Hoppa till innehåll

Cassiopeia-bloggen

Nr 37 2011

  • av

Får det vara en ring inför “Alla hjärtans dag”?

Chandra-satelliten bidrar tillsammans med HST,  Hubble-teleskopet, med denna fantastiska mosaikbild:

Fotocredit: Röntgen NASA/CXC/MIT/S.Rappaport et al, Optiskt: NASA/STScI)

Systemet heter Arp 147, ligger 440 miljoner ljusår ut, och visar två växelverkande galaxer efter att de kolliderat: Den högra är en spiralgalax, den vänstra en ellipsgalax.

NASA:s röntgenkänsliga Chandra-satellit visar röntgenstrålningen i rosa färg, HST svarar för det optiska bidraget (rött grönt, blått).

* Krocken har orsakat miljontals födslar av unga, massiva stjärnor i den blå ringen – här kommer att smälla massor av supernovor framöver.

* Nio extremljusa röntgenkällor runt ringen i Arp 147 är tunga indicier för att här finns svarta hål med massor 10-20 ggr solens. Svarta hål i stället för diamanter i ringen således!

* Den mest intensiva stjärnbildningen anses ha upphört för 15 miljoner år sedan.

Alla ABC om bilden finns här.

Gaskell vann innan rättegången ens startade!

Martin Gaskell, i dag astronomiprofessor i Austin, Texas, kosmolog, toppforskare, amatörmusiker, tonsättare,  har all anledning se glad ut. Han stämde ju inte bara sin fiol, han stämde också University of Kentucky – se tidigare bloggar (nr 2 2011, nr 10 2011) – för att han ansåg sig diskriminerad vid tillsättningen av en astronomitjänst härom året, Och detta på grund av att han är religiös. Kristen.  2007 sökte han jobbet som chef för Kentucky-universitetets MacAdam Student Observatory. Gaskell tillhörde toppkandidaterna, men mot honom anförde några professorer i sladdriga e-mail att han var “something close to a creationist” och  “potentially evangelical”.

Ajabaja!

Rättegången skulle  bli av nu i februari, var det tänkt, men nu ser jag att parterna förlikats för några veckor sen –  och Gaskell tillerkänns av University of Kentucky 125 000 dollars. Gaskell förnekar att han är kreationist – hur kan man vara det som kosmolog i dag? – och han har inga problem med Charles Darwin. Men förbehåller sig rätten som alla att ställa frågor och ifrågasätta. I grunden ser han sig som en “old earth theistic evolutionist” med  “no trouble with the natural selection process.”

Utgångspunkten för stämningen var inte vad Gaskell i realiteten tror och tycker utan vad universitetets anställare trodde  att han trodde och tyckte. De kollade inte upp. Och det finns en prislapp på sådant!

Bra sammanfattning här, förresten.

Nån ny “Monkey trial” à la 1925 blir det alltså inte, vilket man naturligtvis bara kan beklaga.

Harlow Shapley – myrornas vän!

Något som heter Niels Bohr Library and Archives tillhör American Center for Physics i College Park, Maryland, USA, och sitter på diverse godsaker. Bland annat en härligt lång  så kallad “oral history”-intervju med Harlow Shapley, legenden.

Bl a berättar Shapley om sitt intresse för – myror! Myror, säger han i intervjun (från 1966), finns både på Mount Wilson och i Kreml.

Europa guidade Keck II

Jupiter-atmosfären är ett veritabelt kemiskt labb och stormcentrum, och när amatörastronomer i fjor larmade proffsen om att det rödbruna SEB (South Equatorial Belt) försvunnit och ersatts av ett mjölkvitt band, började jakten på alla “hur” och “varför”. Vilka enorma krafter som är på gång på vår största gasjätte visar de senaste bilderna från Keck II-teleskopet på Hawaii, tagna i infrarött: en del speglar Jupiters inre glöd, en del solvärmens reflektion i de övre atmosfärlagren.

Genom att använda Jupiter-månen Europa som en “adaptiv-optisk” guidestjärna (i stället för en svag konstlad laserstjärna), har Jupiter-forskarna Mike Wong och Franck Marchis  nu kunnat visa att SEB dolts under isbemängda ammoniakmoln.

Den senaste spektakulära forskningen – bilden ovan och nedan –  rapporteras här  på W. M. Keck Observatory, Kamuela, Hawaii, där vi kan läsa oss till vad det betyder när man lägger ihop bilder tagna i olika infraröda våglängder. Mycket intressant!
Keck II-teleskopets studier slår till och med Hubble-teleskopet, som inte arbetar på dessa långa våglängder.
Jag visade de här bilderna för en gammal kompis, som är fysiklärare, och jag gillar hans spontankommentar (som han kanske ångrar när han ser det i tryck):
– Det här är ju som att skala en apelsin!