Cassiopeiabloggen

Hubble-teleskopets ”Troja-utgrävning”

När vårt (= Europas) och NASA:s Hubble Space Telescope riktar sitt granskande öga mot världsrymden kan vad som helst avslöjas. Som nu senast, då HST-forskarna kablade ut en otrolig bild på stavgalaxen NGC 1073 i stjärnbilden Cetus/Valfisken.

De tre stjärnliknande prickarna med katalogbeteckningarna PKS 0241+011, QSO B0240+011 och [VV96] J024333.6+012222 har varken med galaxen själv eller med stjärnor i förgrunden, alltså stjärnor mellan oss och NGC-objektet, att göra: Det är inte ens stjärnor utan – quasarer (”kvasarer”) lååångt, lååångt bakom galaxen. De råkar bara ha kommit i teleskopets skottlinje.

Uppe t v kan vi se röntgenkällan kallad IXO 5, som sannolikt har sitt ursprung i ett binärt system bestående av en stjärna och ett svart hål.

Det intressanta med NGC 1073 är att den har ungefär samma struktur och samma ursprungsmekanismer vad gäller gas-, stoft- och stjärnbildningar och svarta hål som vår egen hemmagalax, Vintergatan.

Ibland betecknar jag dagens astronomer som en sorts detektiver och brottsplatsundersökare, som försöker kartlägga vad som skett på en misstänkt brottsplats i universum.  Men i samband med denna bild vill jag hellre  jämföra med en arkeologisk utgrävning. Här förekommer ju olika lager i den kosmiska myllan, och längst ner, i botten,  har vi quasarerna.

Utgrävningen av Troja kan inte har varit mer  spännande än den här sortens kosmiska utgrävningar.

PS.

På 1970-talet troddes nog ganska allmänt bland galaxforskare typ legendaren Halton C Arp (* 1927)  att de tre quasarerna och galaxen hade nått fuffens för sig, att de hörde ihop, men den teorin har numera övergetts. Utom av Arp, om jag förstått saken rätt, Arp som tycks mena att en galax blygsamma rödförskjutning och en vinkelmässigt närbelägen quasars stora z-värde inte behöver betyda att de inte har ett fysiskt samband.

Jag trampar vatten här, det erkänns, läs gärna Arps hemsida, Inte oväntat spökar i diskussionen – Fred Hoyle! Big Bang-konceptet tycker Arp lika illa om som Hoyle tyckte när han levde, och detta har jag förstått har marginaliserat för att inte säga tystat Arp i den astronomiska gemenskapen.

”The sky is the limit”, ja – men taket kan samtidigt vara väldigt lågt inom det astronomiska forskarsamhället. Arp-artiklar har t ex stoppats i Nature.

Jordklotets nyaste vulkan

Färska bildbevis från NASA:s ASTER-instrument på Terra-sonden (ASTER = Advanced Spaceborne Thermal Emission and Reflection Radiomete) visar att Röda havet fått en ny vulkan, som reser sig 30 m över vattenytan.

Bilden t h kommer från Google Earth.

Området där vulkanen med krater visar sig tillhör den geologiska sprickan kallad Red Sea Rift och ligger där de afrikanska och arabiska tektoniska plattorna just nu dras i sär.

Bildens dimensioner är ungefär 5.6 x 9.3 km.

Hitchcocks nebulosa?

På nätet anses på vissa håll att Gabriela Mistrals nebulosa – se förra W-bloggen – i stället ska namnas efter Alfred Hitchcock, filmregissören. Hans profil anses passa bättre in.

Jag ber att inte få hålla med!

Svenskupptäckta Vintergats-novor

Axel Corlin var med och satte den nyupptäckta Nova Aquilae 1918 på stjärnkartan, absolut, och1963 var det dags för vår amatörastronomiske vän i Dalarna, Elis Dahlgren, att bli världskändis som novaupptäckare..

I rullorna noteras att 1975 identifierade våra ASTB-medlemmar,  lundaastronomerna och kompisarna Ingemar Lundström och Björn Stenholm novan med beteckningen V3964 Sg.

”The Boys” har genom alla år burit sin upptäckt med upphöjt lugn.

(Om några veckor avfiras för övrigt Ingemar på astronomiska institutionen i Lund efter lång och trogen tjänst. Sen ska han bli amatörastronom på allvar – väl???)

75-årsjubiléet närmar sig

Tycho Brahe-sällskapets 75-årsjubileum äger rum 26 april 2012 (en torsdag kväll), i Odd Fellow-lokalerna på Bangatan 6, Lund.

Vi har fått ett 40-tal anmälningar redan, men vi i sällskapet vill bli MÅNGA denna kväll. M-Å-N-G-A!

För 200 kr per kuvert får närvarande en 2-rätters måltid inklusive alternativen öl/vatten/1 gl vin, föredrag av Johan Kärnfelt och Gustav Holmberg om svensk amatörastronomis gloriösa historia, levande musik tonsatt av astronomen Astolf Mozart Möller, liten skrift om Knut Lundmarks uppväxt och barndom, se en utställning med Lundmarkiana och vara med om utdelningen av Knut Lundmark-stipendiet, som går till….

… ja, se det är hemlighållet, Men mottagaren har redan utsetts i lönndom av ”juryn” bestående av övertecknad och Anders Nyholm. ASTB-styrelsen har inget emot kandidaten, kan jag avslöja. Pristagaren är ännu inte medveten om upphöjelsen och hedern.

För mat och lokal och teknik denna kväll står lundalegendariske krögaren David Parry, som driver The Old Bull Pub på Bantorget 2.

Vill du vara med – ta gärna med en gäst eller två eller tre – så tar jag med största glädje emot föranmälningar via denna mailadress:

ulf.r.johansson@telia.com

M31 i fokus under Schwarzschilds jubelår

I år blir det om inte allt så mycket ljus på M31, Andromedagalaxen.

Ett av skälen:

I sommar firas 100-årsminnet av den framstående astronomen och teoretikern Martin Schwarzschild med en stor workshop (”The Great Andromeda Galaxy Workshop”)  18-20 juni  på Princeton University, där Schwarzchild var professor,

Fokus är just på Schwarzschilds favoritobjekt M31 – vad vi vet i dag och vad vi hoppas få veta framöver.

Världens ledande M31-experter är på plats. och rapporter kommer att ges om M31:s kärna, halo, satellitgalaxer, massa, avstånd, stjärnbildning… allt inklusive Martin Schwarzschilds egen betydelse för utforskningen av vår stora granngalax där ute.

Bland de som ska avrapportera senaste nytt är chefen för PAndAS (”Pan-Andromeda Archaeological Survey”), Alan McConnachie. som håller koll på både M31 och M33 i Triangeln och deras inbördes relationer.

Av vårt universums kanske 400 miljarder – 400 000 000 000 – galaxer är dessa två spiraler våra närmaste grannar; det vi gräver fram  om dem (”galactic archeology”) bör stämma in även på resten av galaxvärlden.

Senaste nytt om M31 kommer förresten från Hubble-teleskopet och huvudorganisatören av Schwarzschild-mötet, Tod R Lauer. Klicka på bilden!!!

För ett par veckor sen dök denna grandiosa bild upp från HST, som visar Andromedagalaxens dubbla kärna. I själva verket utgörs den av en ellipsformad ring av äldre röda stjärnor, som snurrar runt M31:s svarta hål men längre bort än de blåaktiga, yngre UV-strålande stjärnorna i den centrala kompakta stjärnhop som ligger runt samma svarta hål och ”händelsehorisont”.

Ja, det är lite av ryska babushka-dockor över fenomenet.

De blåaktiga stjärnornas ålder i mittengrupperingen uppskattas till ~100-200 miljoner år. Ungt, mycket ungt!

Går vi i klinsch med dubbelkärnan, ser vi HST-bilden så här:

Martin Schwarzschild levde åren 1912-1997 och tillhörde den påtvungna brain drain, som lämnade Hitler-Tyskland till förmån för USA och Princeton som slutstation. Därifrån samarbetade han bl a med Fred Hoyle och så skrev han ett av de viktigaste verktygen inom den teoretiska astronomin, klassikern The Structure and Evolution of Stars (1958).

Schwarzschild var även tidig datorförespråkare för studier av stjärnmodeller och en av ballongastronomins pionjärer. Med Stratoscope II kunde Schwarzschild och hans kolleger redan på 70-talet avslöja M31.s märkliga centrala delar, dessa elliptiska form och asymmetri:

Schwarzschild gjorde även miiitär karriär under andra världskriget och fick, sedan han blivit amerikansk medborgare 1942,  second lieutenants officersgrad inom den amerikanska armén.

Uppenbarligen var Schwarzschild en man med stor humor. Om sin föreläsningsteknik brukade han säga:

- Först berättar jag vad jag ska säga, sen säger jag det, därefter förklarar jag vad jag har sagt. Kanske något fastnar.

Asteroidjakt på gymnasiet

Apropå Värnamo-gymnasisternas Eros-observation med hjälp av vårt fjärrstyrda teleskop på Tycho Brahe-observatoriet, tipsar Christian Vestergaard om yrkesastronomins och skolors samverkan i asteroidletar-projektet  inom International Astronomical Search Colloboration.

Proffsen står för bildmaterialet, som kan tankas ner i skolornas datorer, och gymnasister och studenter har världens chans att hitta nya småplaneter i det ymniga materialet.

Absolut värt att fundera på för de som sysslar med ”outreach” inom svensk astronomi och de som är verksamma inom skolornas  fysik/astronomi-undervisning.

Det sägs att varje år engagerar sig 5000 gymnasister på 500 skolor i ett 40-tal länder i programmet.

Bland de som upptäckt asteroider senast i år är flera framåt och skarpögda ungdomar på skolor i Portugal och Kina.

Gabriela Mistrals egen nebulosa

Så rätt tänkt att namna en nebulosa efter en poetisk Nobelpristagare, i detta fall chilenskan Gabriela Mistral (Nobels litteraturpristagare 1945).

ESO har i dagarna släppt en förnämlig bild på hennes nebulosa,  NGC 3324 i utkanten av Carina-nebulosan. Den skarpa silhuetten hos gas- och stoftväggen till höger liknar ett människoansikte i profil, där “bulan” i mitten motsvarar en näsa.

I nebulosan förekommer stjärnbildning och en myckenhet unga och glatt strålande stjärnor. Strålningen och stjärnvindarna  från vissa stjärnor är så intensiva att de blåser bort gas- och stoftmoln och bildar märkliga håligheter.

► NGC 3324 ligger ungefär 7500 ljusår bort.

► Bilden togs av den kraftfulla vidvinkelkameran WFI (Wide Field Imager) på MPG/ESO:s 2,2-metersteleskop vid ESO:s observatorium La Silla.

Om Gabriela Mistral påpekar min gamle kompis Helmer Lång (i boken 100 Nobelpris i litteratur) att det var Hjalmar Gullberg och dennes översättargärning som ”gav” henne priset.

När Gullberg var som mest lysande, kopplades kosmos och jord och människa samman på detta vis i Mistrals dikt med titeln ”Vaggsång”:

Gud vaggar de ändlösa världar

som tystnaden kommer ifrån.

Jag känner hans hand i mörkret

och vaggar min son.

Vackert!

WOW-historien i ny bok

Historien bakom den klassiska WOW-radiosignalen 15 augusti 1977, som troddes komma från en intelligent avsändare i kosmos, skildras i en ny bok av Robert H Gray, The Elusive Wow: Searching for Extraterrestrial Intelligence.

Jag har bara läst om boken på nätet, och den verkar vara fullt seriös.

Bl a diskuteras varför inte andra radiobservatorier utöver Big Ear, Ohio, kastade sig över upptäckten. Skälet är att alla radioteleskop i världen är, förlåt uttrycket,  upp över öronen inbokade av forskningsuppdrag, som gör det hart när omöjligt att få bekräftat en oväntad WOW-upptäckt.

På Big Ear gjordes ett 50-tal försök att komma tillbaka till WOW-signalens position på himlavalvet för att konfirmera signalen, men radiotystnad rådde.

GRAIL börjar leverera

De första bilderna från NASA:s bägge tandemåkande gravitationskänsliga månsonder GRAIL har börjat ramla in. Härom dan kom en videoupptagning från sonden kallad ”Ebb” och dess kamera MoonKAM, som framöver väntas utförs stordåd ed hjälp av  unga studenter här på jorden. Kameran är deras leksak.

MoonKAM-projektet leds av tidigare astronauten, den första amerikanskan i rymden Sally Ride.

Månens kraterfyllda baksida enligt ”Ebb”:

Kaffepaus!

Nu blir det inte reklamfilm men väl en förlängd kaffepaus. Vad jag tänker spä ut kaffet med, får du gissa. Men de verksamma molekylerna finns i alla fall där ute i kosmos, så mycket kan jag avslöja.

Tack för nu!

Naziastronomen Güssow var  pionjär på oväntat område:

Hon blev vår vetenskaps första tv-kändis!

I förrförra W-bloggen kunde jag förmedla den tråkiga uppgiften att Hilmer Duerbeck, den tyske astronomen och astronomihistorikern, gått ur tiden.

Jag satt av nostalgiska skäl och tittade tillbaka på vår mailväxling de senaste åren och upptäckte en sak, som jag inte fört vidare tidigare.

* Hilmar forskade mycket i den ”nazistiska astronomin”, vem som gjorde karriär på vems bekostnad under Hitler-åren och hur utrensningen av tyska judar t ex slog även inom vår vetenskap. Vi vet ju dessutom  att bland en del av de nazistiska topparna fanns utbredd en ockult vidskepelse (inte minst hos SS-chefen Heinrich Himmler), men samtidigt bedrevs en i vissa lägen saklig astronomisk forskning i Tredje riket. Även om den var knastertorr och skolboksaktig, bortsett från ett område: Den av Hermann Göring och hans flygvapen, Luftwaffe,  uppmuntrade solforskningen.

* Solutbrott störde Görings långdistansbombare och deras kommunikationer med marken, och det var viktigt för Luftwaffes piloter och navigatörer att veta vilka radiokanaler de kunde bruka när solen var aktiv och bomberna skulle fällas t ex över England..

* En av de mest märkliga astronomerna i det bruna 1000-årsriket var Frida Palmérs kollega Margarethe Güssow, observatorn på obsis i Berlin-Babelsberg som jag både bloggat om (nr 15 2010, nr 32 2010) och skrivit om i Populär Astronomi i fjor.

* En kvinna vid teleskopet var en sensation i Tredje riket, och trots att Güssow var övertygad nazist  och kände toppfigurerna i partiet motarbetades hon. Hennes klagomål till Führerns kansli lämnades utan  bifall.

* Hilmar berättade mycket om denna märkliga dam, som även hade skrivit en gympabok för flickor på 30-talet, och vad som hände henne efter  kriget – hon försvann ur de astronomiska rullorna efter ett kort uppehåll på Heidelbergs Landssternwarte. Ingen vet hennes vidare öde..

Till ett av Hilmars stora fynd var följande:

► Att hon höll populärvetenskapliga föreläsningar i – tysk tv! Güssow måste ha varit först på plan här, en populärvetenskaplig pionjär i det nya mediet.

► Detta skedde i början av 40-talet, mitt under brinnande krig. För Joseph Goebbels propaganda var tv ett alldeles utmärkt ”massförströelse-vapen”.

► Tyskarna började på allvar med  tv i samband Berlin-OS 1936, vilket bl a spökar i Carl Sagan-filmen Kontakt. Telefunken utvecklade  Einheits-Fernseh-Empfänger E1, som  skulle massproduceras – men kriget kom emellan. Det gjordes ett 50-tal apparater, som bl a placerades på större sjukhus där sårade frontsoldater vårdades.

Hur långt Hilmar kom i sitt grävande, vet jag inte. Vad var det Güssow föreläste om?

Ett av Hilmars mail avslutade han så här:

”But I have not yet found out the details, and nothing about her fate after 1945-6 (only two letters after she moved from Berlin to Heidelberg) – then her trace vanishes, and she never returned to
astronomy because no one would hire her.”

Ett tag misstänkte Hilmar att Fraulein Güssow rentav sökt arbete i Sverige.¨

Kärt barn….

Efter sitt rymdutspel (se förra W-bloggen) kallas numera den republikanske presidentkandidaten Newt Gingrich för – Newt Skywalker.

Lika som bär är de väl knappast, Newt och Luke.

Higgs-fältet/partikeln diskuteras

På Paul Belfrages förnämliga webb Visuell Vetenskap finns ett diskussionsutbyte live och svar på frågor mellan toppfysikerna Brian Greene och Lawrence M Krauss om Higgs-partikelns vara eller icke-vara.

Den som inte är nöjd med t ex Krauss förklaringar här rekommenderas hans bok A Universe from Nothing:  Why There is Something Rather than Nothing.

Tala om linseffekt!

En av de mest slående pedagogiska bilder jag sett på hur en gravitationslins fungerar fanns härom sistens i ett nummer av tidskriften Nature.

Vi har en hoppande känguru. Placera framför den ett massivt föremål, som ramponerar rymdtiden, kröker rymden enligt alla Albert Einsteins förutsättningar,  och vi får detta resultat:

Precis så fungerar det ute i kosmos när t ex ljuset från en lååångt avlägsen galax böjs av i vår riktning av materien, både den ljusa och den mörka, i en galaxhop mellan oss och galaxen. Vi får mystiska bågar. som det faktiskt går att mäta på.

Gravitationslinsen fungerar som en sorts förvrängande skrattspegel i Folkets park.

Soppa!, var ordet

Astronomer har ibland en fantastisk förmåga att hitta på beskrivningar när de ska förklara vad de ser. Senast är det studiet av de neutrala atomer (väte, syre, neon) som tränger genom heliosfären från Vintergatans interstellära rymd in i solsystemet som fascinerar oss.

Atomerna kallas för ”galaktisk soppa” i ett pressmess som utgår från NASA:s tymdsond kallad iBEX (Interstellar Boundary Explorer),

Mount Oxie?

Efter succén med Eros-observationerna i förrgår, föreslår jag att Tycho Brahe-observatoriet på Galgbacken i Oxie döps om till Mount Oxie Observatory (MOO).

Butiken stängs för i dag

Men vi håller korpgluggarna öppna, naturligtvis, ändå, efter nyheter på det astronomiska området. Och en ”nyhet”, lärde jag mig på Kvällsposten av min guru där, legenden Lars Braw (90+), det är händelser och fakta som ingen eller ytterst få hört talas om tidigare. Till och med dammiga gamla luntor i arkiven innehåller just detta – nyheter! Det behövr inte handla om blåljusjournalistik alltid, Malmös helvete just nu.

Korpgluggarna öppna, var det.