Nr 70 2016

25 juni, 2016

Europa och Japan satsar på – Merkurius

Så här såg banan ut fört MESSENGER-sonden då den störtade ner på Merkurius i april fjor – efter väl förättat värv:

PIA19497_modestNedre bilden täcker en bredd av 130 km. Bildkälla: NASA/Johns Hopkins University Applied Physics Laboratory/Carnegie Institution of Washington

Rymdteknikerna har på decimetern  fastställt "olycksplatsen", där MESSENGER uppskattas ha skapat en ny krater på 16 m:s diameter. Kraschhastigheten låg på nästan 4000 km/timmen, så en hel del energi omsattes.

Varför det är intressant att veta exakt var MESSENGER slog ner? Jo, i januarti/februari 2017 sänder den europeiska rymdorganisationen ESA tillsammans med den japanska motsvarigheten JAXA upp en Merkurius-sond som bl a ska specialfotografera nedslagsplatsen när den väl kommer fram, vilket väntas ske 2024.

Projektet kallas BepiColombo och består av två delar: ESA placerar en planetsnurrare, en orbiter, i omloppsbana runt planeten och japanerna ska med sin sond studera planetens magnetosfär. Nytt vetande garanteras om planet- och solsystemets uppkomst.

KTH är med på ett hörn!

Den tekniska sidan av projektet utmanar. Dels ska de bägge sonderna kompensera för solens gravitation, dels ska de överleva solens intensiva hetta som här är intensivare än på Venus.

En pedagogisk Youtube-film finns här:

Frågetecken för brittisk astronomi efter EU-utträdet

EU-omröstningen i Storbritannien slutade enligt min mening med ett katastrofalt resultat, och jag noterar att astronomin i Storbritannien även kan skadas. Ett mycket klokt uttalande efter EU-valet från Royal Astronomical Society finns här.

Inte ens den store rorsmannen Boris Johnson (hans sida fick drygt 50 procent, drygt 70 procent valberättigade deltog, enkel matte visar att 0,5×70 = 35 procent…….) kan utmana gravitationen!

13521983_1126620817430231_6886913739402980596_n-1

Klothopars bildande

Hur går det till när klotformiga stjärnhopar bildas när galaxer växelverkar, rentav kolliderarar? Det har ett gäng astronomer nu räknat på med hjälp av sofistikerade simuleringar. Resultatet här!

Juno snart framme

NASA:s Jupiter-utforskare Juno når fram till gasjätten 4 juli.

Trekungamöte…

Vilken fantastisk bild från – 2004! Det är CERN Courier, som förmedlar ESA-fotot från Cassini-sonden – Saturnus ringar skär igenom och under två av månarna, store Titan (5150 km) vars atmosfär som lyser som en ring mot solen långt i bakgrunden  och den betydligt mindre Enceldaus som delvis ockulterar Titan.

CCast2_05_16

Bildkälla: NASA/JPL/Space Science Institute.

I september 2017 är Cassini-äventyret över. Då styrs sonden in för att slukas av Saturnus atmosfär.

Sgr B2 ett Schlaraffenland för rymdkemisten

Om jag fått börja om mitt liv och satsat på annat än att alltid och i alla lägen arbeta för allmänhetens upplysning, hade jag satsat på rymdkemi. Där verkar upptäckas hur mycket som helst, t ex i det verklighetens kemilabb som kallas Sagittarius B2, ett gigantiskt molekylmoln nära Vintergatans mitt. Senast ALMA-nytt här.

Lomonosov förblir ettan

Hur roligt det än hade varit att svensken Torbern Bergman var den förste som identifierade Venus atmosfär under passagen 1761, så visar en grundlig genomgång av Vladimir Shiltsev att ryssen Mikhail Vasilevic Lomonosov inte bara var först, han hade mest på fötterna överhuvud taget. Hela artikeln finns på nätet.

220px-Lomonosov_1761German_Fig

Klassiska Lomonosov-studier från Venuspassagen 1761.

Enkel resa

Astronomy+jokes+be+like_1fff26_4895834

Nr 69 2016

23 juni, 2016

Stjärndans runt Vintergatans svarta hål

Ett europeiskt team av astronomer har använt det nya instrumentet GRAVITY vid ESO:s Very Large Telescope för att samla in spännande observationer av Vintergatans centrum genom att för första gången kombinera ljuset från de fyra 8,2-meters enhetsteleskopen.

Dessa resultat, nu offentliggjorda från ESO,  ger oss en försmak på den banbrytande forskningen som GRAVITY kan producera när det undersöker de extremt starka gravitationsfälten nära det centrala supermassiva svarta hålet och testar Einsteins allmänna relativitetsteori.

eso1622b

En bild av Vintergatans centrum. För interferometriska observationer med GRAVITY använde man sig av stjärnan IRC 16C som en referensstjärna, medans det verkliga målet för observationerna var stjärnan S2. Positionen av Vintergatans centrum, som innehåller ett (osynligt) svart hål som är 4 miljoner mer massivt än solen, är markerat med ett rött kors.

Bildkälla: ESO/MPE/S. Gillessen et al.

Instrumentet GRAVITY använder de fyra 8,2-meters enhetsteleskopen vid ESO:s Very Large Telescope (VLT), och även från väldigt tidiga resultat så är det redan uppenbart att det kommer att producera vetenskap i världsklass.

GRAVITY är en del av VLT:s interferometer. Genom att kombinera ljuset från de fyra teleskopen kan det uppnå samma spatiala upplösning och precision för positionsmätningar som ett upp till 130 meter i diameter stort teleskop. Den motsvarande vinsten i upplösningkraft och precision för positionen – en faktor 15 jämfört med VLT:s individuella 8,2-meters enhetsteleskop – kommer att möjliggöra det för GRAVITY att göra otroligt noggranna mätningar av astronomiska objekt.

En av GRAVITY:s primära mål är att göra detaljerade observationer av omgivningen till det 4 miljoner solmassor tunga svarta hålet i Vintergatans centrum. Fastän positionen och massan hos det svarta hålet är känt sedan 2002 kan noggranna mätningar från GRAVITY av rörelserna hos stjärnorna som går i nära bana runt det göra det möjligt för astronomer att undersöka gravitationsfältet omkring det svarta hålet i oöverträffbar detalj, vilket ger oss ett unikt test av Einsteins allmänna relativitetsteori.

Med detta i åtanke så är de första observationerna med GRAVITY redan väldigt spännande. Teamet bakom GRAVITY  har använt instrumentet för att observera en stjärna känd under namnet S2, som avslutar ett varv runt det centrala svarta hålet varje 16 år. Dessa tester har gjort imponerande demonstrationer av GRAVITY:s känslighet eftersom det var möjligt att se denna bleka stjärna efter bara några få minuter av observationer.

Forskarlaget kommer snart att kunna observera positionerna hos stjärnor som går i bana runt det svarta hålet med ultrahög precision, jämförbart med att mäta positionen hos ett objekt på månen med en precision på bara några få centimeter. Detta kommer att göra det möjligt att bestämma om banorna hos stjärnorna omkring det svarta hålet följer vad som förutspås av Einsteins allmänna relativitetsteori. De nya observationerna visar att Vintergatans centrum är ett så perfekt laboratorium som man kan hoppas på.

Under 2018 kommer S2 stjärnan att vara vid sin närmaste punkt till det svarta hålet, bara 17 ljusår bort och kommer då att färdas med en hastighet av 30 miljoner kilometer i timmen, eller 2.5% av ljusets hastighet. Vid så korta avstånd kommer effekterna från den allmänna relativitetsteorin vara som starkast och observationerna med GRAVITY kommer att ge sina viktigaste resultat.  Denna möjlighet kommer inte att upprepa sig på 16 år.

Inte vilken beach boy som helst

Påpassligt med ovanstående skickade mig Lars Olefeldt denna bild på "badpojken" Albert Einstein från 1932:

TBmOdqB

Bildkälla: art.com

Jag satt just och bläddrade i en bok av Dieter Hoffmann med titeln Einsteins Berlin: och frågan är om vi inte borde ta oss dit på en ASTB-resa och besöka klassiska Einsteinfällor som Einsteintornet i Potsdam, Treptow-observatoriet, Funkturm vid vilket Einstein invigde en utställning om radiomediets demokratiska förmågor 1930… Några år senare började nazisterna använde radion i propagandans syfte. Einsteins förhoppningar kom på skam.

Den dansktyske skulpturen Harald Isenstein gjorde en byst av Einstein, som placerades i Einsteintornet 1928. När Hitler-astronomerna tog över i Potsdam såg de omedelbart till att bysten försvann ner i källarprången. Men på den tomma sockeln placerade någon en – sten!!!

a049f82982f06e3f1e3b8526c8f9c83c

Harald Isensteins huvud av Einstein i Potsdam.

Isenstein gjorde även byster av  Niels Bohr, Robert Storm Petersen m fl kända danskar,  och hans museum ligger i Korsör.

Flytande vatten på Pluto?

Det finns tektoniska tecken på att det kan finnas flytande vatten under ytan på Pluto.

Orsaken till att allt inte är jättenerfryst på dvärgplaneten har med värmen från radioaktivitet i himlakroppens inre att göra.

Äntligen!

Nu går vi mot mörkare tider igen, och för varje dag närmar sig hösten och vintern med dess stjärnprakt. Jag längtar efter min favoritstjärnbild, som inte är Cassiopeia, utan Orion. Stjärnbilden som har nästan allt!

Orion_3008_huge

Bildkälla; Mouser/Wikipedia

Visst vattnas det i munnen!

GLA´ MIDSOMMAR – TROTS ALLT!

midsommarbukett

Fira gärna helgen med denna snapsvisa (SM-vinnare 2006) till nubben, nypotatisen och matjessillen:

Melodi: Skånska slott och herresäten 

När Einstein studerade massan och ljuset 
så ljusnade plötsligt problemet med ruset: 
Ett glas med en hel massa Renat uti 
förvandlas i kroppen till ren energi.

Nr 68 2016

19 juni, 2016

Brorfelde öppnar efter törnrosasömnen:

Danmark satsar stort på populärastronomi

Det händer inte varje dag att vi får ett nytt folkobservatorium på våra breddgrader, så grattis till alla våra danska vänner som under kommande midsommar,  25-26 juni, inviger Brorfelde Observatorium på Själland som legat i träda. Detta blir första etappen i uppvaknandet ur den astronomiska töerntrosasömnen på det klassiska observatoriet, som vi unga Malmö/Lund-entusiaster en gång hade förmånen att gästa – med legenden, observatorn Kjeld Gyldenkerne som vänlig guide.

hovedbygningen

Allt är gratis.

Från 100-årsfiraren Astronomiska Selskabs pressrelis:
Træd ind i årtiet, hvor observatoriet blev til. Oplev oprindelige farver, tidstypisk indretning og værelser, der fortæller hver deres historie. Hvordan fik Wikke og Rasmussen ideen til julekalenderen? Hvorfor var Aase så vigtig? Og hvordan havde, kikkertbyggeren, Knud Seifert en finger med i månelandingen?
De første skridt mod fremtiden er en tur tilbage til 60’erne.
På hele området er der smagsprøver på de aktiviteter, I kan opleve på Brorfelde Observatorium i fremtiden:

  • Videnskab i hverdagen og astronomiske værkstedsaktiviteter (mest for børn)
  • Oplev små astro-talks om Solsystemets dannelse, om øjet og linser, om istid og de mange opdagelser gjort på Brorfelde. (Mest for større børn og voksne)
  • Danmarks største stjerneteleskop
  • Oplev stjernehimlen indendørs
  • Guidede ture på planetstien og astronomernes yndlingssted
  • Raketaffyringer (med vand og luft)
  • Prøv app’en, hvor du skal hjælpe observatorens søn med at reparere en kikkert

svanen-logo-808px-sort

Første etape indebærer bl.a. vigtige grundsten som etablering af wifi, et stort jordvarmeanlæg, etablering af Astronomiens Hus og Administrationens hus og derudover en gennemgribende renovering af Hovedbygningen.
Foreløbigt foredragsprogram:
Lørdag: Ordstyrer Johan Fynbo

  • 11:30-12:00 Erik Høg: Ung astronom på Brorfelde
  • 12:30-13:00 Johan Fynbo: Moderne observatorier
  • 13:30-14:00 Henning Haack: Eiby-meteoriten og solsystems dannelse
  • 14:30-15:00 Michael Lindholm Nielsen: Øjet og Linsen
  • 15:30-16:00 Mia Bjørg Olsen: Da Brorfelde lå under is

Erik2009c

Legend under återinvigningen av Brorfelde: Erik Hög

Søndag: Ordstyrer: Michael Quaade

  • 11:30-12:00 Bjørn Franck Jørgensen: Astronomi i bredere perspektiv
  • 12:30-13:00 Hans Jørgen Fogh Olsen: Planeterne opdaget på Brorfelde i Observatorietssidste år.
  • 13:30-14:00 Michael Quaade: Astronomi for børn
  • 14:30-15:00 Jan Haugaard: Hvornår kommer børnene i rummet?
  • 15:30-16:00 Michael Lindholm Nielsen: Øjet og Linsen

Stevns klint i Skånskan

Mer Danmark: Det är Skånska Dagbladets  som i söndagens (19.6) nummer skriver om Stevns klint och naturligtvis omtalar dess stråk av iridium. Grundämnet har med den asteroidsmäll att göra som för 65-66 miljoner år sen utrotade dinosaurierna och släppte fram däggdjuren.

Hur mår astronomerna i Lund?

Den psykosociala miljön på astronomiska institutionen och institutionen för teoretisk fysik i Lund har undersökts och en rapport föreligger. Jag ska be att få återkomma med några rader.

W-bloggens linje är klar: Här vill vi att våra forskarvänner ska må bra!

Astronomi i Afghanistan – ett modigt uppdrag

Att lära ut astronomi bland unga elever i söndertrasade Afghanistan är, som alla förstår, ett minerat område. Men det finns entusiaster som vågar och det finns skolor, som trots tidigare talibanattentat, inte ger upp att kika på stjärnhimlen och lära ut astronomisk ABC.

Här finns ett tankeväckande reportage från Le Monde (på engelska).

image_1863768265

Krig och fred i Afghanistan: En amerikansk helikopter och en fantastisk  stjärnhimlen. Bildkälla; Le Monde

Ett inspirerande exempel för SAS?

Även astronomins historia är en stor sak inom American Astronomical Society, som har en egen astronomihistorisk "division". Det borde vi ha även inom SAS, alltså Svenska Astronomiska Sällskapet! Om några år är det hundra år sen SAS bildades, och varför inte ge oss själva en astronomihistorisk sektion som jubileumsgåva?

Vad säger vår ordförande  Jesper Sollerman?

AAS:s historiker delar dessutom vartannat år ut ett prestigepris i legenden Donald E Osterbrocks namn. Senast (2015) gick priset till Barbara J. Becker för hennes biografi över spektroskopipionjärerna  William och Margaret Huggins,  Unravelling Starlight.

UnravellingCoversm

Ingen lärarbana för mig

Ett tag i mina yngre år funderade jag på lärarbanan (inte fysik!). Katederundervisning m/äldre hade passat mig perfekt, jag tror att mina elever hade gått ifrån lektionerna alltid med ett leende.

Nu blev det inte så, och ett av skälen beskrev Per Olaisen så här för en tid sedan:

13450270_10153777489159010_985764987040349881_n