Hoppa till innehåll

Nr 202 2010

Tychos gravöppning på måndag:

Nedräkningen fortsätter som planerat

DR som i det danska fjernsynet kommer att producera en (minst) timmeslång dokumentär om Tycho Brahes gravöppning, som sker på måndag. Fyra timmars filmmaterial har redan spelats in, och nu är det skarpt läge.

Producent är Anna Elisabeth Jessen, och hon säger att hon alldeles särskilt fascineras av samarbetet mellan historiker och tekniker; “de två kulturerna” samsas i högsta grad  i utforskandet av Tychos och hans hustrus kvarlevor – bägge ligger i samma zinkkista sen 1901, då förra gravöppningen skedde.

Filmen fokuseras naturligtvis också på Jens Vellev, medeltidshistorikern och astronomikännaren vid Århus universitet och mannen bakom  hela detta osannolika projekt. Jens är ASTB-vän, och när vi presenterade honom i våras inför hans föredrag sa jag att han ibland beskrivs som “Danmarks Indiana Jones”. Sanningen är faktiskt bättre än så – Indiana Jones var aldrig Riddare av Dannebrogordenen, Det är däremot Jens Vellev!

Om jag har förstått informationen på nätet rätt så samproduceras  DR-filmen med tyska ZDF, amerikanernas public service-bolag PBS och tjeckiska Ceska Televize. Filmen kommer vad det lider  garanterat att visas i de nordiska ländernas tv.

Slumpens skördar….

Tack till Bertil Falk, som i kväll läst Huffingtonposts sajt där det påpekas att enligt nya forskningar är sannolikheten för att du och jag som  läser just detta nu lever och finns, superkolossalkosmiskt beräknat, är mindre än  1 på  100,000,000,000,000,000,000, 000,000,000,000,000,000,000,000,000,000.

Biocentrism kallas denna nya “Hoppla vi lever”-teori.

Jag hänger inte med i alla turer, men  vill ändå ha sagt:

Lycka till – och god fortsättning på fredagskvällen/natten!

“Amatör”-bilder av solen

Inget nytt under solen… W-bloggens  ombud Lars Olefeldt uppe i avlägsna Vejjbystrand, nära den övre trädgränsen, tipsar också  om sajten Huffingtonpost, som uppmärksammat solfotograferande  amatörastronomen Alan Friedman, vars senaste solbilder finns lite överallt faktiskt – t ex här.

För en gångs skull har jag inga kommentarer. Bara njut av de tre bilderna, som är fotade i Hα och som visar vår egen hemmasol. SOHO et al tar också bra bilder, men ibland blir man bara så glad över vad “amatörerna” kan åstadkomma.

1

2

3

Jag tror inte att jag behöver älta mitt gamla tema om det finns nån skillnad mellan vissa så kallade amatörer och proffs i vår vetenskap. Den enda skillnaden handlar möjligtvis om lönekuvertet, varken mer eller mindre.

Fråga

Vad säger man till en 12-årig tjej som läst en astronomibok och som undrar:

– Om ljuset färdas 300 000 km i sekunden i en ena riktningen  – färdas då mörkret baklänges med samma hastighet?

Detta är inget att skoja om. Jag dribblade  bort frågan genom att babbla om att universum ser precis likadant ut “i princip” i ena riktningen som i den andra och lovade återkomma med svaret. Puh….  Hon vill ha svaret senast i morgon kväll.

Andromeda – Astronomins pin-uppa  (1)

Det är väldigt mycket påklätt inom astronomin, men så fint då att våra konstellationers damer (och i bland herrar)  lättat på förlåten då och då.

Är inte Andromeda den mest lättklädda damen på himlavalvet? Den fjättrade och nakna  Andromeda… mängder av (manliga) konstnärer har lockats till motivet genom århundradena, och jag tänkte framöver syna en del konstnärers skapelser. Start i dag med en mycket kysk variant, tycker jag:Målningen är utförd av Sir Edward John Poynter, som levde åren 1836-1919 – en äkta viktorian med alla dubbel- och trippelmoraliska dilemman i bagaget. Han blev professor i måleri, chef för National Gallery etc etc,  och fick mängder av uppdrag (bl a stora väggmålningar i Underhuset) – och han älskade uppenbarligen klassiska motiv.

Jag har letat förgäves efter skabrösa historier om honom, han levde ju  på Oscar Wildes tid.

Men visst är målningen fin. Helt ofarlig. Men varför har klädedräkten blåst av henne och kasat ner? Det står ingenstans i sagan om Andromeda att så skedde, väl? Det handlar uppenbarligen om en sorts sofistikerad  striptease.

1 kommentar till “Nr 202 2010”

  1. Roliga bilder! Jag trodde först översta affischen annonserade om en show med Alexander Bard i huvudrollen…
    Sedan solbilderna: jag associerade till det ofödda barnets ulliga hud i fosterstadiet och sådana märkliga möten mellan mikrokosmos och makrodito görs det ju i fler kosmiska sammanhang. Som den återkommande spiralformen; än i galaxer, än i dna-kedjor, etc. Om sista bildens budoirerotik vill jag bara säga att Edward var rätt kass på att måla vatten, men det är det väl få som uppmärksammar…
    Trevlig helg!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.