Nr 34 2017

20 mars, 2017

Dagens 3 D-bild:

"Tefatet" Pan

Den märkliga Saturnus-månen Pan ser ut så här i 3 D, berättar NASA i en notis på sin Photojournal-sajt:

PIA21435_modest

Bildkälla: NASA/Cassini

Pan är märkligt nog inte den enda månen där ute med denna märkliga form, så det ligger generella orsaker bakom utseendet: Krockar eller vad?

 Vänstra fotot visar Pans norra hemisfär, den högra den södra.

Pans medeldiameter är 28 km och månen ligger i Encke-gapet i Saturnus A-ring.

Den som är intresserad av andra Cassini-bilder i 3 D rekommenderas denan sajt:  http://go.nasa.gov/2mudxQA.

Eri II är vår avlägsnaste dvärggranne

En  dvärggalax upptäckt 2015 i Vintergatans närhet – dock måste den klassas som Vintergatans mest avlägsna dvärggranne, se nedan – pockar på uppmärksamhet: Eridanus II (Eri II).

28 enskilda stjärnor har identifierats i systemet, som har följande parametrar:

Radialhastighet: ${v}_{\mathrm{hel}}=75.6\pm 1.3\,{\rm{(stat.)}}\,\pm 2.0\,{\rm{(sys.)}}$ $\mathrm{km}\,{{\rm{s}}}^{-1}$

Mass/ljusrelation (det skulle Knut Lundmark ha gillat!): ${420}_{-140}^{+210}$ ${M}_{\odot }$/${L}_{\odot }$

Alltså spelar den mörka materian stor roll!

Avstånd från Vintergatans centrum:  ~370 kpc.  Klart över 1 000 000 ljusår.

image_2579_1-Eridanus-2

Eridanus 2 avslöjad 2015! Bildkälla:Sergey E. Koposov et al / Dark Energy Survey

Radioblixtar även i Huffington Post

Bertil Falk noterar att även Huffington Post, som inte kör med fejknews, har synat idén med hur radioblixtar kan vara tecken på utomjordisk intelligens.

Fa´n tro´t! En tumregel för mig är att om det finns +10 000 naturliga förklaringar till ett fenomen, typ radioblixtar, så är det det som gäller, de går alltid före ufo-teorier med mera.

Förr eller senare lär jag väl få äta upp min skeptiska hållning.

Den dag då NASA upptäcker otvetydiga bevis på att det funnits liv på Mars, kastar jag in handduken. Då är fältet öppet för även radioblixtarna i min bok.

Hubble synar Nova Del 2013

Då och då checkar jag upp vad astronomer använder HST aka Hubble Space Telescope till, och jag fastnade naturligtvis för ett projekt som sysslar med novan i Delfinens stjärnbild 2013. I fokus för HST på uppdrag av astronomen Justin Linford, Michigan State University, är studier av det utkastade materialet.

Twitter-bilden från HST ser ut så här:

C7Ai__1WsAEw-Rd

I dag ligger novan runt 14-15:e magnituden visuellt.

Neil ryter till

Neil deGrasse Tyson skräder inte orden: I en tv -intervju påpekar han att om Trump-regimens budget går igenom, gör den amerikanerna "stupid, weak and sick".

Jan Hemmel ur tiden…

Efter en tids sjukdom har tv-regissören, kulturskribenten m m Jan Hemmel lämnat oss, 83 år gammal. En god man!

Vi pratade då och då om de högre sfäriska tingen, och jag tyckte verkligen om – det skrev jag också i KvP:s tv-recension 1981 – hans tv-tolkning av Hertha Odemans novell Himmelens stjärnor.

Stjärnorna handlade dock inte om våra stjärnor utan om en flickas fräknar.

… och Chuck Berry

Tack till Christian Vestergaard, som erinrar om detta brev till legenden Chuck Berry när han fyllde 60 år. Låten "Johnny B Goode" förekommer på Voyager-skivan ute i den interstellära rymden. Avsändare Carl Sagan och hustrun Ann Druyan:

17361511_10154099274871841_8830625039382674420_n

Påpassligt nog uppmärksammas Voyager-farkosterna i nya numret av Populär Astronomi (pp 18-20 i nr 1 2017).

Okända Copernicus-ex hittade i Rumänien

Tre ex av Nicolaus Copernicus De Revolutionibus har kommit i dagen i Rumänien, vid ett av  den rumänska akademiens bibliotek i Cluj-Napoca. Verken är fyllda av intressanta randanmärkningar som kompletterar och fördjupar Copernicus-kännaren Owen Gingerichs mäktiga Census-verk 2003.

800px-thumbnail

Copernicus storverk med marginalanteckningar är alltid intressant. Bildkälla: Wiki

Sofia Feltzing besökte göteborgsvännerna

Lundaprofessorn Sofia Feltzing har varit  på besök i Göteborg. 

- GAK samt Slottsskogsobservatoriets Vänner hade årsmöte söndag 19 mars.  Årsmötesföreläsaren var  alltså professor Feltzing som föreläste om astrofysikaliska processer i samband med stjärnornas utvecklingsstadier. Föredraget
löd; "Hur vet man när en stjärna fyller år?" 

- Tjugotre åhörare kom till klubbens årsmöte på Slottsskogsobservatoriet, berättar W-bloggens utsände Christian Vestergaard.

SAMSUNG CSC

Foto: Christian V

Feltzing, som är född här i västraste Sverige, är numera ledamot av KVA och tillhör en av  dussinet kvinnor som doktorerat i astronomi i vårt land. Först ut på plan var vår egen Frida Palmér!

Det sista som händer

Vem om inte W-bloggens Lars Olefeldt har gjort detta fynd på nätet?

End_of_The_World (Prediction [1024x768]wtmk

Elakheten påminner mig om Kvällspostens önskelöpsedel: "Jorden gick under i morse – fylliga reportage i morgon  från klotets alla hörn".

Vår klassiska slogan "Först med senaste/sista nytt" hade passat ovanligt bra.

Nr 33 2017

17 mars, 2017

OV Boo förvånar alla – utom Hans Bengtsson….

Intressanta grejer är på gång, jag kollade tråden i går om variabeln OV Boo på Astronet.se:  En dvärgnova som just nu ligger i sitt första observerade utbrott någonsin, magnitud 11-12. Eller?

Hans Bengtsson ledde mig till Astronet.se-notisen och dess förhistoria.

- När jag gick in på en samling digitaliserade Harvard-bilder från förr, DASCH, hittade jag till min förvåning en bild från 1984 där den också är i utbrott. Det är konstigt att ingen av de forskare som skrivit utförliga artiklar om stjärnan kommit på tanken att kolla DASCH!

file

Utbrottet 1984. Bildkälla: Astronet.se/Hans Bengtsson/DASCH

- OV Boo är alltså redan tidigare klassad som dvärgnova och förmörkelsevariabel, men klassningen som dvärgnova har skett utifrån spektrala egenskaper och utifrån hur ljuskurvan vid magnitud ca 19 ser ut. Inga utbrott har tidigare varit kända. Och ingen har tydligen kollat i DASCH.

Hans har nu larmat proffsen och den internationella variabelexpertisen, som verkar lite yrvakna. Men det viktiga är att de till fullo  bekräftar Hans 1984-upptäckt i Harvard-arkivet. Fantastiskt!

Den här typen av dvärgnovor (WZ Sagittae stjärnor) brukar vara mycket snabba, berättar Hans. En koll  på AAVSO visar också att den redan är på väg ner i magnitudsvalget.

Grattis Hans!

NASA-cheferna är nöjda med Trump

Med små knappt tryckbara reservationer är NASA-pamparna genom administrative chefen Robert Lightfoot nöjda med President Donald Trumps budgetförslag för 2018, som ska tröskas igenom kongressen.

Utbildningsdepartementet läggs ner, men det skadar inte NASA, organisationen har ett eget Science Mission Directorate, och att ett för hela mänsligheten viktigt projekt som Asteroid Redirect Mission skrotas, får man bara acceptera.

Inget vanligt hemmabygge

Håkan Barregård noterar på sin fb-sida att SAAF, Svensk AmatörAstronomisk Förening, har sektionsmöte nere i Beddingestrand nästa helg 24-26 mars.

17309765_1854869584769778_4152392894615824421_n

Foto: Håkan Barregård

- Jag hade lovat att försöka hinna bygga ihop ett teleskop som kunde användas av deltagarna. Med lite surplus delar från Stjärnhuset i Kivik och en handslipad 30cm spegel från Joel så har jag nu fått ihop det. Tog som vanligt mycket längre tid än tänkt men mycket roligare än att köpa färdigt.

Håkan, du är fantastisk!

Grattis även till Robert Cumming

Jag hade inte ens hunnit öppna senaste Populär Astronomi idag förrän Bertil Falk ringde och gav sitt betyg till tidningen och dess redaktör Robert Cumming:

- Det bästa numret hittills!

Får se om jag håller med…

Orion 1:

Nebulosan är ett hem för hemlösa

Fredag kväll (17.3) dök denna flotta Hubble-mosaik av KL-nebulosan i Orionkomplexet upp. I fokus för den nya studien är fritt i rymden omkringflytande planeter, så kallade rogue planets, alltså planeter utan en hemstjärna. Även bruna dvärgar synas.

Speciellt har astronomerna uppmärksammat en stjärna som rör sig rekordfort, 200 000 km/timmen – sannolikt en överlevare från ett stjärnsystem som bröts itu för bara 540 år sen. Två tidigare suspects har hittats, nu har möjligen den tredje från samma multipelsystem gett sig till känna.

New Hubble image of Kleinmann-Low Nebula

Bildkälla: ESA/NASA/HST

1-hubblediscov

Orion 2:

Stilstudie över Påskön

Denna suggestiva fotostudie av vår favoritstjärnbild kommer från Påskön, långt utanför Chile i Stilla havet. Fotot, bl a återgivet hos bloggaren Astro Bob, är taget av Yurij Beletsky. Notera att Orion står snett på huvudet på dessa latituder, -27 gr syd.

17191637_1303040936429147_8459998724854244084_o

Foto: Yuri Beletsky

Proffs vs Amatörer

Om någon W-bloggsläsare av ovanstående notis om t ex OV Boo drar slutsatsen att gränsen mellan proffsastronomer och amatörastronomer är, ja, flytande, så ges ytterligare ammunition till diskussionen i rapporten "DGSAT: Dwarf Galaxy Survey with Amateur Telescopes II. A catalogue of isolated nearby edge-on disk galaxies and the discovery of new low surface brightness systems".

Det vi har är instrumenten, det vi inte har är den sofistikerade skolningen och tolkningen, men den borde yrkesastronomerna förse oss med. Free of charge!

Bohr och hästskon

Det är en lika rolig som förmodligen sann historia. Niels Bohr hade en hästsko hängande över ena dörren till sitt sommarställe och gästande kolleger undrade förstås om han verkligen trodde att det betydde tur.

- Naturligtvis inte … Men jag har hört att det fungerar även om man inte tror på det.

hg141569_alt2

Jag har sett en bild nånstans på Bohr med den där hästskon, men fråga mig inte i vilken bok.

Zodiaken möter vid Oxie station

Man är hemmablind. Jag vet inte hur ofta vi gått under tunneln vid Oxie station för att ta oss upp till TBO, men jag har iaf inte sett konstverken. Men det har vår astropedagog Peter Hemborg, som dessutom noterar att konstverken funnits där i flera år. Det är inget vanligt slarvgrafitti.

Samtliga bilder nedan dokumenterade av Peter.

20170316_155412

20170316_155355

20170316_155344

Och apropå att vara hemmablind. Det tog flera år för mig att fatta att i grannområdet till oss ute i Oxie, Kristineberg, finns både astronomigator och astronomikvarter – alla namnade så därför att vi finns där ute.

Detta är värt att erinra om nu när Oxie ska fylla 50 som stadsdel i Malmö, ett evenemang vi ska vara med på. Flitmyran i styrelsen Anders Nilsson håller kontakt och koll.

Nr 32 2017

15 mars, 2017

Tjugo år sen Hale-Bopp imponerade som mest

1995 upptäcktes kometen C/1995 O1 eller som den i folkmun snabbt blev kallad Hale-Bopp (efter upptäckarna Alan Hale och Thomas Bopp), och två år senare var det dags för ett spektakulärt perihelium: 1 april 1997. Inget aprilskämt den gången.

* 20-årsjubileet får Christian Vestergaard et al att fundera extra mycket på denna en av de mest observerade kometer någonsin, synlig på himlavalvet rekordlänge för blotta ögat.

* Tack till vår eminente astrofotograf Peter Rosén, som dokumenterade kometen – bilden nedan – genom 300 mm teleobjektiv och en hemmakonstruerad barndoor tracker, handvevad i 3 minuter. 

- Har tyvärr inte exakt datum i huvudet, noterar Peter.

Downloader

Foto: Peter Rosén

* Kometen har en period på 4000  år och påminner på den punkten om den stora kometen 1811, som enligt Friedrich Bessel hade en period på drygt 3000 år.

* Det är alltid fascincerande att läsa på om kometernas långa utforskning. Hur tunn är en typisk kometsvans, t ex? Tidigt menade astronomer att stjärnljuset bakom svansarna  borde brytas i svansmaterien, detta enligt refraktionens klassiska  lagar. De bakomliggande stjärnorna borde genom brytningen flyttas en liten skenbar vinkel på himlavalvet. MEN: Så skedde aldrig, och därmed kunde svansarnas extrema utspäddhet också slås fast.

* 1835 såg nämnde Bessel en stjärna av 10:e magnituden passera 7,78" från Halleykometens kärna, men ingen förändring noterades. En viktig "icke-konfirmering" på sin tid.

* Även John Herschel noterade att när en kometsvans svepte över en stjärnhop, så förmörkades inte stjärnorna genom passagen.

* Det är länge sen vi jordbor hade kontakt senast med Hale-Bopp (= 2011, avstånd drygt 30 AU) men kometen utforskas fortfarande. Detaljstudier av dess bana och banstörningar visar t ex att kometen var Jupiter så nära  som  0.005 AU den 7 november  2251 f Kr!!! Den färska rapporten här.

* NASA/JPL:s speciella Hale-Boppsida har du här.

* Var finns Hale-Bopp idag? Gissningsvis, mellan tummen och pekfingret, bortom Neptunus bana, hitom Kuiper-bältet.

phot-mar14-hbs-2

Kometen 14 mars 1997. I detta foto, som tagits med teleobjektiv syns kometens båda svansar. Den vita stoftsvansen breder ut till sig till höger, medan den välavskilda, blåa jonsvansen pekar rakt bort från solen. Bildkälla: ESO/E. Slawik

Grattis, Stockholm!

Grattis till kvartetten, de gränsöverskridande SU-fysikerna  Ariel Goobar och  Hiranya Peiris och AlbaNova-astronomerna Jesper Sollerman och Stephan Rosswo, som fått bidrag från Vetenskapsrådets nya initiativ kallat Bidrag till forskningsmiljöer (Research Environment Grant). Målet är simuleringar av extremt tunga, samgående binära system i kosmos som genererar gravitationsvågor. 

Med hjälp av GREAT (Gravitational Radiation and Electromagnetic Astrophysical Transients) kan vi så småningom identifiera, förhoppningsvis, verkliga objekt där ute och dessutom få bättre grepp om universums expansion, bl a.

DSC_0615-1-1024x639

Glad kvartett: fr v Hiranya Peiris, Jesper Sollerman, Stephan Rosswog och Ariel Goobar.

"Next stop" Mars

Tack till Tomas Diez, som grävt fram senaste nytt om NASA:s och USA:s Marsprojekt på Universe Today-sajten.

Trump or no Trump – USA är på väg!

Abisko siktar uppåt

Hur det  går till när unga rymdballongsforskare synar stratosfären och norrtskensmiljön, dokumenteras här från Abisko

Crafoord-pristagaren (2012) Reinhard Genzel bakom ny ESO-upptäckt:

Mörk materia spelade mindre roll i galaxernas början

I dagens galaxer regerar den mystiska mörka materian. Nya observationer tyder på att för 10 miljarder år sedan dominerades istället massiva galaxer av “vanlig” materia. Den oväntade upptäckten, som gjorts med hjälp av ESO:s Very Large Telescope, tyder på att den mörka materian hade mindre inflytande i det unga universum, då galaxer och stjärnor bildades som mest, än vad den har idag. Rönen presenteras idag i en artikel i tidskriften Nature samt i tre andra nya forskningsartiklar.

* Universums vanliga, eller baryoniska, materia framträder som skinande ljusa stjärnor, glödande gas och moln av stoft. I kontrast sänder den mer svårfångade mörka materian inte ut ljus. Den varken absorberar eller reflekterar ljus och kan bara studeras genom dess gravitationella inflytande. Att den mörka materian finns ger bland annat en förklaring till varför de yttre delarna av närliggande spiralgalaxer roterar snabbare än man skulle vänta sig om de bara innehöll vanlig, synlig materia [1].

eso1709b

I denna schematiska representation av roterande skivgalaxer visas galaxer i det unga universum (till höger) och i dagens (till vänster). Observationer med ESO:s Very Large Telescope tyder på att sådana massiva, stjärnbildande skivgalaxer i det unga universum påverkades mindre av mörk materia (som här visas i rött), eftersom den då var mindre koncentrerad. Som ett resultat roterade de yttre delarna av dessa avlägsna galaxer långsammare jämfört med hos galaxer i dagens universum. De avlägsna galaxernas rotationskurvor minskar med ökande radie, istället för att vara platta som hos närliggande galaxer. Bildkälla: ESO

* Nu har ett internationellt forskarlag, som leds av Reinhard Genzel vid Max Planck-institutet för utomjordisk fysik i Garching, Tyskland, mätt upp rotationen hos sex massiva galaxer i det avlägsna universum som alla bildar nya stjärnor med rask takt. Dessa galaxer syns som de var då galaxernas tillväxt i universum var som störst, för 10 miljarder år sedan. Forskarna använde instrumenten KMOS och SINFONI vid ESO:s Very Large Telescope i Chile [2].

* De fann en spännande skillnad med spiralgalaxer i dagens universum. De yttre delarna av dessa avlägsna galaxer roterar långsammare än de inre delarna som ligger närmare kärnan. Det tyder på att det i galaxerna finns mindre mörk materia än vad man förväntat sig.

* Reinhard Genzel, förstaförfattare till forskningsartikeln som publicerades i Nature, kommenterar upptäckten.

* – Förvånansvärt nog är rotationshastigheterna inte konstanta, utan minskar när vi går längre ut i galaxerna. Troligen finns det två orsaker till detta. För det första domineras dessa tidiga massiva galaxer av vanlig materia. Där spelar den mörka materian en mycket mindre roll än i det lokala universum. Dessutom var dessa tidiga skivor mycket mer turbulenta är de spiralgalaxer som vi ser i vårt kosmiska grannskap, säger han.

Reinhard_Genzel_admin_322

Reinhard Genzel är en av samtidens mest prisade astronomer. 2012 tog han emot Crafoord-priset, t ex ("lilla nobelpriset"). Bildkälla: Nätet

* Båda effekterna tycks bli mer framträdande när astronomer tittar allt längre bakåt i tiden, in i det unga universum. Detta kan innebära att redan 3 till 4 miljarder år efter Stora smällen hade galaxernas gasreserver effektivt kondenserat till en tunna, roterande skivor. Haloerna av mörk materia som omgav dem var mycket större och mer utsträckta. Tydligen tog det flera miljarder år till innan också den mörka materian kunde kondensera sig. Därför är det först i dagens universum som dess dominerande effekt syns.

* Denna förklaring stämmer väl överens med andra iakttagelsen att galaxer i det unga universum innehöll mycket mer gas och var mer kompakt än dagens galaxer.

* De sex galaxerna som kartlagts i denna studie ingår i ett större urval av hundra avlägsna stjärnbildande skivgalaxer som observerats med instrumenten KMOS och SINFONI på ESO:s Very Large Telescope vid Paranalobservatoriet i Chile. Utöver att mäta upp sex stycken enskilda galaxer tog forskarna även fram en genomsnittlig rotationskurva genom att lägga ihop de svagare signalerna från de andra galaxerna. Denna sammansatta kurva visar också samma mönster med minskande hastighet längre bort från galaxernas mitt. Dessutom får forskningsresultaten stöd av två andra studier av 240 stjärnbildande skivor.

* Detaljerade beräkningar visar att medan den vanliga materian i snitt står för omkring hälften av den totala massan hos alla galaxer, så dominerar den helt dynamiken hos de mest avlägsna galaxerna.

Noter

[1] En spiralgalax skiva behöver typiskt hundratals miljoner år för att göra ett helt varv. I spiralgalaxers kärnor finns höga koncentrationer av stjärnor, men tätheten av denna ljusa materia minskar mot galaxernas utkanter. Om en galax skulle helt bestå av normal materia, så borde de glesare, yttre delarna rotera långsammare än galaxernas tätpackade centrala delar. Men observationer av närliggande spiralgalaxer visar att deras inre och yttre delar faktiskt roterar med ungefär samma hastighet. Dessa “platta rotationskurvor” tyder på att spiralgalaxer måste innehålla stora mängder av materia som inte lyser och som ligger i en halo av mörk materia som helt omger galaxskivan.

[2] Mätningarna gjordes med de tredimensionella spektrograferna KMOS och SINFONI som sitter på ESO:s Very Large Telescope i Chile inom ramarna för två kartläggningsprojekt, KMOS3D och SINS/zC-SINF. Detta är den mest omfattande studie hittills av dynamiken hos ett stort antal galaxer som studerats i rödförskjutningspannet z = 0.6 – 2.6, vilket motsvarar cirka fem miljarder år i kosmisk tid.

En bild säger mer än tusen ord

Jo, det är så: För oss astrofreaks säger oftast en bild mer än tusen ord eller tusen ekvationer. Så här ter sig t ex Draco-nebulosan i en ny bild:

big_photocouv599-3

Draco-nebulosan, ett interstellärt moln i Drakens stjärnbild,  befinner sig på en hög galaktisk latitud, med stark CO-emission, sannolikt är molnet en följd av en kollision med Vintergatans stoft- och gasrika skiva.

Det rymdbaserade Herschel-teleskopet med sin specialinstrumentering kallad SPIRE visar hur skikten ser ut mellan det infallande molnet, dess delar och Vintergatans lager.

Jag behöver inte säga att astronomerna, när de ska förklara vad de ser, måste ta till begrepp som clumpfind ("klumpar"), magnetohydrodynamisk turbulens, termisk instabilitet, självgravitation. "Rayleigh–Taylor instability" tror jag dock att jag förstår, det är väl vad som händer när lättare materia störtar in i en tyngre och tätare motsvarighet. Känt från kemi och fysik i labbet.

Men bilden är likt förbannat spännande – och talande.

East India Company storsponsor den gången

Varför sponsrar inte dagens globala storföretag den astronomiska forskningen? Jag kom att tänka på detta när jag läste att East India Company en gång i tiden sponsrade utgivningen av stjärnkataloger. De ansvariga på bolaget hade säkert mindre altruistiska skäl för det, men i alla fall.

Einsteins frisör

Många har genom åren undrat vad Albert Einsteins favoritfrisör hette – om han överhuvud taget hade en frisör. Kanske kan hans hair styling förklaras av detta bidrag, upphittat på nätet av – Lars Olefeldt!

!cid_part17_AAC37C5C_65C14EB4@cox