Vintergatans yngre eller äldre klientel? Det återstår att reda ut. Jag är inte riktigt hemma där rent faktamässigt om Ugglan ligger i en äldre eller yngre del av vår hemmagalax, för även vi har ju gått igenom en del kannibalistiska galaxsmällar. Återkommer!

Mycket av forskningen i dag av dessa planetariska nebulosor har med stjärnvindar att göra och samspelet vita dvärgar i centrum och den interstellära materien. Dessa nebulositeter upplöses ganska snabbt astronomiskt sett, och kvar finns i centrum vita dvärgar/pulsarer etc som konstrar. Varför skulle de inte göra det?

Och solen ska dit om en 5-6 miljarder år!