Nr 119

20 november, 2017

NEWSFLASH – ESO avslöjar:

Ett spjut från en annan värld

Är det bara jag som tänker på spjutet i Harry Martinsons rymdepos Aniara? Ordet till ESO och Robert Cummings svenska pressrelis:

download

Astronomer har för första gången studerat en asteroid som besökt solsystemet från den interstellära rymden. Observationer med ESO:s Very Large Telescope i Chile och andra observatorier visar att den unika himlakroppen färdades genom rymden i flera miljoner år innan den råkade på vårt solsystem. Den är ett mörkt, rödaktigt, avlångt objekt som antingen är stenig eller innehåller större mängder metaller. Forskningsresultaten presenteras i tidskriften Nature den 20 november 2017.

eso1737a

Så här föreställer sig ESO:s rymdkonstnär att den första interstellära asteroiden `Oumuamua ser ut. Detta unika objekt observerades 19 oktober 2017 av teleskopet Pan-STARRS 1 vid Hawai`i. Efterföljande observationer med ESO:s Very Large Telescope i Chile och andra observatorier runtom i världen visar att den har rest genom rymden i miljontals år innan den råkade träffa på vårt stjärnsystem. `Oumuamua ser ut att vara ett rött avlångt metalliskt eller stenigt objekt som är ungefär 400 meter långt och som inte liknar något som vi vanligen träffar på i solsystemet.Bildkälla: ESO/M. Kornmesser

Den 19 oktober 2017 upptäckte teleskopet Pan-STARRS 1 på Hawaii en svag ljuspunkt som rörde sig över himlen. Till en början betedde sig den som man skulle vänta av en typisk mindre asteroid som förflyttade sig snabbt över himlen. Med fortsatta observationer under dagarna som följde kunde astronomer bestämma objektets bana med god noggrannhet. Banan avslöjade bortom tvivel att denna himlakropp inte hade sitt ursprung i solsystemet som alla andra asteroider och kometer som vi observerar, utan hade kommit hit från den interstellära rymden. Först klassificerades den som komet, men observationerna med både ESO:s och andra teleskop visade inga tecken på kometliknande aktivitet efter att den passerade som närmast solen i september 2017. Till slut klassificerades den som en interstellär asteroid, med beteckning 1I/2017 U1 (`Oumuamua) [1].

download

Olivier Hainaut är astronom vid ESO i Tyskland.

– Vi fick agera snabbt. `Oumuamua hade redan börjat avlägsna sig från solen och var på väg tillbaka mot den interstellära rymden, berättar han.

Astronomerna inledde nu mätningar med ESO:s Very Large Telescope för att bestämma objektets bana, dess ljusstyrka och färg med större tillförlitlighet än vad mindre teleskop skulle kunna uppnå. Det gällde att agera snabbt eftersom `Oumuamua bleknade fort medan den åkte bort från solen och förbi jordens bana, på väg ut ur solsystemet. Fler överraskningar väntade.

Forskarna, som leddes av astronomen Karen Meech (Institute for Astronomy, Hawaii, USA) lade samman bilderna från instrumentet FORS på VLT tagna med fyra olika filter tillsammans med bilder från andra stora teleskop. De upptäckte att  `Oumuamuas ljusstyrka varierar kraftigt, med en faktor tio allt medan den roterar ett varv runt sin axel på 7,3 timmar.

Combined deep image of `Oumuamua from the VLT and other telescop

Denna väldigt djupa sammansatta bild visar den interstellära asteroiden ‘Oumuamua i mitten av bilden. Den omges av spår från svaga stjärnor som smetas ut av att teleskopet följer den snabba asteroiden. Bilden skapades från att kombinera flera bilder från ESO:s Very Large Telescope samt Gemini South Telescope. Objektet är markerat med en blå cirkel och ser ut som en punktkälla, utan omgivande damm. Bildkälla: ESO/K. Meech et al.

– Den ovanligt stora ändringen i ljusstyrka betyder att objektet är mycket avlångt. Den är ungefär tio gånger längre än den är bred, och har en komplex, invecklad form. Vi upptäckte dessutom att den har en mörkröd färg som liknar himlakroppar i yttre solsystemet, och vi bekräftar att den är alldeles inaktiv, utan minsta tecken på stoft omkring sig, säger Karen Meech.

`Oumuamuas egenskaper tyder på att den är tätpackad. Den kan vara stenig eller har höga halter av metaller, och tycks sakna vatten eller is. Dess yta är mörk och rödaktig efter att ha utsatts för kosmiska partiklar i miljontals år. Den uppskattas vara minst 400 meter lång.

Enligt preliminära beräkningar av asteroidens bana har den nått solsystemet från samma håll som den ljusa stjärnan Vega i stjärnbilden Lyran. Trots en hastighet på halsbrytande 95 000 kilometer i timmen tog det så lång tid att nå vårt solsystem att Vega låg åt ett annat håll då asteroiden skulle passerat den för 300 000 år sedan. `Oumuamua kan mycket väl ha vandrat genom Vintergatan i hundratals miljoner år utan att tillhöra något planetsystem innan dess tillfälliga besök i vårt solsystem.

download

Astronomer uppskattar att en asteroid som liknar `Oumuamua passerar varje år genom solsystemets inre delar. Sådana kroppar är dock ljussvaga och svåra att få syn på och har därför inte upptäckts förrän nu. Det är först nyligen att tillräckligt kraftfulla kartläggningsteleskop som Pan-STARRS har kunnat hitta dem.

– Vi fortsätter observera det här unika objektet. Vi hoppas att med större tillförlitlighet bestämma varifrån det kom och vart det nu är på väg i dess turné genom galaxen. Och nu när vi hittat den första interstellära bumlingen gör vi oss redo för nästa, avslutar Olivier Hainaut.

Noter

[1] Pan-STARRS-teamets namnförslag har accepterats av den Internationella astronomiska unionen, som ansvarar för att tilldela officiella namn till himlakroppar i och bortom solsystemet. Mer om det hawaiiska namnet finns här hos Minor Planet Center. `Oumuamua blir dessutom först i en ny klass av objekt som nu definierats av IAU, de interstellära asteroiderna. Beteckningen för himlakroppen kan skrivas 1I, 1I/2017 U1, 1I/`Oumuamua eller 1I/2017 U1 (`Oumuamua). Tecknet före O:et i början av namnet är en okina, en slags glottal klusil. Fram tills beslutet om beteckningen kallades objektet A/2017 U1.

Mer information:

Forskningsresultaten presenteras i artikeln “A brief visit from a red and extremely elongated interstellar asteroid” av K. Meech m. fl. som publiceras i tidskriften Nature den 20 november 2017.

Forskarlaget består av Karen J. Meech (Institute for Astronomy, Honolulu, Hawai`i, USA [IfA]) Robert Weryk (IfA), Marco Micheli (ESA SSA-NEO Coordination Centre, Frascati, Italien; INAF–Osservatorio Astronomico di Roma, Monte Porzio Catone, Italien), Jan T. Kleyna (IfA) Olivier Hainaut (ESO, Garching, Tyskland), Robert Jedicke (IfA) Richard J. Wainscoat (IfA) Kenneth C. Chambers (IfA) Jacqueline V. Keane (IfA), Andreea Petric (IfA), Larry Denneau (IfA), Eugene Magnier (IfA), Mark E. Huber (IfA), Heather Flewelling (IfA), Chris Waters (IfA), Eva Schunova-Lilly (IfA) och Serge Chastel (IfA).

Nr 118 2017

18 november, 2017

Leoniderna är över oss

Min gamle kompis och chefredaktör  Staffan Erfors basar numera för Metro och var vänlig nog att uppmärksamma meteorsvärmen Leoniderna senast – med en intervju med Peter Linde. Bra!

meterororo-LARGE

Bildkälla:Metro/TT

Samtidigt dök W-bloggens eminens i Uddevalla Christian Vestergaard upp med ett måleriskt  fynd på Leoniderna:

leonids-1

- Målaren är Oslobon Erik Arnesen "anno" 1913. Tror att konstverket benämns "1833 års Leonider",  påpekar CV.
Senaste nytt om årets "utfall" av Leoniderna finns här. Denna lördagkväll fortsätter aktivitetskurvan peka uppåt.

James Jeans får rätt i ett fall – i alla fall

Idén är gammal, från James Jeans dagar, att planeter bildas när stjärnor passerar varandera och sliter ifrån varandra gas- och stoft som skapar planeterna. Nu finns ett tänkbart exempel på  denna teori:

Planetsystemet Pr 0211 i klassiska stjärnhopen M44, Bikupan.

Malmö-Aniara i SVT i kväll

Vårens Aniara-föreställning på Malmö Opera sänds lördag kväll (18.,11) i SVT. Föreställningen är förnämlig, mer oratorium än opera,  och de som köpte programmet kunde läsa en artikel av W-bloggens ansvarige plus fick man en fin bild i programmet av Andromeda-galaxen tagen av Peter Larsson.

170425aniara1117

Scen ur föreställningen. Bildkälla: Malmö Opera

Medicinare upptäcker nya  faror med rymdresor

Tack till W-bloggens medicinkännaqre Carl-Olof Börjeson, som berättar om en artikel i  New England Journal of Medicine som  handlar om negativa effekter på centrala nervsystemet och ögonen hos 34 amerikanska astronauter efter vistelse i rymden.

- MRI står för  Magnetisk resonanstomografi, ’’magnetkamera'' till vardags, tipsar COB.

Den oroväckande artikeln med rubriken "Effects of Spaceflight on Astronaut Brain Structure as Indicated on MRI" finns här och dess resultat i korthet följer nedan på medicinengelska:
http://www.nejm.org/doi/full/10.1056/NEJMoa1705129

*    *    *

"Narrowing of the central sulcus occurred in 17 of 18 astronauts after long-duration flights (mean flight time, 164.8 days) and in 3 of 16 astronauts after short-duration flights (mean flight time, 13.6 days) (P<0.001). Cine clips from a subgroup of astronauts showed an upward shift of the brain after all long-duration flights (12 astronauts) but not after short-duration flights (6 astronauts) and narrowing of CSF spaces at the vertex after all long-duration flights (12 astronauts) and in 1 of 6 astronauts after short-duration flights. Three astronauts in the long-duration group had optic-disk edema, and all 3 had narrowing of the central sulcus. A cine clip was available for 1 of these 3 astronauts, and the cine clip showed upward shift of the brain.

300px-Christer_Fuglesang

Levde farligt? Bildkälla: Wikipedia

Conclusions

Narrowing of the central sulcus, upward shift of the brain, and narrowing of CSF spaces at the vertex occurred frequently and predominantly in astronauts after long-duration flights. Further investigation, including repeated postflight imaging conducted after some time on Earth, is required to determine the duration and clinical significance of these changes. (Funded by the National Aeronautics and Space Administration.)"

Meteoren över norra Finland

En häftig meteor noterades över norra Finland in över Sverige och Norge i går 17 november. Tack till Mirja Markkula m fl som larmade. Youtube-film här:

http://www.youtube.com/c/AuroraBorealisLIVE

Arecibo räddas?

Amerikanska NSF som i National Science Foundation, en mäktig röst i US-vetenskapen, har formulerat ett "Record of Decision for the Arecibo Observatory in Puerto Rico", som är ett tappert försök att trolla med knäna: Hålla observatoriet vid liv med hjälp av  nya samarbetspartners, producera toppvetenskap, men med mindre budget.

Problemet är inte bara dollars. Orkanerna har även drabbat observatoriet och dess personal.

download

Orosmoln… Bildkälla: space.com

Slottsskogsobsis uppe på dagordningen

Nu har  kampanjen för att rädda Slottsskogsobservatoriet i Göteborg nått nästan ända fram – till ett akutbeslut i Göteborgs kommunstyrelse. Måtte det gå vägen!

images

Nr 117 2017

14 november, 2017

Fantastisk kamera för supernovajägarna snart igång

Det är bara till att gratulera vår svenska supernovaforskare, som snart (februari, 2018) får tillgång till datan från den nya automatiska robotkameran uppe på Palomar Mountains där själva navet för supernovajakten inom  projektet ZwickyTranscient Facility är förlagt.

Den nya kameran, som är monterad på den klassiska 48-tummaren, Samuel Oschin Telescope, uppe i de kaliforniska bergen utanför San Diego, är ett monster i effektivitet och kommer att lära oss massor av nya saker om superstjärnsmällarna och andra "transienter":

* En bild täcker in 47 kvadratgrader av himlavalvet, vilket motsvarar 247 fullmånar.

* Varje bild som tas = 24 000 ggr 24 000 pixlar.

* På tre nätter kan hela den synliga stjärnhimlen scannas av.

Tekniken, elektroniken och optiken är fenomenal,  och nyligen, 1 november,  var det dags för "first light" med målet området runt Orionnebulositeten, Hästhuvudnebulosan, de tre stjärnorna i Orions bälte:

ZTF-Orion-v3-6k-NEWS-WEB

Bildkälla:  Caltech Optical Observatories

Bland de som samarbetar i detta spännande projekt återfinns amerikanska NSF,  Weizmann Institute for Science, vårt eget Oskar Klein Center i Stockholm plus en rad institutioner runt om i världen.

Caltechs dagsfärska pressrelis hittar du här.

PS.

Oskar Klein-centrets populärinfo finns här med ytterligare spännande uppgifter om SN-jagandets sköna nya värld. Som någon sagt: Det smäller en supernova varje sekund i vårt universum, kruxet är bara att detektera explosionen. Vi är på god väg!

GP stödjer Slottsskogsobservatoriet

Vår lundaprofessor Dainis Dravins tipsar om att Göteborgs-Postens ledarskribent Adam Cwejman härom dan hade en kommentar, som stödjer Slottsskogsobservatoriets framtid. Så här skrev GP-skribenten under rubriken RÄDDA OBSERVATORIET:

" I 88 år har göteborgare av alla åldrar blickat upp mot stjärnorna från Slottsskogsobservatoriet. Snart kan det vara slut. Som GP tidigare rapporterat har observatoriet allvarliga problem med ekonomin och det skulle krävas intervention från Göteborgs stad för att lösa knipan (GP 5/5 2016).

Cwejmanpuff2

Bildkälla: GP:s webb/Linn Bergbrandt

Västra Götalandsregionen och Göteborgs Stad tvistar om vem som har huvudmannaskap, vilket leder till att observatoriet står utan pengar. Det handlar om rätt små summor. Mindre än en miljon kronor krävs för att få driften att gå ihop. Göteborgs Stad hävdar att verksamheten faller under regionens ansvarsområde, medan regionen bollar tillbaka ansvaret till kommunen.

Som ledarsidan uppmärksammade i fredags finns det kommunala verksamheter, exempelvis en mjölkgård (som 17 miljoner kronor investerats i) vilka knappast behöver bekostas med offentliga pengar (GP 10/11). 

I ett upprop skriver ett antal akademiker och företrädare inom astronomikretsar att verksamheten utgör en viktig resurs för ”skolor och astronomiintresserade och utgör en unik möjlighet inom Göteborg med omnejd att öka intresset för forskning och naturvetenskap”.

En mjölkgård som ägs av kommunen är ingen ”unik möjlighet” för skolbarn att uppleva jordbruk. Det finns gott om gårdar i Västsverige som kan besökas. Men det finns bara ett ordentligt observatorium i Göteborg med den sortens verksamhet som Slottsskogsobservatoriet erbjuder. Prioriteringen visar verkligen inte prov på något bra omdöme.

Göteborg har en stolt tradition av naturvetenskaplig forskning. Det är ett arv som borde vårdas och värnas av Göteborgs Stad. Att få en inblick i universums storslagenhet, mitt i Göteborg, är en fantastisk möjlighet för alla.

Det är  märkligt att observatoriets kris röner så få reaktioner från kommunen. Och med tanke på hur mycket pinsamt slöseri med skattepengar som slinker igenom vore det tragiskt om en så behjärtansvärd, och i sammanhanget billig, verksamhet tvingas lägga ned."

Tycho – lantmätaren!

Stort tack till den eminente lundahistorikern Gert Jeppsson, som håller oss varma med senaste nytt från Tycho Brahe-fronten.

Gert är redaktör för tidskriften Ale: Historisk tidskrift för Skåne, Halland och Blekinge, i vars tredje nr för året vår vän Jens Vellev i Århus har en matig och väl illustrerad artikel om Tychos mätvägn och hodometer som användes på Hven för att mäta upp ön. Lantmäteriverksamheten är onekligen en okänd sida av Tychos mångskiftande verksamheter.

Logo_01_W

Jens Vellev är inte den han är om han inte med en kunnig samarbetspartner satt fart på bygget av en vagnskopia i 1:1, en äkta renässansvagn från Tychos tid. Förlagor finns. Återkommer!

img41

Foto:Jens Vellev

LARS var namnet!

Akronymen LARS står för Laser-based Absolute Reference Spectrograph och är kopplat till det tyska Vacuum Tower-teleskopet på Teneriffa. 

Spektroskopets fantastiska möjligheter diskuteras bl a här.

aa31164-17-fig1

Frida målar "astronomiskt"

Vi har fått kontakt med Malmökonstnären Frida Åstrand, som gärna arbetar med astronomiska motiv. Vi får se vad som händer framöver, men här finns hennes hemsida med goda exempel på  hennes astronomiinspirerade motiv:

https://www.konst.se/fridastrano

42807

Del av stjärnrik Malmö-skyline. Konstnär: Frida Åstrand

No comments…

Den som letar i cyberrymden hittar ibland häpnadsväckande klokheter. Som denna:

23376435_10210074479608128_2889220494046553416_n