Nr 22 2017

20 februari, 2017

Gör Tychos ö till världsarv!

Någon gång måste det sättas på pränt och processen dras igång: I dagens pappersutgåva (20.2.17) av Skånska Dagbladet skriver jag en krönika på temat "Skåne behöver ett astronomiskt världsarv i Brahes anda".

 skc3a5nska_dagbladet_tiggare

Det är fult att citera sig sig själv, men här är ändå några rader ur Skånskan som försöker svara på frågan: Vem är den genom tiderna främste skåningen? När ett representativt urval skåningar utfrågas så blir svaret: Tycho Brahe!

Citat:

"Och det är jag som stjärnskådare glad för, för Tycho var en lika skicklig observatör som han var en odräglig och oförskämd herreman. Det första han byggde ute på Ven var inte sitt slott (Uraniborg) eller delvis underjordiska observatorium (Stjärneborg) utan en  fängelsehåla för trilskande Venbönder.

Detta hindrar inte att alla beslutsfattare på våra breddgrader borde samlas kring detta projekt:

Att förvandla Tychos lämningar på Ven till ett av UNESCO:s världsarv.

På Ven utförde Tycho med sina instrument de noggrannaste mätningar som var möjliga av stjärnor och planeter innan teleskopet uppfanns. Teleskopet riktades första gången mot stjärnhimlen runt 1609/10, Tycho dog i Prag 1601. På Ven nådde den "förteleskopiska" astronomin sin absoluta topp. Det är värt att slå vakt om.

Och inte bara det: Hit till Ven kom tidens lärde i slutet av 1500-talet, flera assistenter knöts till Tycho, Tycho skapade ett eget pappersbruk och tryckte sina böcker på ön, stora instrument byggdes, han skrev dagligen brev till kolleger ute i Europa. MaxIV och ESS i Lund i all ära, men fenomenet Big Science är inget nytt. Tycho visade vägen.

TychoBraheStatue

Tycho på spaning efter – UNESCO? Bildkälla Tycho Brahe-museet

Vi har inget astronomisk världsarv alls i våra krokar av världen. Det bör repareras.

Om jag finge bestämma, så samlade sig astronomerna och idé- och vetenskapshistorikerna i Lund, Köpenhamn, Malmö, Århus, Odense m fl till en propå, som lämpligen backas upp av Nordiska rådets politiker. Vad har vi Nordiska rådet till för om inte för sådana här saker?

Danskskånsksvenska lokal- och regionpolitiker är också välkomna bidra!

Europas fysiker har redan upphöjt Tychos Ven till "Historical site", men som världsarv får Ven en helt annat lyster som turistfälla i omvärlden.

Överhuvud taget finns det massor av idéer i svang om Tycho och Tychos ö. En verkligt spektakulär idé är att bygga upp slottet Uraniborg på nytt. Pengar finns i danska fonder, avslöjade härom året den i Århus verksamme Tycho-kännaren Jens Vellev (hedersdoktor i fjor i Lund).

Sölet ligger på den svenska sidan."

stjärneborg_tychobrahe_ven

Stjärneborg i dag. Bildkälla: Tycho Brahe-museet

Jag tänkte så här: När vi har vårt 80-årsjubileum inom ASTB i  höst, så drar vi igång en kampanj på allvar. Vi har formidabla hinder att passera. Ett heter Riksantikvarieämbetet. Men vi har resten av livet på oss.

Tills vidare rekommenderas W-bloggens läsare gå in på UNESCO:s sida om världsarven.

I vår närhet finns skyddsobjekt som Kronborgs slott, Stevns klint (!) och i Blekinge örlogsstaden Karlskrona med sina unika marina lämningar.

Gammaastronomi på torsdagsmenyn

För första gången, vad jag kan erinra mig, står gammaastonomi på programmet, när ASTB:s stormöte äger rum nu på torsdag. Det handlar om det mest hårdföra vi kan tänka oss inom astronomin, aggressiva partiklar och kosmisk strålning vars ursprung det funnits många teorier om. Superrnovor? Pulsarer? Svarta hål? Blazarer?

För föreläsningen svarar en världsauktoritet på området, Florensfödda Yvonne Becherini, som är knuten till Linnéuniversitetet i Växjö. Hon porträtterades i Populär Astronomi nr 3 2016, ett nummer i vilket hon själv skrev om sin och kollegernas forskning och förhoppningar inför kommande instrumentprojekt.

Info om torsdagsmötet på ASTB:s hemsida.

yvbeaa_yvonne_becherini_1

Föreläser för oss. Bildkälla: Linnéuniversitetet, Växjö

Intressant är att en av de tidiga utforskarna på våra breddgrader av den kosmiska strålningen var faktiskt Axel Corlin, knuten till Lunds obsis på Knut Lundmarks tid. Corlin skulle ha fascinerats av en ny glosa som PeVatron, den värsta naturliga acceleratorn upptäckt hittills i kosmos.

Tidigaste galaxerna hittills

De tidigaste galaxerna hittills i vårt universum har börjat identifieras. De är tio ggr svagare än tidigare rekordhållare och hör hemma i en tid av vårt kosmos, en miljard åt efter Big Bang, då de första galaxerna började tända upp universum – fasen som kallas återjonisering.

astronomersf

Den extremtidiga galaxhopen MACS 0416. Bildkälla: The University of Texas

Med hjälp av Hubble-teleskopets så kallade Frontier Fields-projekt och tack vare Einstein-linsningen, har galaxerna – de var många, många vid denna tid -  dykt upp. Strålningen från dessa unga galaxer var intensiv och aggressiv och hettade upp gasen mellan dem så mycket att atomerna i gasen joniserades. Därav namnet Återjoniseringsepoken!

Den kluriga metoden bakom upptäckten av astronomer verksamma vid University of Texas tillåter att förgrundsgalaxer i stora hopar "tvättas" bort till förmån för de bakomliggande galaxerna.

Vit dvärg-pulsar hittad

Det var väl bara en tidsfråga, men nu har den första vita dvärgen som också är en pulsar upptäckts: AR Scorpi.

Sellingaffären nu som bok

I boken Naturen inför rätta av historikern Keith Wijkander synas en av 50-talets rättsröteskandaler, den så kallade Sellingaffären. Kungliga Vetenskapskakademien, huvudman förNaturhistoriska riksmuseet, försökte få en av cheferna, paleobotanikern och professorn Olof Selling avsatt och få honom sinnessjukförklarad (han påstods lida av sjukdomen "kverulansparanoia"). Försöket misslyckades och affären förvandlades till en förstarangens skandal. Till sist fick till och med justitieministern avgå.

Herbert Tingsten skriver om saken i sina memoarer. Även Johan Norberg synar affären i boken Motståndsmannen Vilhelm Moberg (Timbro, 1997) – med DN och "Vilde Ville" som motståndare förvandlades KVA-ledamöterna till ovanligt släta figurer och respekten för det vetenskapliga oväldet fick sig en rejäl törn i folkdjupet. Rättsrötan blev ett begrepp.

Natureninförrätta-1-250x356

På förlorarsidan: Saltsjöbadsastronomen prof Bertil Lindblad, vice preses i KVA. Han försökte försvara KVA:s hållning, men Wijkanders betyg i dag är inte nådigt.

Youtube-godis med snygg landning!

Den nya tekniken i USA med att landa bärraketer "baklänges" på jorden är en fantastisk innovation. Här är  lite Youtube-godis från den senaste SpaceX-showen med en Falcon 9 in action:

Nr 21 2017

18 februari, 2017

Från lördagens lundavernissage

Tack till Peter Linde, som tagit bilden av Eva Dagnegård vid vernissagen i dag 18.2 i Lund (scrolla ner till förra W-bloggen för mer info).

Eva har med sin kamera dokumenterat hur naturen kan te sig på en välkänd frusen planet på vintern – en planet i den beboeliga zonen men ibland drabbad av minusgrader. Då skapar naturen själv fantastiska konstverk, som Eva upptäckt med sin kamera.

IMG_9809B

Foto: Peter Linde

Novajakt i labbet…

Klassiska novor och deras effekter i stort och smått studeras ofta med hjälp av datasimuleringar. Nu hoppas dock forskare vid Michigan State University att novornas kärnfysik även ska kunna studeras i ett helt nytt labb kallat FRIB = Facility for Rare Isotope Beams, som ska stå färdigbyggt runt 2022.

Speciellt isotopen aluminium-26 är intressant. Den kan ha spelat roll vid solsystemets skapande och har kanske även bidragit till existensen av vatten på vår egen planet.

… och SN-jakt med hjälp av Gaia

Det händer titt som tätt att Gaia upptäcker "transienter" – supernovor, blazarer och liknande himlakroppar – , och när dessa upptäcker sen följs upp från jorden så upptäcks ÄNNU FLER MISSTÄNKTA SUPERSMÄLLAR i samma Gaia-område.

Hrmf. Får supernovajägarna aldrig nog?

Från Muren till obsis

Berlin är överraskningarnas stad även för oss stjärnskådare. Jag har själv bott ute i Spandau för länge sen hemma hos gamla vänner i denna den västraste delen av tidigare Västberlin, nära nazifängelset (rivet), nära Astrid Lindgren-Grundschule, nära gränsen mellan Västberlin och Östberlin där gränsstationen Staaken/Heerstrasse låg på Murens tid.

Här ute finns i dag något som jag är mycket positiv till: Ett folkobservatorium uppkallat efter Bruno H Bürgel, numera utrustat med ett 61 cm:s spegelteleskop. Men framför allt:

I en gammal uttjänt tullbyggnad från Murens tid har detta folkobservatorium inrättat en föreläsningssal, kontor, verkstad m m. Onekligen ett klokt sätt att använda en symbol från ondskans tid.

vereinshaus

Från symbol för Muren till – obsis. Bildkälla: http://www.bhb-sternwarte-berlin.de/

Bürgel var verksam som populärvetenskaplig författare och dog några år efter senaste världskriget.

För att komplicera saken är hans namn även knutet till ett observatorium utanför Dresden.

Ljudliga meteorer

Detta är forskning, som bortgångne meteorforskaren i Lund Bertil-Anders Lindblad skulle ha gillat: Hur förklara att vissa metorer är förenade med ljud, som löper nästan parallellt med (ibland t o m snabbare) meteorernas uppflammande? En fysikalisk omöjlighet med tanke på ljusets och ljudets hastigheter, men det finns förklaringar: En ny teori presenterar fenomenet "photoacoustic coupling" och diskuterar hur det häftiga, pulserande uppflammandet i atmosfären orsakar tryck/chockvågor som i ljushastighet och nära en jordobservatör kan transformeras till ljud.

Experiment i labbet stöder teorin.

USA-flaggorna på månen – hur ser de ut i dag?

W-bloggens medarbetare Lars Olefeldt skickade över en bild, som visar en av Apollo-astronauterna vid den amerikanska flaggan. Astronauten Eugene "Gene" Cernan, som saluterar The Stars and Stripes, är den hittills siste månbesökaren (Apollo 17, 1972). Han avled i januari i år, 83 år gammal.

apollo-17-jump-salute-8

Den första flaggresningen ägde rum för snart femtio år sen, och frågan är hur flaggorna ser ut i dag. För några år sedan togs denna "flygbild" över landningsplatsen för just Apollo 17:

397622main_challenger_4x

Frågan är hur The Stars and Stripes ser ut på månen i dag, efter nästan ett halvt sekels bombardemang av solvind, uv-strålning, mikrometeoriter. Förmodligen är  resultatet som nedan – en helt blekt flagga utan färg, utan ränder, utan stjärnor. Inte ens figurens svarta ram runt flaggan finns där uppe på vår drabant. Vad säger han Trumpen om det?

9i466Lx4T

Nr 20 2017

17 februari, 2017

Eva ställer ut i Lund

Som uppvärmning till kommande – traditionella – påskutställning på Tycho Brahe-observatoriet, kommer detta i alla avseende vackra vintermotiv signerat "våran Eva", alltså Eva Dagnegård. Som de flesta vet är Eva vår egen chefsdesigner inom sällskapet och hjälper oss med utseendet av  affischer, kallelser, diplom, sajter m m.

Med start lördag 18 februari ställer Eva med medutställare ut på i Lund – vernissage lördag kl 15-16. Adressen Friskis & Svettis, Gustavshemsvägen 1 A.

- Detta är en av mina favoriter – galler på eklöv. Temat för mina bilder är FRUSEN NATUR.

gallerek-web

Foto: Eva Dagnegård

Kan en bild bli mera humanistisk-astronomisk???, undrar vi på W-bloggens redaktion (som jobbar även på OB-tid fredagkvällar).

När det gäller påskutställningen räknar vi med Evas närvaro men också med många andra inom vår förening som har konstnärliga anlag/ambitioner. Det lär bli en helt annorlunda påskexhibition 2017!

Churchill: "Är vi ensamma i universum?"

Vi vet att Winston S Churchill, den legendariske brittiske premiärministern under krigsåren, omgavs av kunniga vetenskapsmän (Sir Frederick Lindemann, A C B Lovell, han hade mer eller mindre framgångsrika meningsutbyten med Niels Bohr m fl), men var fick han all sin astronomiska kunskap ifrån?

Carl-Olof Börjeson tipsar om en  artikel i dagens Svenska Dagbladet vars ursprung är ett manus i vilket Churchill ställde sig frågan: Är vi ensamma i universum?
Anledningen är en essä om rymden som Churchill har skrivit och som nu delvis publicerats i den vetenskapliga tidskriften Nature.

ImageHandler

Från en utställning  i London. Bildkälla: http://www.sciencemuseum.org.uk/visitmuseum/Plan_your_visit/exhibitions/churchills-scientists

Förmodligen skissade Churchill på sin essä redan 1939, möjligen för News of the World som inte var en skandalblaska då, och återkom till ämnet på 50-talets början då han befann sig i Frankrike. Han ändrade rubriken på sin artikel  från "Are We Alone in Space?"  till "Are We Alone in the Universe?"

Churchill är väl uppdaterad i ämnet, diskuterar vattnets betydelse t ex, “all living things of the type we know require water”.

Han diskuterar den beboeliga zonens betydelse, att liv bara kan existera  “between a few degrees of frost and the boiling point of water”. Mars och Venus är möjliga livbärande kandidater i vårt eget planetsystem, men absolut inte Merkurius, inte månen eller asteroiderna.

Artikelförfattaren Mario Livio i Nature påpekar att Churchill började skriva på sin artikel kort tid efter Orson Welles radiodrama byggt på H G Wells Världarnas krig sänts, pjäsen som skakade om radiolyssnarna i USA – många trodde att anfallet från Mars handlade om rena rama verkligheten.

wellswelles

Två inspiratörer? Orson Welles t v, H G Wells t h. Bild från nätet.

Churchills artikel, som vi inte vet om den publicerades någonstans, är hemmastadd i tidens teorier om planetbildning; britten James Jeans hade länge pläderat för att planeter uppstår när två stjärnor passerar nära varandra, vilket gjorde planeter till en sällsynt vara i Vintergatan. “But this speculation depends upon the hypothesis that planets were formed in this way. Perhaps they were not.  We know there are millions of double stars, and if they could be formed, why not planetary systems?”

Churchill förtjänar verkligen respekt för sina insikter!

“One day, possibly even in the not very distant future, it may be possible to travel to the moon, or even to Venus or Mars."

Vidare i texten:

"With hundreds of thousands of nebulae, each containing thousands of millions of suns, the odds are enormous that there must be immense numbers which possess planets whose circumstances would not render life impossible.” 

Avslutningsvis:

“I, for one, am not so immensely impressed by the success we are making of our civilization here that I am prepared to think we are the only spot in this immense universe which contains living, thinking creatures, or that we are the highest type of mental and physical development which has ever appeared in the vast compass of space and time.”

Nature-artikeln i sin helhet kan läsas här.

Indien placerar 104 satelliter i omloppsbana

De indiska rymdfartsteknikerna inom ISRO har utvecklat en egen specialitet, nämligen att placera mängder av småsatelliter i omloppsbana runt jorden – alla uppsända i en och samma raket.

Lars Olefeldt tipsar om det senaste världsrekordet, dokumenterat på Youtube:

https://www.youtube.com/watch?v=aYf_uyHQN5o&feature=youtube.

Gunnar Strängs betydelse för svensk rymdfart…

Den svenske rymfartslegenden Sven Grahn var härom kvällen föreläsande gäst hos Skönlitterära författarsällskapet Stockholm Nord, berättar Kjell E Genberg på facebook. (Sällskapets hemsida här.)

- Denne författare av boken Jordnära rymd – min rymdhistoria är det närmaste vi kommit en rymdfarare sedan Christer Fuglesang besökte oss för några år sedan.

omslagskuggaZ

Bl a avslöjades  hur det svenska rymdprogrammet började – med några entusiaster som började skjuta upp raketer på ett kronojägarboställe i norra Norrland. De kom därefter att bli kärntruppen i svensk rymdindustri.
Det var meningen att företaget skulle bli en myndighet men finansminister Gunnar Sträng skapade i stället ett statligt bolag. ”Sådana kan läggas ner”, sa Sträng. ”Det kan man inte med en myndighet!”
En liten hemlighet avslöjades dessutom: ”Samarbete” inom den europeiska rymdverksamheten betyder egentligen ”Frankrike bestämmer”.

Organiskt material hittat på Ceres

Forskare har nu identifierat områden på dvärgplaneten Ceres yta där organiskt material är rikligt förekommande. Idén är att detta material har sitt ursprung på dvärgplaneten och inte har anlänt dit via asteroider eller kometer.

Mount Wilson-bamsen som Meccano-bygge

En Meccano-version av Hooker-teleskopet vid Mount Wilson i Californien ser ut så här (tips: Christian Vestergaard):

Hooker telescope Meccano

Bildkälla på facebook :Royse Murphy/Mount Wilson Observatory

Jag hade förmånen att med goda vänner besöka Mount Wilson i mitten av 1970-talet och det var en – höjdare!. Man kunde se "Hookern" utifrån, detta var på dagtid, men mest verksamhet var det i  det höga solteleskopet, där namnet Jan-Olof Stenflo öppnade vissa dörrar. Vår lundensiske solastronom var redan då en världskändis och respekterad kollega uppe i de californiska solhöjderna.