Nr 203 2011
Scheilas olycksplats klarlagd
Vad hände med asteroiden (596) Scheila? I fjor kvicknade himlakroppen plötsligt till, ökade i ljusstyrka, och misstanken att det skett en trafikolycka mellan två asteroider i huvudbältet fick näring. Vi rapporterade om saken i W-bloggen nr 111 2011.
Nu kommer en rapport som fingranskat bilder på vilka astronomer sett hur stoftmolnet eller asteroidsvansen snabbt skingrats vind för våg i asteroidbältet. Kalkyler och verklighet har jämförts, och här är sammanfattningen:
“Krockaren” anses ha haft en radie på 30-90 m, denna så kallade impactor har haft samma densitet som asteroiden, krockhastigheten låg runt 5 km/sek och smällen anses ha inträffat 27 november 2010 plus/minus tre dagar.
Scheila upptäcktes 1906, namnades efter en kvinnlig bekant till upptäckaren August Kopff i Heidelberg och har en diameter på drygt 10 mil.
Komet i livesändning
I kväll har det israeiiska Bareket-observatorietr lovat att “direktsända” Garradds komet. Spektaklet kan vara värt att kolla upp på israelernas hemsida.,
Grönsaken i mig…
… lyckades få det till att Tycho Brahe såg sin nova från Knutstorp. Jag har bara skrivit om saken i femtio år…
Anders Nyholm högg som en kobra på den felaktiga uppgiften, varför jag tagit bort just den raden i förra W-bloggen.
Pinsamt!
Vad finns bortom Vintergatans undvikningszon?
Vintergatsplanets bortskymnings- eller undvikningszon, Zone of Avoidance, är ett resultat av de interstellära gas- och stoftmonen, som täcker bakomliggande himlakroppar. Detta hindrar inte nyfikna astronomer från att försöka “se” bakom molnen, vilket är precis vad ett team vid University of New Mexico med unge forskaren Travis McIntyre i spetsen presterat.
Med hjälp av den klassiska 21-cm:s våglängden (vätets signaturmelodi), den gigantiska radioastronomiska skålantennen i Arecibo och antennerna kallade Expanded Very Large Array vid USA:s nationella radioastronomiska högkvarter, har forskarna kommit en märklig himlakropp på spåren. En svag “klump” har också kunnat identifieras i det optiska området, men centrum för radiokällan och den visuella bilden överlappar inte varandra vilket orsakar huvudbry för upptäckarna. Frågetecknen verkar vara fler än utropstecknen.
* Den bästa förklaringen så här långt är att det vi misstänker finns där ute “på andra sidan” Vintergatsgraven är en blå dvärggalax på kanske 10 miljoner solmassor.
* Avståndet bedöms till 22 miljoner ljusår, så den misstänkta galaxen tillhör inte den lokala hopen.
(Bilden föreställer en blå dvärggalax i stjärnbilden Fornax/Ugnen. Just denna galax upptäcktes av legenden Harlow Shapley!)
Här får du veta allt om Astronomdagarna
Allt som du vill veta om Astronomdagarna men kanske inte vågar fråga om, kan nu lätt plockas upp på Chalmers hemsida.
