Nr 83 2018

15 november, 2018

Spitzers mätning av ´Oumuamua

Den interstellära intränglingen ´Oumuamua skapar ständigt rubriker. Nyligen trodde sig självaste Harvard-professorer att föremålet kan ha artificiellt ursprung, scrolla ner till notis om detta, men nu kommer mera seriösa iakttagelser från NASA:s infrarödavkännande Spitzer-teleskop i fjor.

Spitzer har inte direkt kunnat observera himlakroppen, vilket inte omöjliggör att en del gränsvärden kan sättas på kartan.

Oumuamua-800[1]

KLICKA upp bilden så får du igång animationen på din skärm. Bildkälla: NASA/JPL-Caltech

Hans Rickmans med fleras idé om ett kometliknande föremål (se tidigare W-bloggar) verkar mer och mer bärkraftig. Den nya idén är att när himlakroppen närmade sig solen några veckor före upptäckten i oktober i fjor, sprutade gas ut ("outgassing") vilket påverkade banan. Samtidigt har detta material senare lagt sig som ett täckande reflekterande is- och snöskydd över intränglingen från ett annat stjärnsystem.

I den nya rapportens abstract noteras:

"Our results extend the mystery of 'Oumuamua's origin and evolution."

Kraterfyndet på Grönland

Den som vill läsa mera i detalj om det sensationella fyndet av en 31-km stor nedslagskrater (järnmeteorit) under isen på norra Grönland, rekommenderas den fylliga pressrelisen från våra danska upptäckarvänner på Statens Naturhistoriske Museum. Held og til lykke, förresten!

Hela den vetenskapliga rapporten kan läsas här.

Image_2b

 

Text från SNM:s pressrelis: "Isranden i Inglefield Land, Nordvestgrønland. Hiawatha meteorkrateret blev opdaget under en semi-cirkulær isrand, og den er synlig i isoverfladen, selvom isen er mere end 1.000 meter tyk. Meteorkrateret er opkaldt efter Hiawatha gletscheren. Foto: Statens Naturhistoriske Museum."

 


Superjord snurrar runt Barnards stjärna

ESO berättar i en relis att en planet har upptäckts som kretsar kring Barnards stjärna, som ligger ynka 6 ljusår från jorden.Upptäckten, som presenteras i en forskningsartikel som publiceras  i tidskriften Nature, är ett genombrott för två forskningsprojekt, Red Dots och CARMENES, som båda letar efter närliggande steniga planeter. Projekten låg också bakom upptäckten av planeten som går i bana runt vår närmaste granne, Proxima Centauri.

Planeten, som betecknas Barnards stjärna b, tar nu platsen som den näst närmaste kända exoplaneten till jorden. Enligt mätningarna som samlats in hittills gör planeten ett varv runt sin värdstjärna på 233 dagar och har en massa på minst 3,2 gånger jordens, vilket innebär att det kan vara en superjord.

Barnards stjärna är en röd dvärg, en sval stjärna med låg massa som bara svagt lyser upp den nyupptäckta planeten. Ljuset från Barnards stjärna ger planeten motsvarande endast 2% av energin som jorden får från solen.

Trots att den kretsar relativt nära sin värdstjärna, bara 0,4 gånger avståndet mellan jorden och solen, så befinner sig exoplaneten nära snölinjen där flyktiga ämnen som till exempel vatten kan kondensera till fast is. Den här frostiga och skuggiga värld kan ha temperaturer ner till 170 minusgrader Celsius, vilket innebär att den är obeboelig för liv som vi känner det på jorden.

Jorden hallå, hallå! – eller snarare ajö, ajö!

NASA:s Parker Solar Probe har redan genomfört sitt  första perihelium-möte med solen. För en tid sedan var sondens kamerautrustning vänd mot jorden, den ljusa pricken på högerbilden.

A-parker-view-of-earth[1]

Bildkälla: NASA/Naval Research Laboratory/Parker Solar Probe

Parker Solar Probe kom 29 oktober under den första periheliumpassagen närmare solen än Helios B 1976 och alla instrument överlevde och matade hem info. Detta verkar synnerligen lovande för att ÄNTLIGEN läsa solkoronans gåta.

Partiell solförmörkelse sedd från SDO

Mer solutforskning! SDO, det rymdbaserade solteleskopet, noterade 7 november denna partiella solförmörkelse i UV-kanalen; 44 procent av solskivan täcktes som mest av vår måne.

PIA18142[1]

Bildkälla: NASA/SDO

Dessa frekventa månpassager spelar viss roll för kalibrering av instrumenten ombord på sonden.

Den perfekta julklappen

Christian Vestergaard har hittat Årets julklapp från juvelerarfirman Jacob & Co i Geneve: ett astronomisk armbandsur med en massa finesser, ädelstenar, guld m m:

new-1-million-dollar-astronomia-tourbillon-baguette-watch-takes-sexy-to-a-new-level-video-93245-7[1]

Styckepris ca 1 miljon. Dollar.

Nr 82 2018

10 november, 2018

Eva Dagnegård rapporterar från en fantastisk utställning:

"Månen – fra den indre verden til det ydre rum"

Detta är titeln på en utställning som nu visas på Danmarks konstmuseum Louisiana fram till 20 januari nästa år. Det är en påkostad och mångfacetterad presentation av månen genom konst, kultur, historia och vetenskap. Tidsmässigt sträcker den sig från 1400-talets renässans fram till nutid, med glimtar in i framtiden. Jag vill lova att här finns något för alla, oavsett intresse; själv blev jag fångad av det mesta.

* På väg in ser jag äldre bilder föreställande fantasifulla sätt att ta sig till månen, något som man väl drömt om i tusentals år. I kontrast till dessa bilder hänger ett stort foto av Buzz Aldrins fotavtryck på månen som tydligt säger: ”Vi lyckades!” Och nästa år är det 50-årsjubileum.

* På avstånd hörs tonerna av Beethovens Månskenssonat men jag känner inte riktigt igen den. Det får sin förklaring. Ett självspelande piano spelar bara de toner som kom i retur efter att konstnären Katie Paterson skickat sonaten till månen i form av morsekod. En del toner kom aldrig tillbaka.

2-melies

* Väl inne i en av salarna fångas jag av en stumfilm av Georges Méliès (1902), ”Le voyage dans la Lune”. Där skjuts en bemannad kapsel iväg till månen med en stor kanon. Denna underhållande film var sensationell på sin tid med många illusoriska effekter och kan jämföras med dagens Star Wars. Originalfilmen är svartvit men några kopior kolorerades i efterhand. Femton minuter lång rullar den här nonstop till mycket nöje.

* Utställningen bjuder på en mångfald av konstverk från olika epoker och genrer. Månbelysta landskap i olja från 1800-talets romantik får sin motpol av nutida månskensfotografier av Darren Almond. Verk av 1900-talskonstnärer som Max Ernst och Salvador Dalí bekräftar att månen fortsatt påverka fantasin trots vetenskapliga framsteg. En ikonbild av Remedios Varo (1945) föreställer ett underligt fordon som hon kanske tänkt sig rulla fram på månen i ett drömscenario.

galuzzo

 

* Litografier av Leopoldo Galuzzos visar luftskepp med resenärer till månen och bördiga månlandskap befolkade med originella varelser. Han inspirerades av en serie bluffartiklar i New York Sun 1835 där astronomen Sir John Herschel helt felaktigt angavs som källa.

* Vetenskap och historia dominerar i början av utställningen. Väl skyddade under montrarnas glas presenteras flera oersättliga originalverk som väcker min beundran. Här finns Galileis bok ”Sidereus Nuncius” (1610) och hans handskrivna manuskript till denna, illustrerad med detaljrika akvareller. En bit bort ligger Tycho Brahes anteckningar från 1590-talet och en bok (1675) av den persiske astronomen Abd al-Rahmal al-Sufi som återger en arabisk stjärnbildskatalog från 964 som i sin tur bygger på arbeten från antiken.

4-galilei

* Med teleskopets hjälp blev 1600-talets observationer noggrannare och resulterade i många kopparstick och teckningar över månen, månkartor började framställas och selenografin föddes. Här visas många sådana verk, bland annat van Langrens månkarta från 1645, som kom att räknas som den första geologiska kartan över månen. Vidare ses en stor månkarta i fyra delar, utgiven av Beer & von Mädler 1834. Den användes av astronauten i Jules Vernes roman ”Resan till månen” och följde dessutom med i bokens engelska utgåva 1876.

6-daguerre

 

* En tidig fotografisk teknik användes av de amerikanska herrarna Whipple & Bond på 1800-talet. De framställde daguerreotyper av månen med hög kvalitet och detaljrikedom. En av dem ligger här till beskådan, monterad bakom glas i ett sammetsklätt etui – en dyrgrip från 1851. Längre bort syns August Strindbergs s.k. celestografier som han skapade 1894 genom att lägga ut fotografiska plåtar i det fria och låta stjärnhimlen exponera sig på dem – med diskutabelt resultat.

* Teknikens framsteg inom fotografin åskådliggörs tydligt på en vägg med bakbelysta bilder av månen. Några av dem är sammansatta av tusentals fotografier och har en otrolig detaljrikedom. I ett annat rum fylls väggarna upp av stora, imponerande rymdfotografier tagna med Hubbleteleskopet.

7-astronaut

 

* Månlandningen 1969 representeras med färgfotografier från den historiska händelsen och därtill en tidsenlig rymddräkt. Scener ur Stanley Kubricks film ”2001–Ett rymdäventyr” spelas upp på väggen intill Robert Rauschenbergs litografier ur serien ”Stoned Moon” (1970) som baserades på NASAs fotografier. Besökare sitter i kö för att se resan ”To the moon” av Laurie Anderson – en nygjord VR-film (virtual reality) som ska upplevas genom specialglasögon.

* I den senare delen av utställningen blandas framtidsvisioner av såväl teknik som konst. Här kan beskådas modeller av iglooliknande månstationer, avsedda att 3D-printas på plats, och konstinstallationer gjorda av tänkta framtida material. Vid det här laget är min hjärna ganska mättad av intryck och jag börjar tappa fokus. Men jag känner en god eftersmak av allt jag fått se och uppleva. Jag skulle gärna åka hit igen för att ta till mig fler detaljer.

* Lousianas folder om ”Månen” pryds med en bild av den första kvinnan på månen, hämtad från Fritz Langs stumfilm ”Frau im Mond” (1929). Det var fiction. Nu väntar vi bara på att det blir verklighet.

EVA DAGNEGÅRD (text och foto)

(Tittips från W-bloggen : KLICKA upp bilderna på din datorskärm så får du dem i stort format.)

Nr 81 2018

9 november, 2018

Rekord i fiskafänge

Härom kvällen satte, vad jag förstår, Hans Hilderfors ett personbästa när han fotade i riktning mot Cassiopeia. Det var om möjligt mer än vanligt ”vidriga yttre omständigheter”.

- Förutom sedvanliga ljusföroreningar även hög luftfuktighet med dålig transparens på grund av höga molnslöjor samt antydd dimma. Jag höll på att ge upp men samlade dock data under drygt 4 timmar. Resultatet blev till min förvåning bättre än förväntat.

Hummerklonenulosan (2)

Klicka upp bilden på din skärm! Foto: Hans Hilderfors

Bilden innehåller flera objekt:

  1. Huvudnebulosan är Hummerklon  Sh2-157.
  2. Till höger ses Bubbelnebulosan NGC 7635.
  3. Längst upp till höger finns stjärnhopen M 52.
  4. Till höger i mellersta delen ses Sh2-159
  5. Längre ner till höger ser vi NGC 7538.
  6. Den lilla stjärnhopen i mellersta delen mot nederkanten är NGC 7510
  7. Den diffusa Nebulositeten längst till höger är Sh2-161.

Således fem nebulosor samt två stjärnhopar i samma bild. Det kallar vi på W-bloggen för ett ovanligt lyckat fiskafänge.

Fakta om bilden:

Datum 2018-11-06

Exponering:  Hα  12 x 10 min.   OIII  8 x 15 min

Bildkomposition  RGB  =  Hα, 25%Hα+OIII, OIII.

Bildfält 2,6° x 2,1°,  norr mot höger.

Fokallängd på teleskopet 592 mm vilket ger upplösning på 2ʺ/pixel med min kamera.

Storlekspedagogik

För att få lite perspektiv på vår del av universum, rekommenderas dessa tre pedagogiska exempel. De djupare slutsatserna om storlekens betydelse överlämnas med varm hand till W-bloggens läsare!

45276217_1040260186175667_7460483378563776512_n[1]

Bildkälla: NASA/Cassini

85px-Arrow_down_red.svg

45446691_2341842212510872_5330432100875108352_n (1)

Bildkälla: Nätet

85px-Arrow_down_red.svg

45000571_2200224080245707_3682373894368395264_n[1]

Bilden finns bl a här på nätet.

Ovan: Det största kända – hittills – supermassiva svarta hålet.

Coming up:

Eva Dagnegård rapporterar från månutställningen på Louisiana, konstmuseet utanför Helsingör.