Nr 3 2019

10 januari, 2019

Våra astrofotografer triumferar (1):

Hans synar gömd galax bortom Vintergatan

Jag är förbluffad över våra astrofotografer och deras prestationer. Först på 1930-talet kunde astronomerna vid Mt Wilson, med världens största teleskop, Hooker-bjässen, avslöja spiralastrukturen hos IC 342.

Nu dokumenterar Hans Hilderfors samma spiralgalax från sin trädgård i Hindby med störande gatlampor och annat elände i blickfånget. Men trägen vinner, efter sammlagt åtta timmars exponeringar blev resultat följande – och Hans tror själv att han nått ner i magntud 20-20.5!!! Ett t v oslagbart Malmörekord tror ju jag.

IC 342 Slutversion

Hans rapport:

"IC 342 är en föga känd galax som även brukar kallas den gömda galaxen. Den ligger i Giraffens stjärnbild, för närvarande nästan i zenit från våra breddgrader. Det som gör den gömd är det faktum att vi ser den i rak siktlinje genom vintergatans galaktiska ekvator och dess skymmande stjärnor samt gas- och partikelmoln.

 Avståndet till oss beräknas till cirka 10 miljoner ljusår. Den är sett från oss stor som ungefär halva månen, 15´. Den upptäcktes 1892 av William Denning. Spiralstrukturen upptäcktes dock först 1934 när Edwin Hubble och Milton Humason fotograferade den med 100-tums Hookerteleskopet på Mt Wilson.

Fotografiskt är det ett svårt objekt, ytljusstyrkan är låg varför det krävs ganska långa exponeringstider och helst inga besvärande ljusföroreningar. Den är lite röd-gul till färgen eftersom det blåa ljuset sprids bort i högre grad av partiklarna i Vintergatan. Man ser på min bild en hel del stjärnbildande områden i galaxen, de röda fläckarna från Hα-exponeringen.

Bildbearbetningen var tekniskt svår eftersom bruset från Malmös ljusföroreningar låg på nästan samma nivå som signalen från galaxen. Därför krävdes lång exponeringstid."

Fakta om bilden:

Exponering:  L (luminans)  110 x 2 min,   RGB  12 x 5 min vardera

Hα   6 x 10 min,   Summa: 7,7 timmar

Bildfält:  1,1° x 0,8° ,  norr uppåt

Refraktor  130/4,5          

Mono CCD-kamera med filterhjul

Våra astrofotografer triumferar (2):

Håkan synar Krabbnebulosan

En av våra mest ikoniska himlakroppar är supernovaresten M1, Krabbnebulosan. Att just vi inom ASTB känner för "Krabban" är inte så konstigt eftersom vårt sällskaps grundare Knut Lundmark var en av de absolut första att slå fast att Krabban är resultatet av den supernova som briserade 1054 e Kr och som flitigt observerades av de östasiatiska himlaskådarna. De kallade fenomenet "gäststjärna".

Märkligt: Vikingarna verkade ha haft annat för sig än att rikta blickarna mot skådespelet på himlavalvet. Halleys komet 1066 missade de dock inte.

Nu har Håkan Barregård från sitt obsis i Beddingestrand dokumenterat M1 och berättar att han tog bilderna mest för att testa sitt dualbandfilter och jämföra med och utan smalband.

- 15x2min på den normala (RGB) är alldeles för lite på M1 men det blev rätt hyfsat ändå.

På den andra bilden använde Håkan RGB  till ca 80% och la till lite smalband – detta, som han säger,  för att göra strukturen lite tydligare utan någon "psykedelisk effekt".

m1x4
 
- Dualbandfiltret är alltså ett kombinerat Ha och OIII filter som på en färgkamera skickar Ha till röda kanalen och OIII hamnar ung 50/50 i de gröna o blå kanalerna. Primärt är det tänkt att användas för att bli av med ljusföroreningar men är dessutom smidigare för den som har färgkamera och vill köra smalband då man inte behöver separata exponeringar för Ha respektive OIII.
 
m1c2
 
Håkan har tidigare ventilerat idéer om hur denna typ av bilder skulle kunna tas ute på TBO med vanliga Canon/Nikon-systemkameror. Det förutsätter diverse uppgradering av t ex Mead-teleskopet, om jag förstår det rätt, dess tracking är inte vad det borde vara.  Vi får se vad som händer.
Håkan påpekar f ö att pulsaren i Krabban är den svagare av de bägge ljusprickarna i mitten av nebulosan. KLICKA UPP!!!
Håkans facebook-sida berättar han vilken roll Krabban överhuvud taget spelade för hans tidigt uppvaknade astronomiska intresse. Kul!
De flesta astronomer har ett förhållande till M1. Det fanns en tid, har det sagts mig, när hälften av världens astronomer sysslade med M1, den andra hälften med resten av universum…

Tychos död i överflöd

Vi har flera medicinare i vårt ASTB-led och Hans Hilderfors har tagit del av rapporten omtalad i förra W-bloggen. Hans summerar:

Tycho led tydligen av metabolt syndrom som oftast förknippas med vällevnad, främst brist på motion samt övervikt och osund kost. Han hade
tydligen också medfödd skelettsjukdom, DISH.
-Den finala dödsorsaken var tydligen främst njursvikt med urinretention
på grund av prostataförstoring i kombination med diabeteskoma och alkoholförgiftning.
- De två senare symptom på överdriven vällevnad.

Hubble spanar in tidig ljus kvasar

HST-teamet har offentliggjort en spektakulär bild av den avlägsna (= tidiga) kvasaren J043947.08+163415., som av oss kan observas endast tack vare gravitationslinsning.

Hubble’s view on distant quasar

Bildkälla: NASA, ESA, X. Fan (University of Arizona)

Nr 2 2019

7 januari, 2019

Farväl till Wirtanen från TBO och Oxie – för denna gång

Peter Linde har greppat vår fjärrstyrare ute på TBO och dokumenterade 5.1 kometen Wirtanens sakteliga uttåg från våra nejder.

Trots sin omloppstid på bara 5.4 år kommer den inte att bli synlig för amatörastronomer igen inom överskådlig framtid. På observatoriet passade vi på att säga hej då. (Härom kvällen spanade ett antal ASTB:are in kometen visuellt, bl a min grannkompis Anders Larsson.)

wirtanen2[1]

Foto: Peter Linde

Bilden är resultatet av 15 st 30 sekunders sammansatta exponeringar med vårt fjärrstyrbara Celestron 14 teleskop. Under denna tid (ca 15 min) hinner alltså kometen röra sig i förhållande till stjärnorna.

Observationen gjordes den 5 januari då kometen redan blivit betydligt ljussvagare än i december. Den har en tydlig halo men endast en antydan till svans.

Nedan syns istället varje individuell bild som en liten tidsserie.

wirtanen3[1]

Klicka upp bilden för att se animationen! Foto: Peter Linde

Förnämlig studie av M1

Håkan Barregård har från "Mount Beddingestrand" dokumenterat Krabbnebulosan, M1. Kanonbilder!

Och Hubble fokuserar på M33…

Från Hubble.-teamet kom i dag praktfulla bilder på M33, spiralgalaxen i Triangeln.

Aldrig förr har vi sett så detaljrika bilder från vår galaxgranne där ute: Klicka upp bilden.

The sharpest view ever of the Triangulum Galaxy

Bildkälla: NASA/HST

Ny studie av Tychos skelett

Tack till Lennart Hultqvist, som fiskat upp en ny studie från 2018 av Tycho Brahes skelett, byggd på resultaten från  gravöppningen i Prag för snart tio år sen.

Tills vidare nöjer vi oss med att nedan återge forskarnas "Conclusion" i rapporten.

Tycho hade det, vad vi förstår med hälp av W-bloggens medicinska expertis, helt enkelt för bra, han överkonsumerade både kaloririk mat och drack för mycket. DISH är ett smärtsamt symtom i sammanhanget.

Radiograph-of-the-T2-T12-thoracic-vertebrae-norma-lateralis-Note-the-ossification-at[1]

Bildkälla: Ovanstående rapport

* "Previous studies of skeletal and hair remains of Tycho Brahe have ruled out the possibility that he died from a violent death (chronic poisoning) and excluded chronic long-term kidney disease and renal osteodystrophy, nutritional osteomalacia, vitamin D and calcium deficiency from gastrointestinal malabsorption syndromes, osteopenia, or osteoporosis .

* The current paleopathological study provides further evidence about his health status, by revealing that he suffered from both diffuse idiopathic skeletal hyperostosis and obesity. These results, along with those of the isotopic analysis, give a glimpse into the lifestyle of the famous astronomer, revealing the dietary excesses a 16th century high-ranking individual could have afforded (high caloric intake and presumably excessive alcohol consumption). They also reveal the possible health consequences such a prestigious way of life could have had.

* Although this study does not allow a definite diagnosis to be reached, it highlights plausible reasons for the sudden illness and premature death of the famous astronomer, notably conditions resulting from socalled civilization diseases, which occur with high frequency in DISH patients."

En freudiansk slips

Då och då lyckas kolleger i den massmediala sfären få till det. Tack till Lars Olefdeldt som hittade notisen på nätet för en tid sedan:

44231991_2385440921471772_9073872123725873152_o

Nr 1 2019

2 januari, 2019

Bra start för våra astrofotografer  2019:

Plejaderna i spektakulär detalj

Hans Hilderfors rapporterar om sin fantastiska bild (klicka upp den!):

M45-final

Bildfakta:   Exponering 8 x 5 min för vardera R-, G-, B-filter

                   Refraktor 130/4,5     Mono CCD-kamera med filterhjul

                   Bildfält 1,7° x 1,3°, norr uppåt

                   Bildupplösning 2,1” per pixel

Foto: Hans Hilderfors

"Det är som bekant inte alltid lätt att vara amatörastronom i tättbebyggda områden på våra breddgrader. Man får utan att vara kräsen ta de få tillfällen i akt som vädrets makter erbjuder samt acceptera ljusföroreningarna.

Tidigt på kvällen den 30/12 blev det så några timmars lucka i molntäcket. Dock disig luft och dålig seeing, kunde knappt skönja M45 Plejaderna. Fick en knäpp idé och tog fram fototeleskopet för att mot alla odds avbilda Plejaderna, ett av de första objekt jag i min barndom på sent 50-tal fick studera genom en enkel refraktor från Clas Ohlson.

Exponerade tre timmar, varav 2 timmar gick att använda, resten var obrukbart på grund av passerande låga moln.

Plejaderna är som bekant en öppen stjärnhop i Oxens stjärnbild, cirka 400 ljusår bort. Den består av heta, relativt unga, blåaktiga stjärnor. I omgivningen finns rikligt med reflektionsnebulositet som återger det blåa ljuset. Den går därför inte speciellt bra att avbilda fotografiskt med smalbandsfilter som mer lämpar sig för emissionsnebulosor. Jag använde därför  ”vanliga” bredbansfilter R,G,B som ju tyvärr också släpper igenom betydande ljusföroreningar. Resultatet blev dock i mitt tycke förvånansvärt bra.

Jag tog mig friheten att så här i juletider lägga till några diffraktionsspikar på de starkaste stjärnorna. En refraktor (som jag använder) ger normalt inte några diffraktionsartefakter.

Första kända observationen med teleskop av Plejaderna gjordes av Galilei, publicerat i Sidereus Nuncius 1610. Charles Messier tog av någon anledning med dem som M45 i sin katalog över kometlika objekt 1771."

is

Plejaderna enligt Galileo Galilei

* Tack Hans för rapporten.

* Plejaderna är ett tacksam objekt att spana in redan med en fältkikare och det är en i sanning ikonisk stjärnhop. Den har spökat i många astronomers fantasier.1800-talsastronomen Johann Heinrich von Mädler skrev en liten avhandling kallad Die Centralsonne, i vilken han försökte leda i bevis, med hjälp av stjärnors egenrörelser, att hela universum roterade kring – Alcyone!

* August Strindberg hade en massa galna idéer, bl a den att Plejaderna var en sorts återspegling av Karlavagnen på himlavalvet.

* Många forskare trodde också att nebulositeten kring stjärnorna i Plejaderna utgjorde rester av de gas- och stoftmoln som stjärnorna bildats ur. I dag vet vi annorlunda. Nebulositeten har inget fysiskt med Plejad-stjärnornas ursprung att göra, det verkar i stället som om stjärnorna råkar passera igenom ett ovanligt dammtätt område i det interstellära mediumet..

Ultima Thule – ännu en jordnöt i planetsystemet

New Horizons spektakulära dokumentation av det extremt avlägsna, nerkylda Kuiperbälts-objektet Ultima Thule visar fram ytterligare en "jordnöt", 32×16 km, i vårt planetsystem. Originalrelisen från JPL här!

Jan1-2018_press-lease_Image1[2]

Pilen t h markerar rotationsaxelns vridning. Bildkälla: NASA/JHUAPL/SwRI; sketch courtesy of James Tuttle Kean.

PS.

Och så här ville NASA visa jordnöten kvällen 3.1.2019:

 

20190102-pr[1]

Bildkälla; NASA/JPL m fl

Kinas månlandning…

… på den bortre sidan kan följas på Kina-tv:s hemsida. 

​100-årsbloggen har dragit igång

​I samband med Svenska Astronomiska Sällskapets 100-åriga tillvaro 2019 publicerar SAS en alldeles egen blogg, som finns här. Johan Kärnfelt inleder och under året kommer hundra bidrag att publiceras om "stort och smått" om svenska astronomi.

Mycket trevligt är att bloggens blickfång utgörs av vår egen Frida Palmér.

svenska-astronomiska-sällskapet