Hoppa till innehåll

Nr 198 2010

Kosmos vattenkranar

Foto: Sofie Ohlsson

Titta på dessa fantastiskt fina fallande vattendroppar och vågorna efter deras “impact”,  fotograferade av unga bildstormande entusiasten Sofie Ohlsson (pluggar på Sundsgymnasiet, Vellinge). Tala om magiska ögonblick mitt i vardagen.

Sofie är verkligen så fiffig!

– Jag lät fantasin flöda, en bakplåt och ett färgat papper under en droppande kran, en kamera med väldigt kort slutartid och blixt!

På Sofies hemsida hittar du fler magiska bilder!

Var kommer vattnet på jordklotet ifrån?

Första ledet är naturligtvis i stjärnornas inre genom CNO-cykeln, och sen… ja, vad då?

Ett tag var det kometer i planetsystemets begynnelse som utsågs som de huvudansvariga, numera är det asteroider som anses vara förklaringen. Ett av skälen är NASA:s infraröda teleskopupptäckt tidigare i somras av istäcket på den klassiska asteroiden 24 Themis (se blogg 102), upptäckt redan 1853. Dess diameter ligger på 198 km och den klassas som en vatten- och  kolrik C-asteroid i huvudbältet.

Vattenånga sipprar upp och ut genom ytan från asteroidens inre, och på ytan lägger sig vattenpartiklarna sen som ett papperstunt islager.

Foto: NASA/Eric James

Spanskfödda NASA-astronomen Noemi Pinilla-Alonso ledde det teoretiserande forskningsarbetet, och i en NASA-intervju påpekar hon att hon och hennes kolleger från början trodde att Themis låg för nära solen (3,1 AU) och att vattnet därför skulle förångas direkt när det kom upp till ytan.
– This discovery means there must be a mechanism replenishing the water, säger hon.

Och den mekanismen återstår att komma på!

Vilken djup ironi, förresten. Vattenbrist och törst hotar på jordklotet – medan övriga kosmos är vått, vått! Är det inte dags att börja fundera på hur vi ska kunna tanka ner drickbart vatten från rymden framöver? Det verkar vara ett enklare tekniskt problem än att avsalta världshaven. Händer något överhuvud taget på den fronten?

Beräkna din egen asteroidkrock!

Lars Olefeldt har hittat en mycket intressant sajt, som Imperial College/Purdue University  håller i – ett  Earth Impact Effects Program – och  som tillåter oss räkna på nedslag av himlakroppar på jordklotet. Det är bara att knappa in ens uppgifter och så fixar datorn beräkningen.

Jag tog ett exempel på en 100 m:s asteroid med porös stenstruktur, 90 graders infallsvinkel (alltså rakt ovanifrån) och att den upptäcktes på 10000 km:s avstånd – hastigheten 50 km/h.

Resultat? På 89700:s meters höjd splittras stenen, energin som utlöses vid kraschen är på 235 megaton TNT.

Kratern blir cirka 1,5 km i diameter och 300-400 m djup, men den globala skadan anses ändå blygsam. På Richter-skalan ligger smällen på 5,4.

Det går också att räkna på vad som skulle hända om månen skulle ramla ner.

Vem tog över Einsteins arbetsrum?

– Jag har alltid fått höra att det var Arne Beurling som tog över Einsteins tjänsterum i Princeton – hur ligger det till, måntro? Satt Beurling och Strömgren där i omgångar?, undrar Anders Nyholm apropå W-blogg nr 197.

Den frågan borde jag kunna svara på direkt eftersom jag i min hand har Ed Regis bok Who Got Einstein´s Office?, som kom ut 1987.

Bengt Strömgren. Foto: NBI/Karen Strömgren Campbell

Och rätt svar är…

… både och!

Pp 41 i denna underhållande bok om alla genier och excentriker vid Princeton-institutet påpekar att först flyttade Bengt Strömgren in i rum 115 och använde det under tio år.  Därefter var det Arne Beurlings tur, svenske mattegeniet Beurling (Frida  Palmér kryptokollega under krigsåren på FRA) levde ännu 1987 och hade fortfarande kvar rummet när boken kom ut.

Ed Regis framhåller att Bengt Strömgren aldrig kände sig det minsta besvärad över att Albert Einstein kunde gå igen och spöka. Tvärtom placerade Strömgren institutets nya forskningsfält, astrofysiken, på världskartan, vilket Einstein säkert uppskattade i sin himmel.

Hartley porträtteras

Christian Vestergaard tipsar om detta porträtt av och intervju med kometupptäckaren Malcolm Hartley.

Inte glömma Maria Mitchell!

När vi pratar om klassiska  kometupptäckare får vi inte glömma Maria Mitchell (1818-1889),  amerikanskan som i sitt teleskop upptäckte kometen 1847 (“Miss Mitchells comet”) och som för den bedriften fick en särskilt instiftad medalj av den danske kungen Frederik VII.

Maria var den första kvinnliga astronomen efter  Caroline Herschel att upptäcka en komet, och amerikanska astrohistoriker är stolta över sig egen madam. Carole Oles har rentav skrivit en diktsamling om Mitchell, Night Watches – Inventions on the Life of Maria Mitchell, och så finns en Maria Mitchell Association som bl a driver två observatorier i Nantucket, delstaten Massachusetts. Dess slogan är en god sammanfattning av Maria Mitchells framstegsvänliga hållning till naturvetenskap:

“Explore, Educate, Enjoy”.

1 kommentar till “Nr 198 2010”

  1. Åh tack så mycket!
    Äntligen blir mina bilder sedda från lite fler håll, hoppas detta leder till något bra!
    Tack än en gång! 😀

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.