Nytt amatör-obsis på Österlen!
Kyhl på Österlen kommer jag ihåg av två skäl: Dels låg där en gång en helt förnämlig restaurang, dels stod där i alltför många år ett antal gamla vrålåk och skrotade och läckte olja.
Nu finns en tredje orsak att intressera sig för Kyhl, och tack till Elisabeth Persson, konstnär i Höör och en gång anställd på Lunds obsis, på Carl Schaléns tid, som kommit med tipset:
Det nya amatörobservatoriet i Kyhl!
Det är passionerade amatörastronomen Lennart Åström som fått bygglov till sitt observatorium intill sitt eget semesterparadis, på en äng alls inte långt från stranden.
– Det har varit en lång resa och en lång process från att de första ritningarna gjordes. Intresset för astronomi har jag haft sedan barnsben men det är först nu som jag har tid och resurser nog att ta det här steget, berättade han för några veckor sedan i Ystads Allehanda.
Lennart Åström bor i Råå, där han fått nöja sig med att takfönster ut mot universum. I Kyhl föverkligas alla amatörers heta dröm: Inga störande ljus.
Jag förstår av YA:s rapport att Lennart är lagd åt det tekniska hållet, vilket bygget i två våningar understryker: Ett utrymme direkt under kupolen och på markplan plats för skrivbord och datautrustning. Möjligheter ska finnas att både skåda via stjärnkikare och via automatiserat teleskop för digitalt bruk.
Observatoriet samarbetar med Astrosweden och håller nattöppet 11-12 augusti, i samband med Perseiderna. På dagarna bjuds folk på solstudier. Välkända amatörastronomerna Mikael Skafar och Christer Kjellner är på plats.
Ingen ifrågasätter min övergripande tes att det aldrig har riktats så många kikare mot stjärnhimlen som i vår tid, och att Skåne begåvats med ett nytt obsis är precis som det ska. Välkommen i gänget, Lennart!
Shakespeares sagolika Stormen
Arne Strömgren var en gång med i William Shakespeares Stormen på gamla Malmö stadsteater:
– Jag vidhåller – utan att vara varken sf-expert eller teaterhistoriker – att Shakespeares Stormen är mer av en saga.
H C Andersens komet, del II
Vad var det för komet H C Andersen skrev om i sin saga från 1872? En komet med perioden 60 år. Jag körde fast, och i det läget är det bara en sak som gäller: Att kolla med Hans Bengtsson.
Hans gissade ett tag på Westphal 1 med perioden drygt 61 år, den syntes bl a 1852. Så den skulle H C Andersen ha kunna tänkas sett. Men Hans påpekar också att periodiciteten fastslogs först långt senare.
Ur Hans Bengtsson översända lista – tack för den – framgår att kometen Pons-Gambart 1 syntes 1827 och har en period på 58 år.
1800-talet bjöd på flera stora kometer, och det kan ju också vara så att H C Andersen “egentligen” tänkte på Halleys komet. Berättelsen, om än publicerad långt senare, utspelas, har någon räknat ut, runt 1835, året då Halleys komet faktiskt var på besök igen.
Flammarion på nätet
Peter Linde, vår ordförande i ASTB, tipsar om nätets fantastiska Gutenbergprojekt med fria e-böcker med massor av böcker – även astronomiska:
– Bl a finns Camille Flammarions förnämligt illustrerade Astronomi för amatörer i engelsk översättning.
Den som slår på “astronomy” får flera superintressanta träffar.
Å ena sidan:
Mitt spontana intryck är att HCA-kometen är fiktiv. Det är rimligt att anta, att HCA som inspirationskälla hade Halleys komet, och kanske andra ljusa 1800-tals-kometer, men att han friserade perioden för att göra kometen mera allmängiltig. Om han hade skrivit 76 år så hade han lika gärna kunnat skriva namnet Halley också.
Å andra sidan:
Kometen P/Westphal 1 beräknades 1852 (i samband med det första kända uppträdandet) av Marth ha perioden 67.8 år. Men – och det var en uppgift jag hittade först nu – är att det under den närmaste tiden därefter publicerades andra banelement (av Sonntag, Möller och Westphal) som istället gav period mellan 60.0 och 60.7 år. Så när HCA 1872 skrev “Kometen” fanns det verkligen en komet vars period ansågs vara 60 år, nämligen Westphal-kometen. Rätt period visade sig senare, när den återupptäcktes och kollapsade, vara något längre.