Hoppa till innehåll

Nr 152 2010

Snabba jordbesökare

Christian Vestergaard uppmärksammar mig på  att BAA (Briish Astronomical Association) i en flash noterat att TVÅ nyupptäckta  småasteroider i dag 8 september passerade jorden inom en radie innanför månbanan (objektet 2010RF12 på 0,21 månavstånd, 80 000 km, 2010 RX 30 på 0,66 månavstånd).
Banan för  9 sept för den närmaste asteroiden  enligt NASA/JPL ser ut så här:
Himlakropparna upptäcktes 5 september genom NEO-sökandet inom den så kallade  Mount Lemmon Survey, som i sin tur  ingår i  University of Arizonas Catalina Sky Survey. Så det har gått  snabbt undan!
Asteroiderna rör sig fort fort över himlavalvet, 2010 RF30-objektet med 2-5 bågsekunder PER SEKUND. Den andra maxar på en bågminut i minuten.
Nu inväntar vi bilder från observatörer på södra halvklotet, där de kunnat ses allra bäst.
2010RF12 har en storlek på 6-15 m, 2010RX30 10-20 m
Nån risk för en  jordkollision har aldrig förelegat, men visst är det lite pirrigt ändå: Plötsligt så bara dyker de upp och susar förbi på några dagar. Kanske inte så farliga för jorden som för t ex geostationära satelliter.
Sydney Observatory berättar i sitt nyhetspaket att det finns åtminstone 50 miljoner miniasteroider runt 10 m:s diameter  i jordbanans närhet.

Filminstitutet stöttar Claes

Jag har tidigare skrivit om unge Malmöbon Claes Lundins hemmaplanet-vänliga Earth Savers-projekt, och nu har Sv Filminstitutet gått in med 400 000 kr i hans cineastiska jordräddar-dokumentation (se W-bloggen nr 111).

Detta är en mycket förnuftig användning av skattemedel!

Populära sydastronomer

Tummen upp för Populär Astronomi, som precis har dykt upp med årets tredje nummer och jag noterar att sydsvenskarna håller sig väl framme:
Charlotte Helin skriver om Frida Palmér (nödvändig  läsning inför vår ASTB-träff 23.9!), Frida Stenebo summerar arbetet med Roma-ockultationen och Tora Greve berättar om solförmörkelseexpeditionen till Påskön.

Björn Stenholm synar dessutom Messier 43, “satellitnebulosan” till M42.

Plus all annan inomvetenskaplig info!

Ett sällsynt matigt nummer. PopAst är – oumbärlig! Sprid gärna det budskapet.

Spiralstjärnorna är här!

Unik stjärnspiral observerad av Hubble. Bild: ESA/NASA & R. Sahai

Jag blev helt paff av vad jag såg på PopAst-webben senast:  En helt säregen  “spiralstjärna”, som Hubble-teleskopet avslöjat.

LL Pegasi, en gammal röd jätte, en  kolstjärna, dessutom ingående i ett binärt system där den ena stjärnan spottar ut materia i den omgivande rymden. Stjärnorna rör sig  i  cirklar runt varandra – ett varv tar 800 år – och deras växelverkan resulterar i den märkligt exakta arkimediska  spiralstrukturen. Den belysta delen av spiraltöcknet tycks dessutom orienterad mot vintergatsplanet, vilket tolkas som att det är därifrån, från stjärnvärlden, som  belysningen sker.

Det vi uppenbarligen ser är en “pre-planetarisk nebulosa”, där stoftet som bildar spiralerna rusar utåt med en hastighet på 50 000 km/h. Förutom PopAst finns det bra bakgrundsfakta här. Och där, på Universe Today,  noteras festligt nog att detta INTE rör sig om en så kallad “Norway Spiral”, det märkliga ufo-fenomen som skådades i fjor över Norge och som sannolikt den gången var resultat av en rysk raket som havererade och så solens reflektion i dess bränsle. Resultatet blev en massa mystiska cirklar i atmosfären.

Non, Burger King!

Gastronomi och astronomi är en spännande kombination, och jag undrar så: Hur gick det med de uschliga planerna på en fast food-restaurang uppe vid franska  Pic du Midi-observatoriet i Pyrenéerna? Astronomer protesterade, inte för att de föredrog slow food och fois de gras och confit de  canard och ostron och champagne utan för att  teleskopkvaliteten skulle saboteras av värmeutsläpp och fett, klistrigt mojs i luften.

Går man in på Pic du Midis hemsida så talas det om en restaurang på bergstoppen, men en restaurang med “cuisine traditionnelle”.

Blotta tanken på äcklig pommes frites-doft vid ett nattöppet obsis…