Nr 105 2011
“Teknisk uheld” är nu historia
Vi beklagar det långa uppehållet, och ja – vi vet att ASTB:s och TBO:s hemsidor och W-bloggen har saknats av många. Men nu är vi tillbaka, så tack till Leif Arndorff et al, som fixat och donat till det. Vi börjar om på hemmaplan till tonerna av Sven Ingvars Börja om från början, börja om på nytt…
Gamlingar som jag kommer ihåg att just så här (se bilden ovan) såg det ut på det glada 1950-talet i danska fjernsynet när det skar sig. Nu är det historia. Förhoppningsvis.
Palsternacka delade ut priset
Under påsken har jag naturligtvis läst ett och annat, bl a Ian McEwans roliga roman Solar (i engelsk pocket, 98 SEK på Hamrelius Bokhandel)). Jag ska återkomma till den boken och anda romaner i samma genre, men jag föll ur min mjuka läsfåtölj när McEwan skildrar tillfället när hans Nobelpristagare presenteras och får ta emot fysikpriset i Stockholm. Svensken på kungapodiet bär det festliga namnet Nils Palsternacka. Var har Mr McEwan fått det namnet ifrån?
Nyheter från TT…
… har jag inga, men jag tycker att Wikipedia-tävlingen som Johan Kärnfält (t v) vann ska han ha allt beröm för – Wikipedia-artikeln om vår guru, ASTB-grundaren Knut E Lundmark är helt enkelt lysande. Toppen! Gå in på den och du får veta (nästan) allt om vår förenings skapare. I juryn satt bl a vår ASTB-medlem, lundaprofessorn Dainis Dravins.
Priset är att Johan får namna en asteroid – vi väntar med spänning på VAD namnet ska bli.
Grratttissgrrrattis. Johan!
Samtidigt läste jag i ett av mina hus- och livorgan (The Guardian Weekly, med den och danska Weekend Avisen behöver jag inga svenska dagstidningars ytliga fördjuningar) om den brittiske fysikern. Jodrell Bank-astronomen Mike Peel som satt sin sakkunniga prägel på 16 000 Wikipedia-artiklar hittills (inte alla skrivna av honom själv), från Big Bang och framåt i alfabetet. Tack vare young mr Peel, 26. kan vi lita på Wikipedia mer och mer, fast en del forskare inte vill ha med uppslagsverket i cyberrymden att göra. För de kräsmagade gäller cyberrymdsenceklypodien Citizendium – inget fel på den, men nåt matnyttigt om Knut E Lundmark står där inte. Inte en rad faktiskt.
Har man lite kritiskt tänk i huvudet är Wikipedia oslagbart som snabbkälla.
Växelström mellan Saturnus och Enceladus
Elektronutbytet mellan Saturnus och månen Enceladaus är inte helt överraskande. Några av Jupiters månar orsakar liknande elektriska strömmar när de passerar genom gasjättens magnetosfär, och samma är förhållandet med Saturnus och Enceladus – bevisat av en rapport från Cassini-programmet. Vid Saturnus norra pol syns i ultraviolett det elektrifierande beviset på “kopplingen” mellan planet och måne.
Det handlar om en sorts planetära dynamoeffekter, där vi kan skönja resultaten mest UV-synligt genom gasplaneternas norr- och sydsken.
Så här grafiskt tänker sig NASA:s spaceartist att elektronutbytet – “växelströmmen” – med de laddade polfläckarna på Saturnus sker:
Byggarbetsplatsen TBO
Att det byggs för fullt ute på obsis i Oxie kunde vår vän Per Ragnarson, gamle chefen på tekniska museet i stan, dokumentera dagarna innan påsk. Det snickrades och hamrades för fullt av ett gäng unga duktiga byggargymnasister.
Två supersmällar på en och samma bild
Vi som går på Peter Lindes fjärrstyrningsgrundkurs ute på TBO, har förstås en dröm: Att plåta inte en utan TVÅ supernovor på en och samma bild.
Statistiskt sett måste det ju ske då och då, och det finns faktiskt “bildbevis” från 2007 på en sådan dubbelexplosion i en och samma galax, dokumenterad av NASA:s Swift-sond.
Supernovorna 2007ck (t v) och 2007co (t h) var dessutom av skilda typer: den förra var en Typ II-explosion (= kollapsande jättestjärna), den senare Type Ia (= vit dvärg i binärt system), så här fanns verkligen material för en hel SN-konferens.
Galaxen bär katalogbeteckningen MCG +05-43-16 och ligger 380 miljner ljusår ut.
Det är ren tur att vi kunde se SN-smällarna samtidigt från Vintergatans horisont. I galaxen där borta kan det skilja 10 000-tals år mellan utbrotten p g a var observatörerna finns/fanns inuti den brisanta vintergatsön.