Nr 94 2016

26 augusti, 2016

Astrobilder visas i Landskrona

Den stora fotoutställningen på Landskrona museum  på temat "AgNO3 – Histories of Science and Photography in Sweden”  ägnas även i en liten monter några astronomiska bilder, som gamle Uppsalakompisen från obsis där  Bertil Pettersson hjälpt museifolket med.

IMG_0520

Bertil  fingranskar montern…

De stackars museimänniskorna har kanske inte förstått alla subtiliteter när man fotograferar himlakroppar, om vi ska döma av en bildtext, men konstigheten kan ju rättas till – utställningen står in på år 2017.

I montern visas fr v Bertils foto av Orionnebulosan, sen följer en bild av Plejaderna, i mitten en bild med en asteroid (som bör belysas underifrån), t h två av amatörastronomen Nils Tamms plåtar från Kvistaberg på månen och solen.

IMG_0516

… med bilder på Orionnebulosan och Plejaderna – bl a. Foto: Lena Pettersson

Själv tycker Bertil så här:

- Utställningen var annars klart sevärd, störst intryck gjorde nog bildserien från S A Andrées katastrofala luftfärd som togs av Nils Strindberg. Men det fanns mycket annat av intresse både från kriminologi till medicinsk forskning. 

Ungdomsgruppen igång

Vår nysatsning med en ungdomsgrupp,  gymnasister, har sakteliga dragit igång, och starten skedde 26 aug med Olle Frykstam som bas.

- På programmet chips, Coca – och långfilmen Gravity, berättar Peter Hemborg som också var på plats ute på TBO (där det kommer att bli trångt om saligheten med tanke på alla våra verksamheter i höst).

20160826_205716 Ungdomsgruppens första möte (4)

Olle Frykstam t h leder gruppen. T v Benjamin Katz, Oxie. Foto:  Peter Hemborg

En nästan helt mörk galax

En "ultradiffus galax" i Coma-hopen har en hundradels procent vanlig klassisk materia – 99,99 procent är i form av mörk materia.

Dragonfly 44, som galaxen kallas, är verkligen en utmaning, galaxen är ungefär lika massiv som Vintergatan men har mindre än en hundradel av Vintergatans antal stjärnor.

fig1_800_561

Dragonfly 44 fotograferad med det stora Gemini North-treleskopet på Hawaii. I uppförstoringen syns en halo av klotformiga stjärnhopar. Bildkälla: Pieter van Dokkum, Roberto Abraham, Gemini, Sloan Digital Sky Survey

Keck-observatoriets pressrelis här.

Astronomisk resa med våra "wallenbergare"

Precis har det släppts en drygt 20 min lång Youtube-film från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse med fokus på några av våra främsta astronomer verksamma här och nu: Bland annat i Stockholm (prof Jesper Sollerman och hans supernovajägare), på Onsala galaxutforskaren Kirsten Kraiberg  Knudsen och ytterligare några Wallenberg Academy Fellows i riket. Suveränt!


 

Soluret i Rödovre

Vår lundaprofessor Dainis Dravins tipsar om ett för W-bloggen tidigare okänt, modernt solur  på parkeringsterassen ovanpå Rødovre Centrum i Köpenhamn. 

Vi får se om inte "Historiska klubben" inom ASTB här har ett förnämligt utflyktsmål, om och när vi ska ta oss över till grannbyen Köbenhavn. Dert kanske sker redan i höst. Ett nybesök i Rundetaarn lockar.

20160822_191710

Foto: Dainis Dravins

Dainis tipsar om dessa sajter med info om uret:

http://hvidovre.lokalavisen.dk/laver-stortunikt-solur-/20060510/artikler/798772844

http://jyllands-posten.dk/indland/kbh/ECE5096033/Solursmageren-g%C3%B8r-det-igen/

http://www.roedovrecentrum.dk/information/kunst/thyge-lauritsens-solur

http://www.roedovrecentrum.dk/

Kina siktar mot Mars

Knappt hade de svenska maoisterna skrattande dementerat att Kina skulle skicka upp satelliter förrän den första kinesiska satelliten gick till väders. Det är lääänge sen nu, Jan Myrdal & Co hade inte lyssnat på kamrat Maos smalltalk, och nu siktar jättenationen även mot Mars på allvar.

Kina har ett mycket ambitiöst rymdfartsprogram, och kineserna verkar inte försöka upptäcka hjulet på nytt.

Snart är sommaren över

Två nostalgiska bildbevis från Pia Sjöholm: Dels bysten på Tycho Brahe som står inne på Knutstorps borg, som "Historiska klubben" besökte i maj, dels ett motiv från Ales stenar, som vi gjorde en avstickare till 6 juni tillsammans med våra halländska vänner.

DSC_0101-2 (Large)

Gipsbysten av V Bissen, elev till store Bertel Thorvaldsen. Foto: Pia Sjöholm

Det är intressant med skulptören Vilhelm Bissen (1836-1913).  Han var  elev till den monumentale Berthel Thorvaldsen och skötte även en tid Thorvaldsens museum mitt i Köpenhamn (granngårds med Christiansborg). Thorvaldsen är känd för sina Jesusar med utsträckta armar och för statyn av Copernicus i Warszawa medan eleven gjorde Tycho Brahe-bysterna, som står på innergården till astronomiska institutionen i Lund plus två ex i Knutstorp.

Bissen var snäll mot Tycho, som han gav en fin och slät näsa.

DSC_0381-2 (Large)

Ales stenar inspekteras. Foto: Pia Sjöholm

Försommaren och sommaren 2016 var suveräna, och högsommaren är inte slut ännu.

Aha!

Man behöver inte krångla till det för att få en stark aha-upplevelse under stjärnorna. Axel Wendel vände sin systemkamera mot zenit härom kvällen och fick in en hel svärm stjärnor mitt i Vintergatans stråk. Varje prick är en sol!

14034952_10154394975127889_7799060007373405022_n

Foto: Axel Wendel

Carl-Olof Börjeson hittade en dikt av Emily Dickinson (1830-1886) som fångade  situationen så här:

 
 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

"Hjärnan har långt större vidd
än hela himlens sfär,
och när du jämför dem kan lätt
du också rymmas där.”

Nr 93 2016

24 augusti, 2016

ESO-avslöjande i dag bekräftar ryktet (bl a i Der Spiegel):

Proxima Centauri har en jordlik exoplanet

I kväll (24.8.2016) blev det officiellt: Astronomer har med hjälp av bland annat ESO:s teleskop funnit klara bevis för en planet som kretsar kring den närmaste stjärnan till jorden, Proxima Centauri. Den länge eftersökta planeten, som fått beteckningen Proxima b, gör ett varv runt sin svala, röda värdstjärna var 11:e dag. Dess temperatur är lagom för att flytande vatten ska kunna finnas på dess yta. Denna steniga värld med något högre massa än jorden är den närmast belägna exoplaneten.

Den kan också vara den närmaste platsen utanför solsystemet som har möjligheten att uppehålla liv. En artikel som beskriver denna vetenskapliga milstolpe publiceras i tidsskriften Nature  25 augusti 2016.

Drygt fyra ljusår från vårt solsystem ligger en röd dvärgstjärna som fått namnet Proxima Centauri, just därför att den är den närmaste stjärnan till jorden efter solen. Denna svala stjärna, som ligger i stjärnbilden Kentauren, är för ljussvag för att kunna ses med blotta ögat. I rymden ligger den nära det mycket ljusstarkare stjärnparet känt som Alfa Centauri AB.

Under första halvåret 2016 studerades Proxima Centauri regelbundet med spektrografen HARPSESO:s 3,6-metersteleskop vid La Silla i Chile samtidigt som den bevakades av andra teleskop runt om i världen. Detta var Pale Red Dot-kampanjen, inom vilken ett forskarlag lett av Guillem Anglada-Escudé vid Queen Mary University, London, sökte efter tecken på hur planetens gravitationella dragningskraft får stjärnan att vackla fram och tillbaka.

Med tanke på det stora allmänintresset delade forskarna med sig av kampanjens framsteg i realtid mellan januari och april 2016, både på Pale Red Dot-sajten och via sociala medier. Deras rapporter kompletterades med många populärvetenskapliga artiklar av specialister från hela världen.

The location of Proxima Centauri in the southern skies

I denna bild kombineras ett foto på den södra stjärnhimlen ovanför ESO:s 3,6-meterteleskop vid La Sillaobservatoriet i Chile med bilder på stjärnorna Proxima Centauri (nere till höger) och dubbelstjärnan Alpha Centauri AB (nere till vänster) från NASA/ESA:s rymdteleskop Hubble. Runt Proxima Centauri, den närmast belägna stjärnan till solsystemet, kretsar planeten Proxima b, som upptäcktes av instrumentet HARPS som sitter på ESO:s 3,6-meterteleskop. Bildkälla: Y. Beletsky (LCO)/ESO/ESA/NASA/M. Zamani

Guillem Anglada-Escudé berättar om bakgrunden till denna unika planetjakt.

– De första svaga tecknen på en möjlig planet upptäcktes så tidigt som 2013, men detektionen var inte övertygande. Sedan dess har vi arbetat hårt med att få igång fortsatta mätningar med hjälp av ESO och andra. Den aktuella Pale Red Dot-kampanjen har vi planerat i ungefär två års tid, säger han.

När mätningarna från Pale Red Dot kombinerades med tidigare observationer som genomfördes både vid ESO:s observatorier och på annat håll visade de tydliga tecken på ett verkligen spännande resultat. Ibland närmar sig Proxima Centauri oss med en hastighet på omkring 5 kilometer i timmen – en vanlig gånghastighet för en människa – och ibland avlägsnar den sig med samma hastighet. Detta regelbundna mönster av växlande radialhastigheter upprepar sig med en period på 11,2 dagar. Tack vare en noggrann analys kunde forskarna visa att dessa pyttesmå Dopplerförskjutningar tydde på att här finns en planet. Den har en massa på minst 1,3 gånger jordens och kretsar cirka 7 miljoner kilometer från Proxima Centauri, vilket är bara 5 procent av avståndet mellan jorden och solen.

Guillem Anglada-Escudé berättar om de senaste månadernas spänning.

– Varje dag under Pale Red Dot-kampanjens 60 nätter kollade jag att signalen stämde. De första 10 var lovande, de första 20 stämde väl överens med vad vi väntat oss. Vid 30 dagar var resultatet så gott som definitivt, så vi började skriva ett utkast på artikeln!

The sky around Alpha Centauri and Proxima Centauri (annotated)

Denna bild av himlen omkring the ljusa stjärnan Alfa Centauri AB visar också den mycket svagare röda dvärgstjärnan Proxima Centauri, solsystemets närmaste stjärngranne. Bilden skapades från delar av Digitized Sky Survey 2. Den blå halon omkring Alfa Centauri AB är en artefakt från fotograferingen. Stjärnans färg är i själva verket blekgul som solen. Bildkälla: Digitized Sky Survey 2 Acknowledgement: Davide De Martin/Mahdi Zamani

Röda dvärgar som Proxima Centauri är aktiva och föränderliga stjärnor som kan variera på sätt som skulle kunna härma tecken på en planet. För att utesluta detta bevakade forskarlaget noggrant stjärnans ljusstyrka under kampanjen med hjälp av San Pedro de Atacama Celestial Explorations Observatory i Chile samt Las Cumbres-observatoriets teleskopnätverk. Radialhastighetsmätningar från när stjärnan genomgick utbrott uteslöts sedan från den slutgiltiga analysen.

Proxima b kretsar mycket närmare dess stjärna än Merkurius bana runt solen i vårt solsystem, men stjärnan är också långt ljussvagare än solen. En följd av detta är att Proxima b ligger mitt i den beboeliga zonen som omger stjärnan. Temperaturen på dess yta uppskattas kunna tillåta förekomsten av flytande vatten. Trots Proxima b:s tempererade bana kan förhållandena på dess yta påverkas starkt av utbrott i ultraviolett ljus och röntgenstrålning från stjärnan. Utbrotten väntas vara mycket mer intensiva än de som solen skickar mot jorden.

Artist's impression of the planet orbiting Proxima Centauri

Så här föreställer sig ESO:s rymdkonstnär att planeten Proxima b ser ut. Planeten går i bana runt den röda dvärgstjärnan Proxima Centauri, solsystemets närmast belägna stjärna. Dubbelstjärnan Alfa Centauri AB syns också i bilden uppe till höger om Proxima. Proxima b, som är lite tyngre än jorden, har en bana som ligger inuti den beboeliga zonen runt Proxima Centauri, där temperaturen är lagom för att flytande vatten ska kunna existera på dess yta. Ill: ESO/M. Kornmesser

I två andra artiklar tar forskarna upp frågan om beboeligheten hos Proxima b och dess möjliga klimat. De kommer fram till att flytande vatten kan finnas på planetens yta bara i dess soligaste trakter, antingen på det halvklotet som alltid riktas mot stjärnan (synkron rotation) eller i ett tropiskt bälte (3:2-resonansrotation). Klimatet på Proxima b är helt olikt jordens, på grund av den starka strålningen från värdstjärnan och hur planeten har bildats, och det är inte troligt att Proxima b har årstider.

Upptäckten blir början på omfattande nya observationer både med dagens instrument och med nästa generationen av jätteteleskop så som E-ELT (European Extremely Large Telescope). Proxima b blir ett viktigt mål i jakten på bevis för liv på annat håll i universum. Alfa Centauri-systemet är dessutom målet för mänsklighetens första planerade försök att resa till ett annat stjärnsystem, projektet StarShot.

– Många exoplaneter har upptäckts och fler kommer att upptäckas. Men att leta efter den som är den närmaste möjliga motsvarighet till jorden och lyckas har varit ett minne för livet för oss alla. Bakom den här upptäckten ligger de berättelser och ansträngningar som många människor gjort och som nu kommit samman. Resultatet är också en hyllning till dem alla. Sökandet för liv på Proxima b ligger näst på tur, avslutar Guillem Anglada-Escudé.

PS1 till Proxima Cen-upptäckten

Proxima Centauri har inte varit känd i mer än drygt hundra år. Stjärnan upptäcktes av den annorlunda skotske astronomen, autodidakten R T A Innes på The Union Observatory i Sydafrika, och eftersom vi numera har tillgång till ett fantastiskt nätarkiv kan upptäckarartikeln snabbt grävas fram.

"A Faint Star of Large Proper Motion" var titeln på den lilla rapporten 1915, i vilken Innes hyllar bruket av blinkkomparatorn som hjälpreda vid mätning av stjärnors egenrörelser. I fallet Proxima Cen jämförde han plåtar från 1910 och 1915.

Innes

R T A Innes (1861-1933)

PS2

Populär Astronomi uppmärksammar förstås den spektakulära världsnyheten, inkl med svensk expertkommentar.

Familjesidan noterar:

Irma välkomnas till vårt kosmos

På W-bloggen är vi inte främmande för familjära nyheter, så grattis till oss alla på klotet  – vår stjärncommunity har fått lilla Irma att ta till sig. Grattis till föräldrarna Astrid Stenholm och hennes Andreas och naturligtvis till astronomikompisen Björn Stenholm, glad och stolt förstagångsmorfar. Irma verkar kanske lite "å" banan, ja alltså vintergatan, men hon samlar sig bara.

2016_0817_14194000-1

Foto: Mycket privat

Irma är ett gammalt fint klassiskt namn med förflutet i gudavärlden och det lär betyda ungefär "den starka".

Irma är också namnet på en asteroid, upptäckt i Paris redan 1877, så stjärnvärlden finns med i bilden. Björn har ju själv fått en asteroid uppkallad efter sig, så morfar och dotterdotter har faktiskt två småplaneter att prata om mellan blöjbytena och vällingkoken.

Hålighet runt Tychos supernova

Kinesiska astronomer har med en kombo av radioteleskop och rymdteleskop upptäckt en stor hålighet runt supernovaresten av Tycho Brahes Nova Stella-smäll från 1572.

Upptäckten gör inte de astrofysikaliska förklaringarna bakom explosionen lättare att förstå, snarare tvärtom. Däremot styrks tesen att detta var en Typ Ia-explosion med materiaöverföring till en vit dvärg.

Runt resterna av Tychos ursprungsobjekt finns i dag håligheter, knutor, filament, häftiga vindar råder, här ges och tas i ett sällsynt komplext och dramatiskt spel mellan naturkrafter.

13-astronomersd

The large-field WISE [12–4.6] µm infrared image around the Tycho’s supernova remnant (SNR). The red circle shows the position and size of the shell-like structure in the Tycho’s SNR, while the yellow dashed ellipse shows the cavity found in the MWISP CO images. The three white dashed lines are shown to guide the eye for the stream-like structures seen in the CO images. The white arrows mark the positions of the pillar-like structures found in the WISE image. Credit: Chen et al., 2016.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Read more at: http://phys.org/news/2016-08-astronomers-large-cavity-tycho-supernova.html#jCp

Abstract
We present large-field (3×2 deg^2) and high-sensitivity CO(1-0) molecular line observations toward the Tycho's supernova remnant, using the 13.7-meter radio telescope of the Purple Mountain Observatory. Based on the CO observations, we discover a large cavity around the remnant, with radii of about 0.3×0.6 deg (or ~13×27 pc at a distance of 2.5 kpc), which is further supported by the complementary infrared images from the space telescopes. The observed CO line broadenings and asymmetries in the surrounding clouds, the infrared pillar-like structures found around the remnant, in concert with enhanced 12CO(2-1)/(1-0) intensity ratio detected in previous studies, indicate strong interaction of the large cavity with a wind in the region. After excluding the scenario of a large bubble produced by bright massive stars, we consider that the large cavity could be most likely explained by the accretion wind from the progenitor system of the Tycho's supernova. The CO gas kinematics indicates that the large cavity is expanding at a velocity of about 4 km/s. The estimated velocity (~1000 km/s, with a mass-loss rate of ~10^(-6)*M_sun*yr^(-1)) and timescale (~4×10^6 yr) of the wind needed for creating such a cavity are consistent with the predictions from the wind-regulated accretion model. We conclude that Tycho's supernova, the prototypical Type-Ia supernova in the Milky Way, arose from accretion onto a white dwarf.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Read more at: http://phys.org/news/2016-08-astronomers-large-cavity-tycho-supernova.html#jCp

We present large-field (3×2 deg^2) and high-sensitivity CO(1-0) molecular line observations toward the Tycho's supernova remnant, using the 13.7-meter radio telescope of the Purple Mountain Observatory. Based on the CO observations, we discover a large cavity around the remnant, with radii of about 0.3×0.6 deg (or ~13×27 pc at a distance of 2.5 kpc), which is further supported by the complementary infrared images from the space telescopes. The observed CO line broadenings and asymmetries in the surrounding clouds, the infrared pillar-like structures found around the remnant, in concert with enhanced 12CO(2-1)/(1-0) intensity ratio detected in previous studies, indicate strong interaction of the large cavity with a wind in the region. After excluding the scenario of a large bubble produced by bright massive stars, we consider that the large cavity could be most likely explained by the accretion wind from the progenitor system of the Tycho's supernova. The CO gas kinematics indicates that the large cavity is expanding at a velocity of about 4 km/s. The estimated velocity (~1000 km/s, with a mass-loss rate of ~10^(-6)*M_sun*yr^(-1)) and timescale (~4×10^6 yr) of the wind needed for creating such a cavity are consistent with the predictions from the wind-regulated accretion model. We conclude that Tycho's supernova, the prototypical Type-Ia supernova in the Milky Way, arose from accretion onto a white dwarf.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Read more at: http://phys.org/news/2016-08-astronomers-large-cavity-tycho-supernova.html#jCp

The large-field WISE [12–4.6] µm infrared image around the Tycho’s supernova remnant (SNR). The red circle shows the position and size of the shell-like structure in the Tycho’s SNR, while the yellow dashed ellipse shows the cavity found in the MWISP CO images. The three white dashed lines are shown to guide the eye for the stream-like structures seen in the CO images. The white arrows mark the positions of the pillar-like structures found in the WISE image. Credit: Chen et al., 2016.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Read more at: http://phys.org/news/2016-08-astronomers-large-cavity-tycho-supernova.html#jCp

Den IR-känsliga WISE-sonden uppfattar skeendet så här i Cassiopeia: Inom den inre röda cirkeln ligger skalet från supernovan, den gula cirkeln markerar håligheten. Bildkälla: Chen et al, 2016.

Stereo-B på banan igen

Grattis till NASA, som lyckats få kontakt med sin solsond STEREO-B igen. Kontakten förlorades i oktober  2014 med sonden, som tandemkör med STEREO-A.

Passande dress för våra stjärnkvinnor

Jag har alltid retat mig på att kvinnor har ett så mycket roligare mode än vi män. Ta bara fenomenet herrbyxor. På Dressman, Malmström, Marty etc, finns bara enfärgade,grå och svarta byxor, det verkar som om vi män alltid är på väg mot en begravning. Inga rutiga brallor t ex så långt ögat kan se.

Så annorlunda för kvinnor, äldre och yngre.

Syn på sägen fick jag av vår Onsalaprofessor Cathy Horellou på facebook, som delade med sig av denna bild på en verkligt annorlunda, snygg, och… ja,  belysande damklänning:

iush_glow_in_the_dark_constellation_dress

Bildkälla: http://www.thinkgeek.com

Här finns hemsidan, med mått, prisuppgifter etc.

Jag ska prata med Gammel Dansk-kompisen Claes Schmidt aka Sara Lund – man kan bli transa för mindre!

constellation-dress-1

Snygg stjärnhimmel över Öresundsbron

Jag har inte sett stjärnor så här vackert fotograferade över Öresundsbron, men här kommer en flott variant, dokumenteread av kompisen Axel Wendel:

14125155_10154391960442889_2939126337988689415_o

Foto: Axel Wendel

Pylonerna med spännande skuggor, ett upplyst Köpenhamn, svagt med moln, stjärnor (Arkturus mitt i bilden), en tendens till Vintergatan… Saturnus t v om pylonerna?  En ovanligt välkomponerad studie. Tack Axel!

Ännu en dålig vits

Den gamle professorn springer på en färsk tredjeamanuens på observatoriet, som inte hälsar på honom.

Professorn blir paff och stirrar argt på den unge mannen:

- Vet ni vem jag är?

Tredjeamanuensen till en förbipasserande:

- Vill du hjälpa den här gamle mannen till rätta? Han vet inte vem han är.

Nästa gång hälsar fortfarande inte tredjeamanuensen, varpå professorn utbrister:

- Vem tror ni att ni är? Jag?

old-man-with-a-stick-crossing-isolated-vector-illustration_17594626

Av hänsyn till de inblandade har jag anonymiserat både observatorium och personer.

Nr 92 2016

20 augusti, 2016

Knut Lundmark och den mörka materian:

Freese har både rätt och fel

Ärligt talat förstår jag inte varför 1930 blivit ett "heligt år" i historien om den mörka massan/materian. Jodå, det året kom på tyska Knut Lundmarks Über die Bestimmung der Entfernungen, Dimensionen, Massen und Dichtigkeit für die nächstgelegenen anagalaktischen Sternsysteme, en grundlig uppsats som citeras lite varstans, av Lars Bergström, Virgina Trimble t ex, och nu  senast av Katherine Freese i hennes bok Kosmisk cocktail – Tre delar. På två ställen omtalas Lundmarks pionjärtänk. Tack för det!

Rapporten omtalas av Lundmark-eleven Erik Holmberg 1937 i kapitlet "The Existence of Dark Matter in the Galaxies", kapitel X i "A Study of Double and Multiple Galaxies Together with Inquiries into some General Metagalactic Problems" – vilken många uppenbarligen fått ögonen på under senare tid.

Ett av skälen till att Lundmarks mätningar sen glömdes bort ska ha varit att uppsatsen var på tyska. Men hallå!! Redan 1928 skrev han om skillnaden mellan galaxers graviterande massor och deras lumonisitetsmassor -  på kulturspråket engelska – i Arkiv för matematik, astronomi och fysik:

I "The Masses and Mass-Ratios of Anagalactic Nebulae" (KVA, Band 21 A N:o 10)  återges  en tabell över de fyra galaxerna M81, NGC4594, M31 ooch M33 med förhållandet Dark + Bright Matter/ Bright Matter uträknat.

Bertil Lindblad hade räknat på samma sak några år tidigare (!) för Vintergatans del och där funnit relationen 10:1.

Det är tänkbart att det som skrevs för KVA inte nådde nån större publik, varför Lundmark återkom till saken i Meddelanden från Lunds Astronomiska Observatorium (Series I, Vol. 125 , p. 1-13) 1930.

kosmisk_cocktail-katherine_freese-36538871-frntl

Som i alla dessa sammanhang hävdade Lundmark att den mörka materian bestod av utdöda stjärnor, mörka nebulosor, meteorer. kometer. Andra bidrag till diskrepansen i ekvationen hade han ingen aaaning om, kunde inte ha.

På svenska är han inne på spåret (samma tabellvärden) 1929 i Populär Astronomisk Tidskrift häfte 1 och 2 artikeln heter "Stjärnsystemens byggnad och övriga egenskaper".

I Lundmarks bidrag om stjärnlumonisiteter, stjärnors massor, tätheter, diametrar m m, i storverket Handbuch der Astrophysik, vars huvudmaterial sammanställdes 1929, återger Lundmark  på nytt sina tidigare beräkningar. I det tillägg till handboken som publicerades i början av 30-talet har han inget nytt att tillägga.

I Handboken, som, såvitt jag vet, var nästsista gången han själv berörde temat, såg relationerna ut så här:

M 81 100:1

NGC 4594 30:1

Andromda, M31 20:1

M51 10:1

M33 6:1

Vintergatan 10:1

I dag säger vi att kanske 80 procent av universums massa består av den mörka oåtkomliga delen, så helt galet var inte Lundmark på det. Tur eller skicklighet – välj själv!

NORDITA-professorn Katherine Freeses bok är, bortsett från denna lilla besserwissiga korrigering/fördjupning, en – renodlad njutning! Lundmark skulle ha uppskattat den mycket och sett boken som rentav "jävulusiskt bra".

Men märkesåret var 1928.

Klassisk nova från start till mål

Även denna nyhet skulle novaforskaren Knut Lundmark ha gillat: Novan V1213 Cen (Nova Centauri 2009) har faktiskt kunnat studeras från förexplosionsstadiet till smällen och efterskörden. Helt unikt.

Rapport här.

Världens största teleskop på gång

När vi ses på ASTB:s stormöte härnäst, kommande torsdag kväll 25 aug lovar vår ordförande Peter Linde berätta om världens största teleskop, det sameuropeiska European Extremely Large Telescope = E-ELT vars "first light" bör kunna detekteras,  enligt planerna, 2024 AD.

Artist’s impression of the European Extremely Large Telescope

Bjässe på gång. Bildkälla: ESO

Peter har själv arbetat med simuleringar kring teleskopet. I en uppsats, författad tillsammans med prof Arne Ardeberg, diskuteras i vilken mån galaxerna i Virgo-hopen kan avlockas några hemligheter med adaptiv optik på ett 25-meters teleskop. Författarna tillät sig även spekulera i vad ett 50- eller 100-meters teleskop skulle kunna bidra med.

Den som vill förhandsbriefa sig om E-ELT kan gå in på instrumentets hemsida.

Mer info om torsdagsmötet på ASTB:s hemsida.

kallelse_logo

Stenåldersastronomer i Skottland

Nu diskuteras på nytt hur pass "astronomiska" flertusenåriga stensättningar i Skottland kan ha varit. Riktningarna till solen och månen spökar, bl a månens nordligaste position på himlavalvet.

Hur många stjärnor frodas i dag?

Ibland får vi tuffa frågor på TBO: Som  hur många av himlens stjärnor, som vi kan se för blotta ögat, har under ljusets väg till oss rent faktiskt dött stjärndöden och finns inte längre?

Eftersom stjärnhimlen är en tidsmaskin och alla stjärnor vi kan se ligger i Vintergatan, så finns alla kvar, på ett eller annat vis.  Även om Betelgeuse supernovasmäller "idag" tar det 600-700 år innan vi upptäcker det. Å andra sidan kan den mycket väl ha briserat för 600-700 år sen…

large

Tänk om Betelgeuse exploderade för 600-700 år "sin tid"… Bildkälla: HST

Mycket pedagogiskt är att vi visar den kvasar som är den längst bort belägna himlakroppen vi kan få in i våra TBO-teleskop. Ljuset från kvasaren, en suddig pixel i CCD-kameran för vår fjärrstyrare, har haft 10 miljarder år på sig att nå oss, och inga kvasarer finns kvar längre i universum.

Gigantiskt skal i Vintergatan

Energibegreppet är inte helt enkelt, men om vi säger att 1 erg = 10 upphöjt till minus 7 joule och att det motsvarar ungefär en kvarts kalori, så förstår vi att

$\gtrsim \,\,3\times \,{10}^{52}$

är en obegripligt stor energimängd uttryckt i erg. Så mycket slit ligger bakom skapandet av Vintergatans snabba och enorma superskal, "supershells", bestående av neutralt väte.

Nu har ett sådant skal identifierats i Vintergatans ytterkant, och fenomenet väcker förstås en mängd  frågor. Kan det röra sig om ett fragment från en tidigare galax, ett höghastighetsmoln som triggats av kraschen mot vintergatsskivan eller vad?

Bland teorierna bakom dessa superskal på flera tusen ljusår hör att de skapats genom en seriesmäll av supernovor.

Visst finns det liv i kosmos

Jag sprang på en blogg på nätet och upptäckte denna märkliga bild, en stilstudie av Castor A. Bilden kommer från Strasbourg Astronomical Data Centre (CDS), fotot är i UV och dokumenterades under  POSS II-projektet =  Second Palomar Observatory Sky Survey.

cosmic-insects

Bildkälla: https://barbararoberts.wordpress.com/2013/04/

I några av de stora observatoriernas källare finns ju 10 000-tals äldre plåtar och på några av dem har insekter smugit sig in. W-bloggen har uppmärksammat fenomenet förr, och ämnet är outtömligt.

Tänk på vår solforskarpionjär Yngve Öhman som en gång berättade att han var tvungen att flytta sitt solteleskop från Abisko till Capri. När myggen och knotten kom i siktlinjen mellan solen och teleskopet var det som ett fyrverkeri!