Planetupptäckt med “normala” teleskop

Det behövs inte gigantiska teleskop för att på indirekt väg detektera nya exoplaneter, vilket bevisas av vad en grupp tyska, polska och bulgariska astronomer haft för sig. Med Jena-universitetets 90 cm:s tub och en bulgarisk 60 cm:s dito har de skakat om alla  förespråkare för TELESCOPES VERY BIG INDEED-rörelse.

Tekniken som används förkortas TTV och står för Transit Timing Variation. Den anses vara oprövad hittills i den allt intensivare  planetjakten, som lett detta team  till systemet WASP-3 i Lyrans stjärnbild och till upptäckten av den nya planeten WASP-3c, 700 ljusår från oss.

TTV utgår från  störningar från en mindre osynlig planet på en större, i detta fall WASP-3b när den passerar över moderstjärnan. Variationer i WASP-3b:s transiter på några minuter kan ganska lätt slås fast, och sen kör beräkningsarbetet i gång med hjälp av datakraft och det går att få hål på den nya himlakroppen. Resultat: WASP-3b störs av en midre planet, 15 ggr jordens massa (ungefär Uranus) och med en period på 3,75 jorddygn.

Tekniken är intressant eftersom den tillåter astronomerna att med teleskop i 1-metersklassen indirekt upptäcka störningar av ganska små jordlika planeter på t ex gasjättar i fjärran belägna planetsystem.

Sen får dessa iakttagelser följas upp av något av bamseteleskopen i vår stora teleskopfamilj, som i det nu aktuella fallet 10-metersinstrumentet Hobby-Eberly Telescope i Texas. Därifrån lär vi få veta allt värt att veta om WASP-3c vad det lider.

Den europeiska forskargruppen har letts av Dr Gracjan Maciejewski från Jena, och rapporten publiceras av  Royal Astronomical Society, i deras Monthly Notices.

Varmast på jorden?

Värmeböljan får en naturligtvis att fråga:

Var finns den varmaste platsen på vår hemplanet? Historiskt delar har jag förstått El Azizia, Libyen, och Death Valley, USA,  på det historiska rekordet – 57,8 grader Celsius.

Ny citattävling

Dags för lite  hjärnkontroll igen. Vem  har sagt detta?

– Mera ljus!

Var det Edwin P Hubble när Mt Palomar-teleskopet invigdes, var det J W Goethe på dödsbädden eller var det Lise Meitner när hon räknade på atombomben?

Svalkande solobsis mitt i sjön!

Mitt i Californiens Big Bear Lake högt upp i San Bernardino Mountains finns BBSO, The Big Bear Solar Observatory (drivs av New Jersey Institute of Technology) . Finjusteringen av det nya 1,6-meters teleskopet pågår som bäst, och besökare är inte välkomna hur som helst.

Sjön har den kvaliteten att den garanterar viss atmosfärisk stabilitet och god seeing, vilket behövs eftersom teleskopen här håller koll på vår sol. Ett av teleskopen sysslar bara med solen i Hα-spektrumet och återger bilder med jäma mellanrum.

Även jordskenet står på forskningsprogrammet, vilket inte är så konstigt eftersom det har  med solljuset att göra.

Tröstlös undergångsprofetia

Supervulkaner “typ” den som ligger latent och mullrar under Yellowstone Park i USA är ett av de stora undergångshoten mot oss. Många har tyckt och tänkt och skrivit om detta, och dagens Statler and Waldorf-kandidat – detta exklusiva bloggpris är uppkallat efter de griniga  surgubbarna i Mupparna och går till en dystergök alternativt undergångsprofet som inte tror på mänsklighetens möjligheter att överleva – går därför till en berömd vulkangeolog. Han heter  Ted Nield, verkar i London för The Geological Society, och hans kandidatur baseras på hans kärnfulla, ofta citerade uttalande:

– När en supervulkan exloderar  handlar det om en magnitud större än en normal vulkaneruption. Den producerar energi motsvarande ett nedslag av en komet eller en asteroid. Vi kan försöka knuffa en asteroid ur kollisionsbanan med jorden, men åt en supervulkan kan vi inte göra nånting.

Sitsen  är tröstlös och vi ska inte tro att vi har en chans. Dr Nield en självklar kandidat.

PS. Den i jordens inre mullrande Yellowstone-supervulkanen tycks förresten ha dämpat sitt aggressiva förspel senaste tiden. Ändå har bara i år hundratals smärre jordbävningar noterats i naturparken.