Hoppa till innehåll

Nr 19 2010

  • av

Ad acta – Fallet Phil Charles

Till sist gick hut hem, och den sydafrikanske chefsastronomen på SAAO, professorn Phil Charles friades från anklagelserna om ohemult läckage etc och har återinsatts i sitt arbete. Uppgifterna började sippra ut i fredags e m på bloggen the e-Astronomer, och tack vare min nyhetsjagande  astrokollega Robert Cumming fick jag även ögonen på Natures blogg.

Dessutom finns numera pressreleasen från Sydafrikas Nationella forskningsråd NRF att ta del av, och det allra viktigaste är där, efter en del grötmyndigt maktspråk, kryptiskt kringsnack och kringelikrokande, den otvetydiga raden:

“Prof Phil Charles is hereby reinstated to his normal position as director of the SAAO with immediate effect.”

Den tänkta utplaceringen av alla skålar. BILD: SKA

Suspenderingen väckte internationellt uppseende eftersom det aldrig talades  KLARSPRÅK vad det var för fel prof Charles gjort sig skyldig när han, tydligen, sagt ett och annat ofördelaktigt om placeringen av det nya stora, internationellt bedrivna radioobservatoriet SKA (Square Kilometre Array), där Sydafrika och Australien – men inte  bara de länderna – är huvudkonkurrenter.

Så småningom lär vi få ta del av Charles egna kommentarer och kanske också få veta vad den internationella proteststormen betytt för ett relativt gott slut på denna tragikomiska och alltför låååångt utdragna rätts(?)process.

Inom astronomin är vi vana vid att det är HÖGT I TAKET.

Ovanligt vacker landskapsstjärnbild

Vår stjärnbild. Schedar är den röda stjärnan. Foto: HST

Om du inte visste det, så har varje svenskt landskap en alldeles egen stjärnbild och en alldeles egen stjärna. Skånes landskapsstjärnbild är således  Cassiopeia, Tychos stjärnbild sen supernovan 1572,  och landskapsstjärnan är α Cas, Schedar.

Om Schedar, näst ljusast i W:et eller M:et, vet jag följande: Att det är en rödaktig jätte, spektralklass K0, app magn 2,2 ungefär, stjärnan ligger på 230 ljusårs avstånd och har misstänkts vara variabel. På 1800-talet noterade flera astronomer att den låg nånstans på 3:e magnituden, så nått har hänt. I en del moderna kataloger talas om en amplitud på 0,07 magn.

Helt klart är det då och då värt att kolla in Schedar så att ingenting oväntat inträffar.

Mahlers “Aniara”

De flesta konserthus och symfoniorkestrar har österrikaren, dirigenten och tonsättaren Gustav Mahler på programmet just nu. Det har ju i sommar gått 150 år sedan han föddes.

Mahler vid pulten. Okänd tecknare.

För de med stjärnhimmeln i huvudet, rekommenderas särskilt inlyssning av hans storverk Das Lied von der Erde (färdigt 1908-09, han dog 1911), som nog är det mest “astronomiska” av alla Mahlers kompositioner – den avslutande sången i stycket med dess borttonande “Ewig… Ewig…” har hos övertecknad mer än en gång lett tankarna till Aniara. Du får kanske andra associationer?

Das Lied von der Erde tänkte Mahler egentligen kalla sin nionde symfoni, men han vågade inte. Kring siffran nio vilade en tonsättarnas egen förbannelse, trodde han.

Das Lied von der Erde bygger på kinesiska dikter och det finns en uppsjö med inspelningar. I mitt diskotek finns inspelningar med Berlin Philharmoniker/Herbert von Karajan (solister Christa Ludwig, René Kollo). London Symphony Orchestra/Sir  Colin Davis (sol: Jessye Norman, Jon Vickers) och New York Philharmonics/Bruno Walter (sol: Mildred Miller, Emst Häfliger).

Oöverträffade Kathleen Ferriers tolkning tillhör också de som oftast nämns av expertisen, men den har jag skam till sägandes inte skaffat. Ännu.

På 30-talet gjorde svenskan Kerstin Thorborg två skivinspelningar som blivit klassiska i ordets alla bemärkelser.

På Youtube finns en hel del Mahleriana, bl a denna tv-kommentar kring Das Lied von der Erde med en ung Leonard Bernstein.

Nytt jobb för amatörastronomer

Amatörer med goda ögon och bägge hjärnhalvorna i trim är ju numera varmt välkomna att via nätet hjälpa till att klassificera galaxer  men sen en tid är vi också ombedda att delta i jakten på för astronauter, sonder m m farliga solstormar. Alla fakta här.

Solar Stormwatch-projektet utgår för övrigt från klassiska Greenwich-observatoriet i London.

Från den nyligen uppskickade nya rymdväderssonden och det nya  solteleskopet  SDO (Solar Dynamics Observatory) kan förresten 15 mars, alltså nu på måndag,  ses hur månen passerar över solskivan, fram och tillbaka beroende på sondens rörelser.  En förklarande animation ligger både på SDO:s hemsida och Youtube. Från jorden är det nymåne denna Idus Martiae.

Om en månad beräknas de första riktiga solobservationerna börja strömma in.

Buzz Aldrin och Gudrun Schyman

Buzz i sin krafts dagar. Foto: Nasa

Vår svenskättade månfarare Buzz Aldrin och Gudrun Schyman har ett par saker gemensamt:

De älskar att synas i rampljuset – och de älskar att dansa!

Buzz Aldrin har glatt twittrat senaste dagar om att han är uttagen till amerikanska Let´s Dance, som där över kallas Dancing with the Stars. Nån partner verkar inte ha utsetts ännu, men det blir säkert något spekulärt namn.

Aldrin är bara 80 år gammal och älskar utmaningar.

Edwin Eugene Aldrin Jr har värmländskt blod i ådrorna; flera där uppe  bär släktnamnet Aldrin (som definitivt inte uttalas Åååldrin) eller är ättlingar –  hans mammas flicknamn var för övrigt Moon, har jag läst.

Blahablaha?

– Blazarerna gör mig numera så blassé!

– Jo, men de är ändå magnifika jämfört med magnetarerna.