Hoppa till innehåll

Nr 1 2010

Allra först lite svensk amatörastronomihistoria!

1956-57 dök plötsligt komet Arend-Roland upp och Rune Fogelquist på sitt privatägda observatorium Bifrost,  var den förste som fick dokumenterat kometens märkliga antisvans – ja, Rune blev rentav pappa till begreppet “antitail”.

* Berätta, Rune!!!

– Om jag var först med att se kometens antisvans eller inte vet jag inte. Men antagligen var det så, eftersom Arend-Roland dök upp på norra delen av himlen, och mitt lilla observatorium var faktiskt ett av världens nordligaste.

– Jag var i alla fall ganska säkert först med att fotografera den där svansen. Jag hade noterat ett mystiskt svagt sken i teleskopet jag ledde kameran med och jag tänkte att det kunde vara fråga om någon svag reflex i okularet som förstås hade ett belyst hårkors.

– Av nyfikenhet framkallade jag plåten – ja, det var en glasplåt – på natten strax efter jag var färdig med fotograferandet, och då såg jag att kometen faktiskt hade en extra svans – den syntes mycket tydligt på negativet (exponeringen hade varat c:a en timme).  Jag kontaktade på morgonen Åke Wallenqust på Uppsalaobservatoriet, för att kolla min bild med hans – jag visste att han också hade fotograferat.

– Men på hans plåtar fanns ingen extrasvans, eftersom hans exponeringar hade varit mycket kortare än mina.

– Nu telegraferade jag en rapport till Internationella Astronomiska Unionens nyhetstjänst, och i mitt telegram införde jag termen “antitail”.  Den accepterades och användes av nyhetstjänsten och har sen använts i tidskrifter och böcker.

– Jag fortsatte mina fotografiska observationer av Arend-Roland ett tag, och mina bilder dök sedermera upp i just både böcker och tidskrifter. Gunnar Larsson-Leander skrev en liten avhandling  till stor del på basis av mina bilder. Jag tror det var i Nature.

Vad vet vi om meteoriten som sågs för ett år sen – 17 januari 2009 – och som slog ner “som en bomb” på danska ön Lolland?

Forskningen fortsätter i Köpenhamn, och meteoriten är nu namnad Maribo – efter nedslagsplatsen sydväst om den danska orten. Meteoriten är sällsynt, tillhör sorten kolhaltiga kondriter med organiskt material (bl a aminosyror), och har en ålder på 4567,2 miljoner år. Detta gör den till cirka 30 miljoner år  äldre än jorden. I dag finns meteoriten bevarad på Geologisk institut i den danska huvudstan.

Säsongens variabla stjärnaPCygn

Den spännande variabeln P Cygni utsågs i höstas av AAVSO (American Association of Variable Star Observers) till “Variable star of the season”, och det kan man förstå. P Cygn i ligger mitt i Svanens stjärnbild och är norra stjärnhimlens svar på södra stjärnhimlens fenomenalt intressanta  Eta Carinae. P Cygni upptäcktes som nova 1600 och anses i dag ha kvaliteter som en “för-supernova”. P Cygni lämpar sig sällsynt väl för amatörbevakning – varför inte med fältkikare? – med en apparent magnitud på ca 4,8. Stjärnan är starkt blåaktig, är cirka 30 ggr massivare än solen, har spottar ut materia i miljoner år och ligger på ca 6000 ljusårs avstånd. En stjärnklar kväll så…

Bild från AAVSO:s hemsida.

Färdriktning Berlin?

Något år borde vi i ASTB sätta oss på en buss med färdriktning Berlin, den tidigare delade staden där det finns flera observatorier och planetarier.

I västra Berlins södra del finns sedan länge Wilhelm Foerster Sternwarte med planetarium, byggt på en knalle på rester efter bombade och raserade hus. Jag hade god kontakt med amatörastronomerna här för trettio-fyrtio år sedan och deras olika “Arbeitskreise”,  och de är som vi själva  i ASTB:  glada att missionera för den astronomiska vetenskapen. Huvudinstrumentet är en renoverad gammal klassiker, den så kallade Bamberg-refraktorn från 1889.

Kolla  gärna hemsidan: http://www.wfs.be.schule.de/?/start

I de östra delarna av den tyska huvudstan finns Zeiss-Grossplanetarium på Prenzlauer Allé, som lever i en sorts i symbios med Archenhold-Sternwarte nära Treptow-parken, observatoriet med en märklig “refraktorkanon” på taket. Planetariet byggdes på DDR-tiden och var hotat av nedläggning efter återföreningen men har överlevt och verkar frodas.

Hemsidorna är här:

http://www.sdtb.de/Zeiss-Grossplanetarium.25.0.html
http://www.sdtb.de/Archenhold-Sternwarte.7.0.html

Tycho Brahe vann – i museivärlden

När den nordiska museikonferensen arrangerades i Malmö 2009, besöktes en rad “turistfällor” på våra latituder. Suverän segrare: Tycho Brahe-minnena på Ven, som av de  kritiska damerna och herrarna fick snittbetyget 5.0. Högre gick inte att få. Grattis långt i efterhand men ändå grattis, Landskrona!

Nättips:

Går du in på http://www.copernicuscodemystery.com kan du där ta del av en del av den polske filmaren Michał Juszczakiewicz dokumentation av utgrävningen av Copernicus grav i Fromborks katedral. För en  del av denna utforskning, som gick ut på att identifiera ett misstänkt skelett och som väckte världsvid uppmärksamhet, svarade ju Uppsala-forskaren, DNA-experten  Marie Allen. Tack vare de svenska och polska forskarteamen kan vi nu mer än gissa oss till hur den gamle Copernicus såg ut. Resulatet har vi här. Voila!

7 kommentarer till “Nr 1 2010”

  1. Tack så mycket för de intressanta uppgifterna!

    Jag tror nog tyvärr vi kan stryka Strindberg som variabelobservatör. Den första uppgiften han ger (21 februari) kan inte hänföra sig till egna observationer, han skulle i så fall ha upptäckt novan samtidigt med Anderson, och det hade han aldrig låtit bli att berätta. Anderson rapporterade sin upptäckt till Greenwich nästa dag, den 22 februari, och att Strindberg redan på kvällen den 23 februari skulle fått besked om detta verkar i praktiken också omöjligt. Att han skulle ha iakttagit novan och bestämt perioden på fluktuationerna senare under vårkanten, när novan nätt och jämt kunde skymtas för blotta ögat, verkar också osannolikt. Så jag tror vi kan känna oss rätt säkra på att Strindberg lutar sig mot publicerade uppgifter.

  2. Hej Ulf R,

    Vad kul att du blivit toastmaster för en hemsida! Det var inte en dag för tidigt.

    Jag har sådär på direkten två spörsmål. Vi har just konstruerat en databas där vi håller på att lägga in en massa svenska observationer av variabla stjärnor:

    http://var.astronet.se/

    Hittills har vi drygt 32 000 observationer i databasen, det blir kanske runt 50 000 när året är slut. Även Wargentins rikhaltiga observationer av Mira Ceti har hittat vägen dit. De två frågorna är:

    1) August Strindberg gjorde några dokumenterade nova-observationer, det vet jag för du har skrivit om det. Har du tillgång till dessa? Anger han datum och magnitud? Vi skulle tycka det vore extra kul att ha August Str. i observatörslistan.

    2) Darsenius tog ju emot massor av observationer främst under 50- och 60-talen (bland annat dina). Har du någon susning om var pärmarna (?) med inkomna obs-blanketter kan tänkas finnas idag? Jag har kontaktat Bo Darsenius, som är son till Gunnar D, och han mindes att någon från SAS kom och hämtade en del astronomiskt material när Gunnar hade gått bort. Kanske också observationerna?

  3. Jag ska skriva mer om denne fantastiske excentriker och astropropagandist!
    Viktig info till alla som läst om Oluf Höst-utställningen: Den håller faktiskt på ända till 5 april, så alla ni som tänkte stressa över med Tora nu i veckan – ta det lugnt, inte minst med tanke på ovädret. Låt våren anas innan ni sticker över.
    hälsar
    Ulf R

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.