Hoppa till innehåll

Cassiopeia-bloggen

Nr 60 2011

  • av

Hur såg Tycho ut i slutet av sitt liv?

Jag hade knappt hunnit hem i går kväll efter ett föredrag i Höör om mordteorierna kring Tycho Brahes frånfälle 1601, förrän Christian Vestergaard – min bloggvice i västerled – sände över ett porträtt av Tycho. som jag inte tror jag sett förr. I alla fall  förekommer det inte  i min TB-litteratur.
Den gode Christian föreslår  att globen som Tycho pekar på kan ha gjorts av Tychos assistent Willem Blaeu, som var med Tycho under de besvärliga åren när astronomens Danmarks/Ven-vistelse var på upphällningen (mitten av 1590-talet). Tycho ser väldigt ung och fräsch ut, vilket  strider mot en annan, sannolikt sannare bild från 1598.

Det finns en hel del porträtt gjorda av Tycho under hans livstid, och många av dem är rena propagandabilder: De framställer honom som en myndig, självmedveten adelsman och länsherre. Någon att frukta. Just därför är porträttet från Wandesburg/Wandbek,  som fanns instucket i ett ex av hans Mechanica från 1598 (finns bl a på KB i Köpenhamn), desto mera sensationellt. Jag vet inte vad W-bloggens kvinnliga läsare säger, men snarfager var väl Tycho inte?
Porträttören, vem det nu var, är ju inte bra på att måla händer, t ex, men han har fångat orossjälen Tycho Brahe desto bättre. Tycho var bekymrad mer än vanligt vid denna tid innan det definitiva genombrottet i Prag hos kejsaren Rudolf II, han, kejsaren, som enligt min uppfattning “var galen i Prag men tokig i horoskop”.
Jag har en allmän teori om porträtt av maktens män från denna tid, en teori som jag skulle vilja testa på 1000-tals furstebilder: Lika ofta som furstarna tittar målaren rakt  i ansiktet, lika ofta står de på livets och maktens middagshöjd. När de tittar vid sidan av, ligger det oro i luften.
Har jag rätt eller har jag rätt?

En fullvuxen galaxhops-glop!

Astronomer har upptäckt och uppmätt avståndet till den mest avlägsna fullvuxna galaxhopen som hittills hittats, berättar ett spännande pressmess från ESO. Trots att hopen ses vid en tidpunkt då universum var yngre än en fjärdedel av sin nuvarande ålder (z = 2,07)  så är den överraskande lik galaxhopar i vårt nuvarande universum.

Raphael Gobat vid forskningsinstitutet CEA i Paris är huvudförfattaren till studien i vilken observationerna från ESO:s VLT användes.
– Vi har mätt upp avståndet till den mest avlägsna fullvuxna galaxhop som någonsin hittats. Det som är överraskande är att när vi tittar närmare på hopen så ser den inte särskilt ung ut. Många av galaxerna har stadgat sig och liknar inte de stjärnbildande galaxer som man annars brukar se i det tidiga universum, säger han.

Att galaxerna ser röda ut beror dels på en myckenhet röda stjärnor, dels på den generella rödförskjutningen.

Fotocredit för bilden ovan: ESO

Kraftstationen Enceladus producerar för mycket värme

Värmeutstrålningen från Saturnusmånen Enceladus sydpolsområden är betydligt större än forskarna tidigare räknat med. NASA:s Cassini-sond har skickat över mätningar, som visar på en värmeekvation som är en magnitud större än tidigare beräkningar.

Vi vet sen 2005 att områdena vid Enceladus sydpol är geologiskt aktiva och att denna aktivitet löper längs fyra parallella stråk (130 km ggr 2 km), dessa så kallade “tiger stripes” (tigerränderna) som utmanar planetforskarna.

Tigerränderna på Enceladus. Ill: NASA

När forskarna räknar på värmeekvationen får de inte delar och helhet att gå ihop. Tidvatteneffekter genom det gravitionella  samspelet Enceladus och månen Dione räcker inte  för att förklara utsläppen, inte heller värmen från den naturliga radioaktiviteten räcker på långt när.

Det är väl ingen härdsmälta på gång?

Operettcharmörens möte med Einstein

Det berättas att Max Hansen (t v), vår store danske operettcharmör – legendarisk på Malmö stadsteater för sin medverkan i Vita hästen på 50-talet – 1933 råkade möta Albert Einstein på tåget mellan München och Berlin.

Max Hansen såg att Einstein satt i en kupé, knackade på och stack in huvudet:

– Ursäkta mig, professor Einstein, men kan ni säga mig om Leipzig stannar vid detta tåg?

Mina läsefrukter om Hitlers astronomer

Årets första nummer av Populär Astronomi har precis kommit eller är på väg att distribueras som bäst till prenumeranterna, och de som är nyfikna på vilka läsefrukter som ligger bakom min artikel om Hitlers astronomer rekommenderas t ex följande:

* Indrek Martinson, Bengt Edlén, Kungl Fysiografiska Sällskapet i Lund, Årsbok 1993-1994
* Dieter Hoffmann, Einsteins Berlin – Auf den Spuren eines Genies, Wley-VCH Verlag, 2006
* Flera viktiga artiklar av prof Hilmar W Duerbeck,  bl a German Astronomy in the Third Reich, ingår i Organizations and Strategies in Astronomy, Vol. 7, Ed. A. Heck, Springer, 2006
* Michael P Seiler, Kommandosache “Sonnengott”: Geschichte der deutschen Sonnenforschung im Dritten Reich und unter alliierter Besatzung, Verlag Harri Dutsch, 2007
* Gerard P Kuiper, German Astronomy during the War, Popular Astronomy, 1946 (finns på nätet)
* Kapitlet Kvinnliga pionjärer av Gustav Holmberg, ingår i Lundaögon mot stjärnorna, Lunds universitetshistoriska sällskap, 2003
* Cassiopeia, 1940 framåt, årsbok för vårt sällskap, ASTB.