Nr 243 2011
Rymdens fyrkanter – eldorado för Euklides
Av alla märkliga biider från kosmos tycker jag att de “fyrkantiga” strukturerna är den största utmaningen. Ser de ut så i verkligheten?
Red Rectangle-nebulosan (“Röda rektangel-nebulosan”) har nyligen specialstuderats, det handlar om en proto-planetarisk nebulosa som har geometriska former som bara en Euklides kan älska. Eller den som såg teckningstimmarnas projektionslära som höjdpunkten i sin skolgång, för det vi ser är en illusion, ett optiskt fenomen.
Det ska sägas att det är en mycket komplex geometri bakom fenomenet, men om vi vrider och vänder på nebulosan, som tänds av en stjärna med T = 8250K and L = 6000L ⊙, ser den mer ut som The Egg Nebula (“Ägg-nebulosan”), ett annat snarlikt exempel på en planetarisk nebulosa i vardande. Trapetsen i Röda rektangeln med dess märkliga knutor, bågar och pinnar i stegen, som är ställda vinkelrät mot symmetriaxeln, övergår i koncentriska cirklar och ser plötsligt mindre utmanande ut.
Denna morfologiska studie har skett med hjälp av ett datorprogam kallat SHAPE, som tar hänsyn till rymdens partikeltäthet och den “bikonala tomhet” som stjärnans utstrålning och materieutströmning orsakar, ett drömprogam för en astronomi- och projektionsintresserad teckningslärare.
Specialisten på den här typen av fenomen heter Nico Koning och är astronom knuten till universitetet i den kanadensiska hockeystan Calgary,
Strindberg på Astronomdagarna
Efter middagens föredragning på Astronomdagarna (Göteborg) om August Strindberg och astronomin – STORT TACK och en virtuell blomsterbukett till mitt “ombud” Cathy Horellou, som läste upp valda delar av mina små fynd ur Ockulta dagboken.
Jag har nu tvingats skaffa mig mörka solglasögion för att inte bll igenkänd på stan!
Tack också till Peter Linde, som direktsände live via Bambuser.
Läroboken i nova-ABC håller
Det är alltid bra om teori och observation drar åt samma håll. En av de senaste novorna i M31 – M31N 2011-09a – deltar den t ex i Andromedagalaxens allmänna rörelse mot Vintergatan?
Svaret på amerikanska är – yapp!
Senaste spektromätningen från 200-tummaren på Mount Palomar visar att det är en Fe II-nova, att vätet expanderar utåt med en fart ~2,500 km/s och att alla linjer är blåförskjutna (300 km(s).
Läroböckerna behöver inte skrivas om – denna gång.
NASA-satellit störtar på bil
Lars Olefeldt har hittat fram till denna nyaktuella filmsnutt, där en av NASA:s satelliter brakar ner i bakluckan på ett lyxåk.
Mycket – nöje!
Superbild på nebulosor
Ont om exklusiva astrobildsmöjligheter är det gott om på våra sydsvenska bredgrader, varför det är en skönhetsupplevelser utöver det vanliga att ta del av amerikanen Ken Crawfords bilder. Hans vän Christian Vestergaard, W-bloggsvicen, har fått sig tillsänt ett par inzoomningsbara bilder av nebulosorna IC 59 samt IC 63 (i pytteformat t v)
Nebulosorna ligger i Tycho Brahes och W-bloggens stjärnbild, alltså Cassiopeia, och befinner sig på 600 ljusårs avstånd. UV-strålningen från närbelägna variabelstjärnan Gamma Cassiopeia är intensiv – de blå färgerna återspeglar reflekterande blått stjärnljus från γ Cas, de rödaktigare färgtonerna har med vätets exitation i mötet med UV-fotonerna att göra.
Nebulosornas kanter vända mot stjärnan tar, som väntat, största smällen.