Soldyrkaren i Pasadena

Detta är en märklig bild, tagen 1961, av en av svensk astronomis stora. Jag fick den något år senare av hans hustru som ett litet minne.

Vem det är?
Rätt svar: Den i bloggen för en tid sedan omtalade Gustaf Strömberg (1882-1962), göteborgaren som doktorerade i Lund på C V L Charliers tid och som kom att ingå i Mt Wilson-observatoriets forskarstab under de banbrytande åren 1917-1946 – åren då astronomerna på Mt Wilson i grunden ändrade hela vår astronomiska världsbild.

Och Strömberg, eller Stromberg som det blev på “amerikanska”, var i högsta grad med i spelet. Han citeras av Edwin Hubble i dennes The Realm of the Nebula och Strömbergs upptäckt av Vintergatans rotation 1924 klassas som en av 1900-talets stora astronomiska upptäckter. Hans namn är för evigt förknippat med fenomenet “Strömbergs asymmetriska drift” vad gäller Vintergatans stjärnor och deras rörelser.

Gustaf Strömberg är orättvist bortglömd i den svenska historieskrivningen, tycker jag. Det var ett MÅSTE för mig att som ung grabb ta kontakt med honom. Första utbytet var ett vykort från honom med bild av Mt Wilson-kupolen och gigantiska molnbankar i bakgrunden.

“Knut Lundmark var min gode vän och träffades vi här ute vid flera tillfällen”, skrev Strömberg bl a.

Nästa kontakt slutade med en vädjan att jag skulle ta mig, så ung jag var, till Californien. Strömberg bifogade (1) en dollar i resans startkapital till Guds egen stat.

1962 dog Gustaf Strömberg

Året därpå kom bilden från hustrun Helga med soldyrkaren i parets trädgård i Pasadena.

Helga skrev bl a:

“Gustaf Stromberg hälsar solen i sin trädgård i Pasadena. Calif., vilket skedde så gott som dagligen under 41 års tid. Han älskade sitt arbete här och uppskattade Amerika och dess folk.

Varje dag yttrade han dessa ord:

“Allt är väl” – vad som än hände. En högre makt ledde allt till det bästa.

Hoppas du i framtiden får tillfälle komma till USA, det bästa land i världen.”

Med Knut Lundmark odlade Gustaf Strömberg ett stort intresse vid sidan av astronomin: Han var sökare och Gudstroende. Han skrev flera böcker som på svenska kom att bära titlar som  Universums själ (Einstein skrev positivt om den boken!!!), Det eviga sökandet, Nya vidder m fl.

Jag ska inte påstå att jag förstår allt vad Strömberg egentligen menade när han skrev om “den femte evighetsdimensionen” och hur denna kunde korsa den “vanliga” fyrdimensionella rymdtiden, vilket skulle förklara en rad parapsykologiska fenomen. Jag gissar att det är denna sortens spekulationer som gjort Strömberg persona non grata i den svenska astronomihistorien – han omtalas t ex inte vad jag kan se i våra populäraste uppslagsböcker, han finns med i Åke Wallenquists Astronomiskt lexikon 1962 men inte i annars väldigt kompletta och oundgängliga Astronomisk uppslagsbok från 2005.

Jag ser det INTE som en mission impossible att återuppväcka intresset för denne gästvänlige astronom och sökare av de stora sammanhangen bortom den fysiska verkligheten. Det finns en förnämlig amerikansk sajt om honom och hustrun, poeten Helga (ur tiden 1971, 85 år gammal), som varmt rekommenderas. Där kan t ex läsas om Greta Garbos och Gloria Swansons dråpliga möten med honom i Californiens  svenskkoloni!

Hur det gick med min resa till Californien? Jodå, den blev av men först i mitten av 1970-talet, och ett självklart mål var Mt Wilson-observatoriet och en stunds  reflektion där uppe över “lundensare” som varit med om att sätta observatoriet på kartan. Strömberg och Lundmark.

Strömbergs dollarsedel ligger så väl gömd  att jag inte längre vet var jag förvarar den.

Big Bang på diverse språk

Tack som vanligt till alla mina underleverantörer, bisittare och lokalombud som ser till att den här bloggen hålls vid liv. Jag efterlyste ju vad Big Bang blir på isländska, och det tipsar Robert Cumming mig om:

Miklihvellur.

Det är samma “mikli” som förekommer i t ex Miklagård; mikla, mykil på fornnordiska står för “stor”, “mycket” etc.

Christian Vestergaard erinrar om att Sky and Telescope i augustinumret 1993 efterlyste ett bättre namn p Big Bang.

– Mer än trettontusen förslag kom in (!). Den kände vetenskapsjournalisten Timothy Ferris och Hugh Downs på S&T var enväldiga domare. Men dessa herrar bestämde sig dock för att Big Bang ändå får förbli det bästa namnet.

Christian tipsar också diverse fantasifulla namn på denna länk, där vi ombeds scrolla ner till “from Mike Simmons”. Där hittar vi namn som Doink, Go God!, A Steven Spielberg-George Lucas Production, The Whole Enchilada m fl – men också några rätt användbara och seriösare namn.

Månens baksida anno 1877

Det spekulerades hejvilt om månens osynliga baksida på 1800-talet, så därför känns det lite anmärkningsvärt att läsa astronomijournalisten Amedee Guillimins Månen från 1877. Boken, La Lune på originalspråket, utgavs på Adolf (!) Bonniers förlag och ger ett för tiden mycket seriöst intryck. Boken finns i mitt lilla astronomihistoriska privatbibliotek.

Om månens baksida, vilken vi aldrig någonsin kommer att få se skriver han, kan vi tack vare librationerna ändå våga hysa vissa tankar. Dessutom antyder randkratrar och delar av dem att baksidan ser ut ungefär som framsidan. En framsynt iakttagelse!

Det fina med dessa böcker är inte minst de vackra och fantasieggande illustrationerna, “planscherna”.

Märkligt Kina-ufo

– Nästan vackert! menar Lars Olefeldt, bloggmedarbetare i Vejbysrand, som fått syn på denna videodokumentation någonstans från Mittens rike i början av juli. Saken har uppmärksammats rejält.

Vad kan det handla om? En meteorid som passerar atmosfären horisontellt? En satellit på väg att störta? Ett meteorologiskt fenomen? Jag vet ärligt talat inte.

Hört på Fysicum

– Jag och min man skilde oss därför att vi hade helt olika uppfattningar om relativitetsteorin. Han trodde han var en ny  Einstein, det trodde inte jag.