Fassbinders science fiction-film

Få vet om det, men Rainer Werner Fassbinder (Berlin Alexanderplatz m fl tv-serier och långfilmer) gjorde faktiskt en science fiction-film. 1973 kom den tvådelade tv-filmen Welt am Draht (ung. “Marionettvärlden”), som byggde på sf-klassikern Simulacron 3 av Daniel F Galoye – en framåtsyftande story om datorer som simulerar virtuella verkligheter och en så sofistikerad elektronisk manipulation av mänskligheten att bara en inser att vi är – manipulerade. Spelet kan börja…

Fassbinder-filmen har nu restaurerats, visats i Berlin och vederbörligen hyllats som ett litet mästerverk, mycket tidstypisk berlinsk – och finns dessutom att tillgå på dvd. Kolla också på Youtube efter ett par längre bitar.

Naturligtvis kom filmen aldrig till Sverige. Jag har lagt ut en försåtlig fråga på vår stora filmdatabas vad Fassbinder-serien hette på svenska – men räknar inte med nått svar i vår tid.

Asteroid ockulterar ljus stjärna

Fenomenet är sällsynt, men 8 juli mitt i natten händer det: Asteroiden Roma ockulterar δ i Ormbäraren (HIP79593) under några sekunder – stjärnan är på 2,7 magn och asteroiden nånstans runt 13:e magn. Ett tu tre så bara slocknar stjärnan.

Robert Cumming påminner på PopAst-bloggen om att ockultationen är särskilt lämplig att skåda för oss skåningar, smålänningar och andra sydstatare.

Alla fakta om  denna och andra asteroidockultationer finns på den informativa sajten asteroidoccultation.com, där även deskriptiva kartor över ockultationernas framfart över jordytan finns återgivna.

Roma upptäcktes 1901 av den på sin tid berömde italienske astronomen och observatoriechefen Luigi Carnera (Trieste, Neapel) och uppges ha en största längd på cirka fem mil. Det räcker för att på 300 miljoner km:s avstånd släcka stjärnljuset några högdramatiska sekunder.

Varje år inträffar 1000-tals asteroidockultationer men få av så ljusa stjärnor som i sommar.

Lärdomsgiganten Linnér ur tiden

Dödslar och födslar är kanske inget för denna blogg, men jag måste ändå berätta om att Sture Linnér, professor i grekiska, FN-diplomat, Dag Hammarskjöld-medarbetare, eminent  antikenkännare, har avlidit 92 år gammal.

Denne fantastiske lärde man hann skriva mängder av böcker om klassiska Hellas, och här kom han oundvikligen även in på dess astronomer; i hans sista understreckare i Svenska Dagbladet för bara någon vecka sedan berättade han om det återuppbyggda biblioteket  i Alexandria, som han var tillskyndare av. “Våra” astronomiska pionjärer i gamla Grekland,  Aristarkos, Eratostenes och  Hipparkos, nämndes också.

Notabelt är att Sture Linnér flitigt medverkade med lärda introduktioner till min gamle vän Ingvar Björkesons alla översättningar av klassikerna (Homeros, Vergilius, Pindaros, Lucretius m fl m fl). Ingvar och jag var ganska överens när vi pratade över telefon om fenomenet Linnér härom dan: Lärdomsgiganter som Linnér görs inte  längre vid vår universitet. Han var den siste. Dessutom skröt aldrig Linnér med allt sitt vetande, det var bara så naturligt för denna äkta humanist.

I en SvD-runa över Linnér berättar för övrigt litteraturforskaren Thure Stenström en smått otrolig historia från Princeton University i USA. Linnér var på besök där på tidigt 50-tal och satte sig en morgon på en parkbänk inne på universitetsområdet.

Citat:

“Vid hans sida på bänken satt en äldre herre som föreföll mycket bekant till utseendet. Plötsligt kom en liten flicka fram och bad den åldrige bänkkamraten att hjälpa henne med matematikläxan. Det gjorde denne gärna, med stor omsorg och länge fördjupade sig den lilla flickan och åldringen i matteboken.

Då kunde inte Sture Linnér längre styra sin nyfikenhet utan tog till orda: ”Förlåt att jag besvärar, men det var väldigt vad Ni liknar Albert Einstein!” Varpå den gamle prompt svarade: ”Jag är Albert Einstein!” Och så berättade Einstein om sin vana att varje morgon sitta där på parkbänken och öva huvudräkning. Det var enligt hans mening ett utmärkt sätt att hålla hjärnan i gång.

Om Einstein övade sig varje morgon med att dra multiplikationstabellen, brukade Sture Linnér för sin del istället ta temat på grekiska verb samtidigt som han gjorde sin morgongymnastik. Det var hans sätt att hålla hjärnan vid god vigör.”

CryoSat-2 går till väders 8 april

Från ESA berättas att 8 april beräknas CryoSat-2 lyfta från Baikunor-basen i Kazakstan. Problemen med lyftraketen är nu under kontroll och “all systems go” gäller – vad det nu kan heta på ryska.

Farkostens uppdrag är att mäta polar-isarnas tjocklek och annat så att klimatforskarna får oavvisliga hårddata att hantera.

Mars atmosfär blir allt tunnare

ESA rapporterar samtidigt att det svenska instrumentet ASPERA-3 på Mars Express har sett hur chockvågor i solvinden sliter bort det lilla som finns kvar av  Mars atmosfär, som bara blir tunnare och tunnare och … tunnare. ASPERA-3 har lyckats spåra växelvrkan i Mars atmosfär som kan förklara processerna bakom  planetens allt sparsammare lager av  atmosfärsgaser (mest koldioxid).

Medan Venus har en enormt tjock koldioxidatmosfär och  jorden har nästan all sin koldioxid bunden i berggrunden i form av karbonater, så har Mars varken eller.

De bägge svenskarna Niklas Edberg och Hans Nilsson, knutna till Institutet för rymdfysik, IRF, i Uppsala och Kiruna, har tillsammans med kollegor använt satellitdata för att visa att utflödet av partiklar från Mars inte är en konstant process utan snarare sker ojämnt och i samband med att sjok av sammanpressad solvind träffar planeten. Dessa solvindar är i sin tur oerhört komplexa; solen skickar ut plasma med olika höga hastigheter. Partiklar från solens polområden är snabbare än de som kommer från mer ekvatoriella regioner, och när det snabba plasmat hinner ifatt en region med långsamt plasma bildas något som liknar en tryckvåg i rymden.

– Den här tryckpulsen färdas utåt i solsystemet samtidigt som den roterar runt solen med solens rotationshastighet. Förr eller senare träffar den planeterna, berättar Niklas Edberg i en pressrelease från ESA.

Där det också berättas att forskarna kan observera tryckpulserna vid jorden med satelliten ACE. Edberg och hans kollegor har identifierat 41 sådana pulser när de träffat jorden. Vid Mars kan de observeras med ESA-satelliten Mars Express, som sett 36 sådana pulser träffa Mars. Resultat: Att Mars förlorar mer än dubbelt så mycket atmosfär än under normalt rymdväder.

Resultaten har publicerats i tidskriften Geophysical Research Letters, där förutom Niklas Edberg och Hans Nilsson även Stas Barabash och Yoshifumi Futaana vid IRF i Kiruna medverkade. Det är IRF som har huvudansvaret för ASPERA-3, som mäter antalet elektriskt laddade partiklar som flödar bort ifrån Mars samtidigt som det kan bestämma partiklarnas massa.

Lästips:
Mellan himmel och jord – Institutet för rymdfysik 50 år (boken utkom 2007). Även ASPERA-3 presenteras här i förbifarten.

Men är det inte….

Allt är inte lyckat på Madame Tussauds, tycker jag, men Berlins upplaga av Albert Einstein får godkänt.