Nya bilder på Linné-kratern

För några veckor sen offentliggjorde NASA splitternya bilder via sin Lunar Reconnaissance Orbiter Camera, LROC,  på månens Linné-krater, vår egen “svenskkrater” på månens framsida.  Kratern är 2,2 km i diameter och är ett skolexempel på en perfekt impact, “a beautifully preserved young mare crater”. Resultat av en bulls eye-fullträff, en riktig “Ragnar Skanåker-tia”.

Geologerna har fullt upp med att tolka strukturerna och deras komplicerade historia. NASA-experterna tror att kratern skapades för mindre än tio miljoner år sen, och LROC-bilderna visar onekligen en ovanligt färsk och oförstörd månkrater. Se här en detaljstudie (klicka!):

Månen saknar ju atmosfär, vind, regn, erosionskrafter i vår jordiska mening,  vilket betyder att de geologiska formationerna behåller sin fräschör i miljoner och åter miljoner år. Ändå kan vi se tecken på vad som hänt när kraterväggen rasat ner (svarta pilarna) och hur de dynlika smältfloderna “frysts” bland en massa stenbumlingar (vita pilar). Hur skapades dessa dyner för övrigt?

Linné är en månkrater med flera frågetecken, och LROC-teamet planerar att fotografera kratern i stereo framöver.

På 1800-talet trodde en del  astronomer att Linné-kratern  hade störtat samman, plötsligt kunde de inte se den, men det visade sig att de hade för dåliga teleskop med för dålig optik helt enkelt för att dra såna drastiska slutsatser. Linné-kratern är ovanligt hel och fin – och utmanande.

Kepler-planeter på gång!

Det börjar även hetta till när det gäller Kepler-sondens planetfynd. PopAst berättar om “jakten” i dag, och det är ju  aldrig dumt att ha NASA:s egen Kepler-sida tillgänglig.

Det ska bli mycket intressant att se vilka exoplanetforskare och dito “mediaorienterade” (det finns andra uttryck…) team som först ballar ut och kommer med påståenden som inte håller.

Spännande obsis!

Är inte detta en ovanligt spännande – arkitektoniskt – kupolbyggnad? Vi befinner oss utanför Perth, i västra Australien, och i Perth finns en astronomisk forskarhistoria med drygt 100 år på nacken. Grundstenen lades vid det ursprungliga obsis:et 1896, och sedan har här med Perth som utgångspunkt faktiskt förekommit forskning hela tiden – ett inhemskt australiensiskt rekord. En tidskanon markerade varje dag att klockan var 1300.

Byggnaden på bilden är dock från 1966, ligger på ett berg utanför Perth, och kupolkonstruktionen får bevisa att det finns observatoriearkitekter och så finns det observatoriearkitekter. Jag vet inte vad den man/kvinna heter som ritat kupolen, men kåken  är spännande tänkt med sitt annorlunda utseende. Inte bara formulär 1 A som i så många andra sammanhang.

Perth Observatory har länge haft ett internationellt utbyte (Hamburg, Lowell, NASA), och i dag står jordnära asteroider bl a på observationsprogrammet. Försök att av snöda ekonomiska skäl stänga verksamheten har inte minst bromsats av framgångsrik lobbying från amatörastronomers sida. Vi ÄR en kraft att räkna med!

Big Bang än en gång

Tack än en gång till Christian V (Vestergaard), som outtröttligt sliter för bloggen.

Här är kompisen Christians senaste “fynd” vad gäller annorlunda namn på Big Bang.

Jag kan inte hjälpa att jag fastnar för alternativet med;

The Big TOE (Theory of Everything).