Nr 136 2016

4 december, 2016

Fotoextra (2):

Kvasaren fjärrfotograferad i Oxie

Från sin bostad i Lund har Peter Linde styrt upp vårt studium av kvasaren/blazaren CTA 102 och noterat att den visuellt låg runt 12,9 magnituder 2 december. Peter använde sig av vårt fjärrstyrande teleskop på Tycho Brahe-observatoriet och satt varmt och gott och juligt inomhus vid sin uppkopplade dator.

img_9439

Uppkopplingen är på gång ut…

img_9443

.. till fjärrstyrda teleskopet vid Tycho Brahe-observatoriet i Oxie och…

cta-102-1

… här är resultatet. Bildkälla: P Linde/TBO

Nu till poängen:
Peter har skrivit om just denna kvasar i sin bok Jakten på liv i universum, pp 215-216. Peter diskuterar där de sovjetiska forskare som menade att signalerna från CTA 102 var periodiska och artificiellt skapade, vilket astronomer i väst skarpt ifrågasatte.

I dag vet vi bättre. CTA 102 tillhör naturen, inte "kulturen".

M33 i närbild

Mer fotospektakulärt från TBO: Peter Larsson har jobbat fram denna bild på M33, galaxen i Triangelns stjärnbild som ingår i den lokala galaxhopen.

Bakom Peters M33 finns 80 bilder à 180 sek, bilder som lagts ihop, stackats. Peters optik och teknik döljs inne i vårt tredje, minsta observationshus på TBO.

- Så ungefär 4 timmars total exponering.

 

m33_v2-1

Foto: Peter Larsson

Peter hotar med en kommande färgbild av samma galax, M33 som spelade så stor roll i galaxdebattens begynnelse. Holländaren Adriaan van Maanen, som jobbade på Mount Wilson, tyckte sig se rörelser i spiralerna, vilket – om observationerna stämde – skulle placerat M33 inuti Vintergatan.

Vår egen Knut Lundmark satte sig i en källare i Pasadena, Californien, och kontrollräknade van Maanens mätningar. Lundmark upptäckte systematiska fel och kunde därefter placera M33 i den intergalaktiska världen.

I dag tror astronomer, att när Andromedagalaxen, M31, om några mijlarder år kommer att kollidera med Vintergatan, så kommer M33 att smälla in i vår hemmagalax före M31.

Fakta om M33:

* Skenbar massa: ~50 miljarder M☉

* Avstånd: 2 723 000 ljusår

* Antal stjärnor: 40 miljarder

* Vinkelstorlek på himlavalvet: 75×45 bågminuter (ung dubbla fullmånen i längdriktningen)

Nr 135 2016

3 december, 2016

Fotoextra 1:

Kvasaren klingar av

Senaste nytt om den märkliga kvasaren/blazaren och dess uppflammande kan med fördel följas via tråden "Universums ljusaste kvasar…" på astronet.se

Håkan Barregård, vår eminente astrofotograferande ASTB:are, bidrar med en spännande bild från 2 dec, dokumenterad från Håkans obsis i Beddingestrand. Håkan berättar:

- Även om jag visste att teleskopet pekade rätt så kan jag inte vara helt säker på att jag verkligen såg det antika ljuset. Där var något i rätt position på 300ggr förstoring men brist på rutin o lite dålig syn…

- Har inga filter och kan därför inte ge några jämförbara värden men jag tog en omgång kl 18 och en kl 19:45.

Bägge observationerna gav  en magnitud på 12.9 i Astrometrica (den borde vara tillräckligt punktformig för att ge rimligt värde), förtydligar Håkan.

cta-102-2

Foto: Håkan Barregård

Optik/teknikfakta om bilden: RCX400-12, C8, WO158, WO98 Daystar Quantum 0.5Å, CGE, CGEPro

Vi återkommer till observationerna vid Tycho Brahe-observatoriet.

FOTNOT.

proffsastronomerna sajt The Astronomer´s Telegram rapporteras senast om optiska och nära infraröd-observationer från Italiens och Spaniens horisonter. Notabelt är blazarens "noticeable intranight variation". Bevakningsprogrammet GASP-WEBT håller koll på i allt 28 blazarer inklusive CTA 102.

Nr 134 2016

2 december, 2016

Ljusstarkaste kvasaren hittills

Tack till Hans Bengtsson som tipsar oss om att kvasaren (ibland definierad även som en blazar) med beteckningen CTA 102 i Pegasus stjärnbild har drastiskt ökat i ljusstyrka, flera magnituder från vilomagnituden runt 17m,  och svenska amatörastronomer ligger i framkanten av observationerna. På sajten astronet.se kan vi följa dramatiken med foto, ljuskurva, koordinater. Just nu ligger den visuellt nånstans mellan 11.5-12 magnituder. Och visar ingen avsikt att avta!

Klassikern 3C 273 har tidigare varit känd som den visuellt ljusaste på himlavalvet, men nu har vi en ny rekordhållare, nåbar för de flesta amatörastronomer med hyggligt goda teleskop.

Yrkesastronomerna är naturligtvis på hugget och efterlyser mätningar som visar på små  ljusförändringar på några timmar.

Kvasarer är gamla, de finns faktiskt inte längre i vårt nuvarande universum, utan det vi ser är skeenden i universums absoluta början när galaxbildning med aktiva galaxkärnor, svarta hål m m ägde rum. Den nu aktuella kvasaren sände ut sitt ljus för 8 miljarder år sen.

Variabelinternationalen AAVSO har en bra sammanfattning här av vad just denna kvasar åtstadkommit senaste åren.

Ryssen Filipp Romanov tog denna tidiga bild 30.11:

filipp-romanov-eeredemedn-_1480528707

Bildkälla: spaceweather.com/F Romanov

 Det kommer garanterat att ramla in mängder av material om fenomenet från stora och små observatorier runt om i världen. Märkligt nog kan jag inte se att HST, Hubble-teleksopet, fått några order om att avbryta pågpende projekt och i stället syna kvasaren. Är den för ljus?

Plock från senaste stormötet

Rekordmånga var denna gång på vårt möte 1 december på gamla Tekniska museet i Malmö för att lyssna på David Dunér, professorn i idé- och lärdomshistoria med astronomiska och astrobiologiska utblickar. Men vi hann även med att ta del av Eva Dagnegårds fina bildkavalkad från supermånen senast…

downloader

Foto: Eva Dagnegård

… liksom vi fick se Lars-Åke Truedssons solfläckskurva 2001-2016. Fakta här om hans drygt 2700 observationer till dato.

truedsson-2016

 

Bildkälla:L-Å Truedsson

Lars-Åke hoppas vi ska besöka oss i vår och berätta om sina mångåriga studier.

Inget stormöte utan lite skoj, och lundaprofessorn David Dunér blev nog paff över denna avslutande bild på honom – tagen av Måns Lindell, en gemensam kompis som utbildar jägare. David gick kursen inför en forskningsresa till björnrikt land där alla forskare måste bära gevär för det egna skyddets skull.

nms_0259

Foto: Måns Lindell

Han fick även en flaska Jägermeister som tack för sitt hyperintressanta föredrag om kommunikation med utomjordingar i teori och praktik, vad som konstituerar en civilisation och dess förmåga att – kommunicera.

Wow!-signalen finns här

De klassiska med radioastronomiska hjälpmedel uppfångade signalerna 1977, Wow!, återgavs i sin helhet på David Dunérs ASTB-föreläsning igår. Jag har ALDRIG hört denna uppspelning, som jag bara trodde var några sekunder lång. I själva verket är "sändningen" på 72 sekunder. Och oerhört diskussionsinbjudande. Vad handlade det om? Var kom signalerna ifrån? Inga naturliga förklaringar kunde ges.

Här finns materialet på Youtube:

 

Solen håller tyst

Apropå L-Å Truedssons beräkningar ovan: Nästan inga solfläckar kan observeras för tillfället. Den nedåtgående trenden är påfallande, vilket även NASA:s SDO-teleskop noterar.

Da capo för teori om Betlehemsstjärnan

Nygammalt men denna gång med mer substans: Nej, någon stjärna var det inte, men möjligen en gigantisk uppradning av planeter, sol och måne på samma del av himlavalvet – cirka 6 år f Kr. Solen, månen, Jupiter och Saturnus befann sig i Aries/Väduren och i grannstjärnbilderna kunde ses Venus, Mars och Merkurius.

Först om 16 000 år kommer ett liknande arrangemang att upprepas.

Grant Matthews heter astronomiprofessorn bakom beräkningen.

Studying historical, astronomical and biblical records, Mathews believes the event that led the Magi—Zoroastrian priests of ancient Babylon and Mesopotamia—was an extremely rare planetary alignment occurring in 6 B.C., and the likes of which may never be seen again.

During this alignment, the sun, Jupiter, the moon and Saturn were all in Aries, while Venus was next door in Pisces, and Mercury and Mars were on the other side in Taurus. At the time, Aries was also the location of the vernal equinox

Read more at: http://phys.org/news/2016-12-bethlehem-star.html#jCp

Studying historical, astronomical and biblical records, Mathews believes the event that led the Magi—Zoroastrian priests of ancient Babylon and Mesopotamia—was an extremely rare planetary alignment occurring in 6 B.C., and the likes of which may never be seen again.

During this alignment, the sun, Jupiter, the moon and Saturn were all in Aries, while Venus was next door in Pisces, and Mercury and Mars were on the other side in Taurus. At the time, Aries was also the location of the vernal equinox.

The presence of Jupiter and the moon signified the birth of a ruler with a special destiny.

Read more at: http://phys.org/news/2016-12-bethlehem-star.html#jCp

Finns det ett samband?

Lars Olefeldt undrar, och det gör vi ju väl alla….

wu1lksmc3fmm28g-uun7fqwv30ox3euqcny5ufy-t5e

Bildkälla: nätet