Hoppa till innehåll

Cassiopeia-bloggen

Nr 141 2010

  • av

Därför missar vi Vintergatans supernovor

Onsalaastronomen och eminente PopAst-redaktören Robert Cumming, som kan supernovor,  ombads kommentera förra bloggen och säger så här:

– Jo, vi missar supernovorna framför allt därför att de ligger bakom galaxens rökridåer av stoft och damm. Den yngsta supernovaresten i galaxen är G1.9+0.3, som Anders Jerkstrand skrev om på PopAst 2008.

– Den ska ha smällt för ca 140 år sedan; innan dess tror man att supernovan bakom Cas A small 1680 men var antagligen inte tillräckligt ljusstark eller fick konkurrens av solen.

– I Andromeda exploderade en supernova 1885 som nådde mag 6 och fick variabelbokstaven S And för besväret.

S And känner jag ju till genom Knut Lundmark, så där är jag hemma någerlunda, men övriga “post-1604”-novor har jag glömt eller förträngt. Supernovarester, SNR, är ett dramatiskt forskningsfält, kosmos hetaste laboratorier.

Lite plock ur hyllan:

Kompositbilden nedan  på G1.9+0.3 dokumenterades av  NASA:s röntgeninstrument  Chandra X-ray Observatory  2007, ringen i apelsinfärg, och den blå bygger på radiostrålning, registrerad redan  1985 av  NRAO’s Very Large Array. Skillnaden under de drygt tjugo åren tyder på en kraftig expansion av supernovaresten – farten är uppskruvad, ligger på runt 5 procent av ljushastigheten.

Att det är svårt att se en del SNR bevisas av nedanstående bild t h, som visar objektet i infrarött  nära Vintergatans centrum. I röntgen- och radiodelarna av spektrumet är det desto synligare. Det rödaktiga ljusskimret t h i högerbilden är själva Vintergatscentrat cirka 1000 ljusår från smällen.

Detta SNR ligger 25 000 ljusår bort från oss,  i stjärnbilden Sagittarius/Skytten.

Supernova-bilden tv är 5 bågminuter bred. Credit X-ray (NASA/CXC/NCSU/S.Reynolds et al.); Radio (NSF/NRAO/VLA/Cambridge/D.Green et al.); Infrared (2MASS/UMass/IPAC-Caltech/NASA/NSF/CfA/E.Bressert)

Cassiopeia A då?

Klassisk Cas A-bild. Foto: HST

Supernovan har inget med Tychos nova att göra, och kanske sågs den av själve John Flamsteedt 1680. I dag kan vi väl utan att darra på manschetten konstatera att detta är en av de mest utforskade supernovaresterna av alla, och sen 1947 har den stått på radioastronomernas bevakningslista – innan den identifierades optiskt , faktiskt.

Radiostrålningen är så intensiv – näst starkast efter solen – att den väl bör vara “hörbar” även när vi får fart på vårt radioteleskop på TBO?

Det har producerats  100-tals vetenskapsrapporter om Cas A genom åren, den ligger på ett avstånd av 11000 ljusår, här finns en neutronstjärna, eller rentav  ett svart hål. HST, Hubble-teleskopet, har haft ögat  på Cas A i flera år, och det är inte svårt att skönja förändringar bara mellan ett par år.

Cas A är resultat av en jättestjärnas kollaps – hur SNR G1.9+0.3 har tillkommit har jag faktiskt inte hittat på nätet. Det finns två skolor hur supernovor skapas: en har med jättestjärnor som brakar samman att göra, den andra med dubbelstjärnpar, en vit dvärg och en röd jätte,  som kalasar på varandra.

Med takten fyra supernovor på nästan femhundra år, 1572, 1604, 1680?, 1870? plus de tidigare kända  sen 1004 och 1054 (Krabban) och några under medeltiden  borde vi kunna räkna med en 10 supernovor i Vintergatan på 1000 år. Det borde med andra ord vara dags igen.

Status quo för fysikämnet

Det var bra att regeringen omedelbart stoppade Skolverkets idiotiska förslag om att dra ner fysikämnet på gymnasiet med 20 procent – ett skott i foten! Vad var det för en bedrövlig byråkrat som kom på det förslaget? Fram med namnet!

För den nya gymnasieskolan, som kör igång höstterminen 2011, gäller status quo. Det är inte bra det heller men det i alla fall bättre än en neddragning.

All heder åt Svenska Fysikersamfundet, som lobbyar för vårt gemensamma bästa.

Polhemskolan – spetsskolan!

Apropå ovanstående: Inom ASTB borde vi intressera oss mer för gymnasieskolorna. Polhemskolan i Lund är t ex ett av landets tio spetsgymnasier och specialiserar sig på just fysik;  inte minst får eleverna tackla de fysikaliska processerna i universum – från hur universum uppkom till hur solsystemet fungerar.
Spetsutbildningen innehåller:
* Ett nära samarbete med Fysikum på Lunds universitet. I en färsk undersökning av all forskning nämns fysiken som den absoluta kronjuvelen på Lunds universitet. Världsledande är universitetets avdelningar för nanovetenskap, synkotronljusforskning, acceleratorfysik, atomfysik och astronomi.
* Möjlighet att läsa högskolekurser i matematik och fysik och tentera högskolepoäng.
* Möjlighet att göra projektarbete på universitetet – med en forskare som handledare.
* Koncentrationsläsning med bara fyra eller fem kurser samtidigt.
* Ett flertal studiebesök på universitet och högskola.
* Studiebesök på kärnkraftverk.

* Studiebesök på acceleratorer i Lund och Hamburg.

Någon inom ASTB som har grepp om denna förnämliga skola och dess fysikutbildning?

TV-astronom ur tiden

USA har inte överdrivet mycket att skryta med när det gäller public service-tänkande inom radio- och tv-mediet, men PBS finns ju. I många år var  Jack Horkheimer en av kanalens mest passionerade astronomimedarbetare – hans femminuters  Star Gazer-program varje vecka fokuserade gärna på vad vi kunde se för blotta ögat.

För en vecka sen gick Horkheimer ur tiden, 72 år gammal,  och medialandskapet blev en stjärnentusiast fattigare.

Horkheimers slogan var “Keep Looking Up” – vilket också kommer att stå på hans grav.

I sin karriär hann Horkheimer med det mesta. Bl a var han nattklubbsunderhållare  i yngre år. Och sen planetarieboss och  tv-pesonlighet med Miami som bas.

Ohälsosamma dubbelstjärnor

Förutsättningarna för liv på planeter runt trånga dubbelstjärnor är inte de bästa, rapporterar Science Daily. Med hjälp av  NASA:s infrarödarbetande  Spitzer Space Terlscope har planetstoft hittats runt tre stjärnsystem, stoft som sannolikt härrör från saftiga planetkrockar.

Det är känt att några trånga dubbelstjärnor har planeter, gasjättar företrädesvis.