Nr 143 2010
Kepler börjar leverera!
På ASTB-mötet igår kväll berättade Bengt Rosengren om att NASA samma afton, svensk tid, skulle avslöja det senaste om Kepler-projektets jakt på exoplaneter, och nu har nyheten släppts:
Två Saturnus-påminnande himlakroppar har synts passera över samma stjärna! Det är första gången en sån “dubbelförmörkelse” konstaterats, och frågan är hur många fler det finns i det ymniga material som Kepler-sonden dokumenterat bland 156 000 stjärnor i Svanens Vintergatsstjärnbild.
Stjärnan bär namnet Kepler 9 och planeterna kallas Kepler 9b respektive Kepler 9c.
Under sju månader har Kepler, som alltså studerar misstänkta planetpassager över stjärnor och som därmed orsakar små, minimala ljusförändringar i stjärnljuset, studerat detta planetpar.
Fler kandidater finns för dessa unika “multiple transits”, där gravitationen mellan planeterna också spelar en roll, och när nu Kepler-fynden släpps pö om pö kommer antalet upptäckta exoplaneter också att raskt stiga. Till en början passera de femhundra. Över tusen innan året är slut???
Kepler-sonden skannar av samma områden på himlavalvet med jämna mellanrum, sen är det upp till jordbaserade observatorier att finslipa upptäckterna. I detta fall var det W M Keck Observatory på Hawaii som hjälpte till, och därför vet vi nu följande:
√ Att Kepler 9b ligger närmast stjärnan. Perioden är 19 jorddygn.
√ Att Kepler 9c snurrar ett varv på 38 dagar.
√ Att misstankar dessutom finns om en tredje planet, en superjord på 1,5 jordradie och med perioden 1,6 dygn – men fler observationer behövs för den definitiva bekräftelsen.
Pedagogiskt om antalet asteroider
Tack till Lars Olefeldt, som jagar informativa astrovideor med framgång. Nu har han hittat en filmsnutt som drastiskt visar hur många asteroidupptäckter som skett åren 1980-2010. Det är många, många…. vi är väl i dag uppe i snart 300 000.
Ny bok på gång – på svenska!
Hoppsan! Plötsligt fick jag veta på ASTB-mötet att det skrivs en ny svensk bok, om astrobiologi.
Björn Stenholm är redaktör – det borgar för omsorg och kvalitet – och Liber ger ut. Sannolikt!
Lundmark bättrade på Arrhenius
Ibland överraskas jag av fynd i mitt eget bibliotek. Ett ouppsprättat ex av Svante Arrhenius Världarnas utveckling, “åttonde helt omarbetade och betydligt utvidgade upplagan” – med företal av Knut Lundmark. Utgiven 1929.
Svante Arrhenius levde åren 1859-1927 och stod bevisligen unge Uppsala-kollegan Lundmark nära. Denne fick också uppdraget av Gebers förlag att komplettera den nya upplagan, och det gjorde Lundmark så grundligt att han borde stå med som medförfattare!
Det intressanta med boken är inte minst Lundmarks förnämliga, detaljrika berättelse om striden om galaxernas natur, som ju avgjordes på 1920-talet- Inte minst hur van Maanens rörelser i M33 spökade och vad som kunde ligga bakom Karl Bohlins tidigare mätning av avståndet till Andromeda-systemet (19 ljusår). Lundmark skriver gärna om sig själv i tredje person, men vad skulle han göra?
Detta är kanske den bästa populärvetenskapliga framställningen om striden på svenska!
Världarnas utveckling kom ut fösta gången 1906, och då såg universum definitivt annorlunda ut än drygt 20 år senare.