Cassiopeia-bloggen

Upphittat: Nebulosa runt Betelgeuse!

Betelgeuse är en fascinerande och vacker röd stjärna, som ofta förekommer i nyhetsflödet. Ena dan har astronomer med klurig interferometerteknik mätt stjärnans diameter och sett ljusa fläckar på stjärnytan, andra dan utpekas Betelgeuse som en het supernovakandidat. Redan 1836 upptäckte John Herschel stjärnans variabiiitet, som i slutet av 1800-talet tycks ha gjort den till en av stjärnhimlens allra ljusaste objekt.

Senaste nytt offentliggjordes idag: Astronomer har med aldrig tidigare uppnådd detaljskärpa avbildat en komplex och ljusstark nebulosa runt  Betelgeuse. Den nya bilden är tagen med instrumentet VISIR på ESO:s jätteteleskop VLT (Very Large Telescope). Nebulosan, som påminner om flammor från stjärnan, bildas när jätten kastar av sig materia ut i rymden.

Betelgeuse, den röda superjättestjärnan i Orion, är en av natthimlens allra ljusaste stjärnor. Den är också en av de största, med en storlek som kan mäta sig med Jupiters bana runt solen.

Lite faktaplock ur ESO pressmess (http://www.eso.org/public/sweden/news/eso1121):

* Den nya VLT-bilden visar nebulosan som omger stjärnan och som sträcker sig 60 miljarder kilometer ut från stjärnans yta, motsvarande 400 gånger avståndet mellan jorden och solen.

* Röda superjättar som Betelgeuse genomgår ett av de sista stadierna i en tung stjärnas liv. Under denna kortlivade fas blir stjärnan allt större och kastar av materia ut i rymden i en oerhörd takt. På bara 10 000 år blir den av med en gigantisk mängd materia, motsvarande solens massa.

* Bakom massutkastningar från stjärnor som Betelgeuse ligger två skilda fenomen. För det första bildas plymer av gas som sträcker ut i rymden från stjärnans yta. Dessa plymer, som redan tidigare har kunnat detekteras med instrumentet NACO på VLT, är stora men ändå mycket mindre än den nebulosa som nu har avbildats.

* Det andra fenomenet tycks vara jättebubblor under häftig rörelse upp och ner i Betelgeuses atmosfär.

* Nebulosan kan inte ses i synligt ljus därför att den mycket ljusa Betelgeuse överglänser den helt. Materians oregelbundna, asymmetriska form pekar på att stjärnan inte kastat ut materialet på ett symmetriskt sätt. Bubblorna av stjärnmateria och de gigantiska plymerna som de ger upphov till kan vara det som ligger bakom nebulosans mycket ojämna utseende.

* Sannolikt består materien i den nya bilden av stoft av silikater och aluminiumoxid. Det är samma material som utgör större delen av jordens skorpa och ytorna hos andra steniga planeter. Någon gång i det avlägsna förflutna bildades även jordens silikater av en tung och numera sedan länge död stjärna som liknade Betelgeuse.

* I detta montage visas de tidigare NACO-observationer av plymerna i skivan i mitten av bilden. Den lilla röda cirkeln längst in har en diameter på cirka 4,5 gånger jordens bana och representerar Betelgeuse synliga yta. Den svarta skivan motsvarar en mycket ljus del av bilden som maskerades bort för att den ljussvagare nebulosan ska kunna framträda. VISIR-bilderna togs genom filter känsliga för infrarött ljus i olika våglängder. Blått motsvarar kortare våglängder och rött längre våglängder. Bildfältets mått är 5,63 x 5,63 bågsekunder.

Forskningsresultaten har presenterats ii tidskriften Astronomy & Astrophysics.

Forskningsteamet består av P. Kervella (Parisobservatoriet, Frankrike), G. Perrin (Parisobservatoriet), A. Chiavassa (Université Libre de Bruxelles, Belgien), S. T. Ridgway (National Optical Astronomy Observatories, Tucson, USA), J. Cami (University of Western Ontario, Kanada; SETI-institutet, Mountain View, USA), X. Haubois (Universidade de Sao Paulo, Brasilien) och T. Verhoelst (Instituut voor Sterrenkunde, Leuven, Nederländerna).

Och så här ser Betelgeuse ut med “solfläckar” eller snarare dess motsatser, ljusfläckar (Foto: NASA):

Stonehenge Revisited

Hur vi än käftade härom kvällen (URJ, COB, BF, RJ) blev vi bara överens om en sak:

Att Stonehenge – kanske även Ales stenar? – sannolikt haft flera funktioner under ett antal tusen år. Alltid en början!

COB summerade diskussionen:
– Att tolka historiska data är svårt. Stonehenge var kanske ett stall, att knacka in runor sysselsättningsterapi för bydårar och Uppsala Högar skidbackar för barnen i Gamla Östra Aros. På Volvofabriken i Göteborg cirkulerade för några år sedan en historia om de arkeologer som om några tusen år gräver ut anläggningen. “Här har legat en pappersfabrik!”, kommer de att säga. (En protest mot alla rapporter och dokument som skulle fyllas i)

Supernova-konferens i Sydney

Just nu möts några av världens ledande supernova/SN/forskare i Sydney, Australien.  Temat är Supernovae and their Host galaxies och massor av rapporter presenteras. Samtidigt får de närvarande, om de inte visste det innan, veta att akronymen LOSS står för Lick Observatory Supernova Search. Plus att de uppdateras på smällen i M51.

Flera svenska forskare är på plats inklusive Amanda Bauer (t v), som numera jobbar i Australien. Robert Cumming tipsar om hennes blogg:
http://amandabauer.blogspot.com/2011/06/supernovae-conference-day-1.html

Amandas twittrande finns här:

http://www.twitter.com/astropixie.

Bl a diskuteras “down under” M51-supernovan, och mycket närmare kan vi nog inte komma utbrottet än så här enligt Amanda. (Om jag förstått Amanda Bauer rätt så är detta första gången en SN-upptäckt meddelats omvärlden via twitter!):

Ser du smällen?

I Göteborg vilar l´a ingen sorg!

När det finns nyheter att rapportera inför Astronomdagarna, programinslag o likn, kommer de på denna sajt:

http://www.chalmers.se/rss/oso-sv/astronomdagarna-2011