ESO-nytt:

Westerlunds magnifika magnetar utmanar!

Med hjälp av vårt sameuropeiska jätteteleskop VLT (Very Large Telescope) har europeiska astronomer på ESO  – European Southern Observatory –  för första gången bevisat att en magnetar, en ovanlig sorts neutronstjärna,  bildades ur en stjärna med en massa minst 40 gånger större än solens.

Resultatet innebär en ordentlig utmaning för dagens teorier om hur stjärnor utvecklas, rapporterar ett dagsfärskt pressmess från ESO.

En så pass tung stjärna väntades skapa ett svart hål i slutet av sitt liv, inte en magnetar.

Nu väcks en fundamental fråga: exakt hur tung behöver en stjärna vara för att sedan bli ett svart hål?

Magnetaren finns i den av Uppsala-astronomen Bengt Westerlund 1961 upptäckta stjärnhopen som bär hans namn  Westerlund 1.

Några kortfakta:

* Westerlund 1 är en så kallad superstjärnhop, dessutom den som ligger närmast jorden.

* Hopen  ligger 16 000 ljusår bort i stjärnbilden Altaret.

* Hopen innehåller hundratals mycket tunga stjärnor, varav vissa lyser lika starkt som nästan en miljon stjärnor.

* Andra är tvåtusen gånger så stora som solen i diameter, det vill säga lika stora som Saturnus bana runt solen.

* Hopens stjärnor har dock en sak gemensamt: de är alla lika gamla, med en uppskattad ålder på mellan 3,5 och 5 miljoner år. Alla stjärnor i hopen bildades mer eller mindre samtidigt.

* Då samtliga stjärnor i Westerlund 1 har samma ålder måste stjärnan som exploderade – och lämnade kvar en magnetar – ha levt ett kortare liv än de stjärnor i hopen som lever än.

Tidigare har astronomerna trott att stjärnor som börjar sina liv med massan mellan 10 och 25 gånger solens slutar som neutronstjärnor, medan de som väger mer än 25 solmassor bildar svarta hål.

– De här stjärnorna måste bli av med mer än 90 procent av sin massa innan de exploderar som en supernova. En sådan gigantisk massförlust innan explosionen innebär en stor utmaning för dagens stjärnutvecklingsteorier, säger medförfattaren till ESO-rapporten Ignacio Negueruela.

Nu får astronomins teoretiker återgå till ritbordet och tänka i nya (stjärn)banor.

Forskningsresultaten publiceras inom kort i tidskriften Astronomy and Astrophysics, och i ESO-teamet har ingått  Ben Ritchie och Simon Clark (The Open University, Storbritannien), Ignacio Negueruela (Universidad de Alicante, Spanien) och Norbert Langer (Universität Bonn, Tyskland, och Universiteit Utrecht, Nederländerna).

PS.

Visst finns det en Westerlund 2 också. Även denna stjärnhop upptäcktes 1961 av Uppsala-astronomen och utmanar i dag forskarna på flera plan, bl a genom att stjärnorna bara är 1-2 miljoner år gamla. Om det finns nån magnetar där vet jag inte men gott om förmörkelsbinärer, WR-stjärnor och annat spännande ingår.

DR1-lärdomar i tv-soffan

Jag slötittade på en dansk tv-dokumentär om rymdfartens mål och mening  och lärde mig två saker, som jag inte kände till:

1. Ryssar har experimenterat med insekter på ISS. I en liten burk fastklistrad på utsidan av rymdstationen överlevde en mygga  i 18 månader. Myggan utsattes för mördande kosmisk strålning och extrema temperaturskillnader, från +60 till -150. Myggan kristalliserades, men när den kom in i värmen igen väcktes den till liv på nytt. Slutsats?

2. Det finns gott om helium-3 på månytan. Ett par kilo räcker för att hålla liv länge  i en fusionsreaktor. “Den som tar med sig en väska med tre kilo hem till jorden  kan köpa upp ett antal småstater”, sa en amerikansk expert. Slutsats?

Nils Ferlin var före Carl Sagan

Jag vet inte om den berömde astronomen, sf-författaren och tv-popularisatorn Carl Sagan ens visste om Nils Ferlin, det tror jag inte i och för sig, men visst var de inne  på samma spår.

“Stjärnorna kvittar det lika om någon är född eller  död”, diktade ju Ferlin 1930 i En döddansares visor.

Hos Carl Sagan blev det, betydligt senare, till:

“The universe seems neither benign nor hostile, merely indifferent.”

På en punkt till ligger Klarapoeten klart före Carl Sagan. Nils Ferlin har åtminstone tre alldeles egna  statyer. Den i Filipstad med Ferlin sittande i en soffa  skapades på 70-talet av K G Bejemark, som gjort många roliga skulpturer.

Carl Sagan fick postumt nöja sig med  “The Sagan Planet Walk” vid det Sciencenter som finns i Ithaca, New York, där också Sagans universitet, Cornell, ligger och där han var professor i astronomi.

Högt uppe på berget….

Apropå ovanstående: I min evighetsinriktade jakt på observatorier med intressant arkitektur, kommer jag i dag till ett projekt som i högsta grad har med Cornell University att göra.

Det är jänkarnas strategiinriktade Astro2010-grupp, verksam inom deras paraplyorganisation National Academy of Sciences,  som starkt  pläderar för bygget i Chile av ett nytt teleskop kallat CCAT (The Cornell Caltech Atacama Telescope):

En bamse med 25-meters diameter, med tonvikt på våglängder längre än synligt ljus men kortare än radiovågor och med stort synfält. För att operationen ska lyckas måste teleskopet uppföras på berget Cerro Chajnantor i norra Chile, ett berg med extremt  torr luft. På  nästan 6000 meters höjd!

Teleskopet kommer att samköra med det internationella ALMA-instrumentet (Atacama Large Millimeter Array) och utforska en meny från kosmos begynnelse till galaxhopar och galaxer ner till vårt sol- och planetsystem – det CCAT:n upptäcker kollar sen ALMA upp i detalj..

Tycho Brahe på menyn

Det roligaste med Tycho Brahe, alltså restaurangen och puben i centrala Landskrona, är menyn, som knyter an till den store Ven-astronomen. Här kan man t ex få i sig Tychos Toast till förrätt (handskalade räkor i krämig dill & gräslöksmajonnäs,  på rostat bröd och toppat med röd stenbitsrom), sen kanske en huvudrätt a la  Pasta Stjärneberg alternativt Tycho Brahes ryggbiff.

Och till detta dricker vi ett glas… njae, vi är inte där ännu, men visst görs det gott vin på Ven – liksom whisky! Det hade Tycho gillat.

Vem sa detta?

En känd dansk vetenskapsman hade en hästsko hängande över dörren till sin sommarstuga. En gästande forskarkollega undrade om han verkligen trodde att den där hästskon skulle ge honom tur.

Vetenskapsmannen sa:

– Nej, nej, naturligvis gør jeg ikke det, men jeg har hørt, at den også bringer lykke, selv om man ikke tror på den.

Vem var vetenskapsmannen? Var det Ole Rømer,  H C Ørsted eller Niels Bohr?

Svar i kommande blogg.