Mörk materia döljs i solens kärna?
Mörk materia i galaxer, jaaa, men mörk materia i – solens kärna? 83 procent av universums materia tillhör denna mörka, aldrig identifierade materia, och nu har två forskargrupper i England – var för sig och enskilt – räknat på neutriner, som bör finnas inlåsta i vår sols kärna.
Jag kan inte den finare mekaniken, motoriken och matematiken bakom de nya uträkningarna, men visst är det spännande. Det skulle dessutom kunna förklara en del av hur den snabba värmetransporten går till i vår moderstjärna, där det tydligen finns en del diskrepanser mellan teori och praktik. Rädda fenomenen!
Den mörka materian finns på galaktiskt plan och då bör den ju döljas i vår egen solära bakgård också. Solen har vandrat i sin bana i Vintergatan i fem miljarder år och kan ha fångat in även mörk materia.
Uppenbarligen har de nya teorierna en lång förhistoria, debatten har pendlat fram och tillbaka genom åren, och nu flyttas positionerna fram igen.
I London heter astronomen/partikelfysikern som räknat på saken Stephen West, och uppe i Oxford har Mads Frandsen and Subir Sarkar jobbat med problemet. Kanske har de kommit på något riktigt stort och Nobelprisvärdigt?
Teorierna ska snart dessutom testas i två experiment inom partikelfysikprojekten Borexino and SNO+.
Citatet i förra bloggen
Förra bloggcitatet hade Peter De Vries som avsändare. Han var född Chicago för jämt 100 år sedan och skapade sig som författare ett gott rykte som satiriker. Han var i många år medarbetare i The New Yorker.
Observatorium med makt!
USNO, US Naval Observatory, är ett av världens mäktigaste observatorier. Institutionen, som i år firar 170-årsjubileum, ligger i nordvästra Washington och har en lång och ärorik historia: Härifrån har ljushastigheten t ex uppmätts, solförmörkelseexpeditioner utgått liksom expeditioner för att studera Venus-passager över solytan – på 1800-talets slut (1877) upptäckte USNO-astronomen Asaph Hall Mars bägge småmånar med observatoriets refraktor, en 26-tummare.
“The Washington Double Star Catalog” är i dag en av de viktigaste databaserna för dubbel/multipel-stjärnstudier.
Adressen Number One Observatory Circle är inte helt ointressant, för där bor USA:s vicepresident. Just nu heter hyresgästen Joe Biden. USNO klassas som en militärbas, och besökare är välkomna – men spelreglerna för att komma in är stentuffa. Kolla villkoren på USNO:s hemsida om du ska dit!
För den amerikanska flottan var och är tidtagningen A och O, och precis som på Greenwich i London finns på taket en stor “tidskula”, som varje middag föll ner. Sailors som låg för ankar i Potomac-floden kunde i sina kikare se kulan falla och därmed säkra och ställa kronometertiden, vilket i sin tur var viktigt för navigationen ute till sjös.
Tidtagningen är i dag fortfarande en av institutionens viktigaste uppgifter och dess supersofistikerade Master Clock lär i dag vara lika välbevakad som guldreserven i Fort Knox. Den styr den amerikanska försvarsmakten tidtagning, och då pratar vi inte “bara” om fartyg utan om hela den amerikanska flottan av t ex spionsatelliter, flyg, GSP-systemet m m. Landet befinner sig faktiskt i krig.
USNO har genom åren funnits på några platser i Washington, och i takt med världsstadens utbredning har den konkreta astronomin fått flytta på sig. Därför finns i dag USNO också i Flagstaff, Arizona, där ett tema för den utflyttade stationen är optisk interferometri.
Solen ger och tar?
Jag har lärt mig en ny förkortning: TEOTWAWKI som i “The end of the world as we know it”. Nätet är sprängfyllt av religiösa dårar och undergångsprofeter, men det är inte Koranen- och Bibel-skadade läsare jag är ute efter utan efter forskare som räknat på jordens och mänsklighetens undergång. De är de som är huvudkandidaterna till bloggens Statler and Waldorf-pris, uppkallat efter de griniga, sura, misantropiska gubbarna på hyllan i Mupparna. De tyckte ingenting var roligt och dessutom var allt bättre förr.
Dagens kandidater?
De är två och har tillsammans skrivit en bok med titeln The Life and Death of Planet Earth. Forskarna heter Donald Brownlee och Peter Ward, som får dela på dagens kandidatur – inte minst för den käcka sentensen:
“The sun gave life and ultimately it will bring death.”
Med andra ord: Tack för kaffet!
Mitt intryck av det där med mörka materian i solen var att det var rätt osannolikt att man skulle kunna komma fram till något vettigt: artikeln finns för här för den som vågar. Mörk materia borde kunna lämna avtryck i vissa stjärnor i mitten av galaxen eller ha gjort det tidigt i universums historia. Sånt håller man på med vid Stockholms universitet: mer om det finns i Populär Astronomi från -08 och denna färskare artikel om vad man kan tänkas kunna upptäcka med Hubbles uppföljare JWST. Sen finns det ett annat gäng som inte håller med stockholmarna – där det finns mörk materia och Nobelchanser finns det alltid lite bråk på g.
Mörk materia i solen, ehh? Genom tyngdlagen och den exakthet man kunnat bestämma planternas banor vet man ju nästan på tonnet vad solen väger. Det kan då inte finnas nån ny, inte tidigare inräknad, massa i solens inre. Solens och alla andra stjärnors massa ingår väl i den 17-20% synliga delen av totala massan och är därmed redan räknad. Summan av ev. mörk materiapartiklar inuti stjärnorna borde i så fall bara vara en obetydlig bråkdel av den mörka materians totala massa.