december 2015

Sverigevännen "Bruder Varg" – en rörande historia

Stort tack till Kalevi Mattila, professor emeritus i astronomi i Helsingfors, som skickat mig sin och den tyske kollegan Dietrich Lemkes (Heidelberg) stora, hyperintressanta uppsats Freunde im Norden – Max Wolfs Verbindungen zu Astronomen im Ostseeraum, där legenden Max Wolf och hans relationer med Hugo Gyldén, C V L Charlier och Elis Strömgren  granskas. Fokus sätts även på astronomin i Kiel.

Kalevi Mattila – Årgång 1944…

Om inte förr så förstår jag nu av denna rapport, framlagd inom Astronomische Gesellschaft och dess astronomihistoriska avdelning, hur betydande den astronomiska forskningen gestaltats i vår del av klotet, runt Östersjön:

Med bakåtperspektivet klart för sig kan vi säga att det på våra breddgrader började med Tycho Brahe men att det betydligt senare, med 1800-talets nya observatoriebyggen och den nya instrument/kamera-tekniken, bara blev "värre". Det behövdes Mount Hamilton (Lick), Yerkes,  Mount Wilson och  Palomar Mountains för att i modern tid knäcka den nordeuropeiska hegemonin.

Dietrich Lemke i utredningstagen av s k Lagrangepunkter, som också upptog Max Wolfs asteroidtankar.

Kort sammanfattat:

Max Wolf levde 1863-1932 och var  pionjär inom flera gebit, han var den förste som upptäckte en asteroid genom astrofotografering, han bidrog till upptäckten av asteroidfamiljen Trojanerna och han kartlade Vintergatans "kolsäckar", alltså de mörka interstellära moln som visade sig just vara moln och inte stjärnbefriade hål i vår hemmagalax. Wolf var modig nog att jämföra Vintergatans molnsträckningar med motsvarande i spiralnebulosorna och kunde på den vägen skatta spiralernas avstånd.

Max Wolf och den stora astrofotografen i Heidelberg.

Allra viktigast var att Max Wolf var en stor internationalist, han led när Tysklands astronomi bojkottades efter första världsariget – ljuset i mörkret var vänskapen med Lundaprofessorn C V L Charlier och Köpenhamnsditon Elis Strömgren. Vägen till dem utgick från hans tid i Stockholm, hos professorn Hugo Gyldén och dennes familj med start runt 1890. Gyldéns blev en konstant i hans liv, och när Stockholmsprofessorn gått ur tiden fortsatte han sin vänskap med änkan Therese.

Makarna Gyldén drev en tid en intensiv kulturell salong i den svenska huvudstan, och unga tyskar på besök  – som Wolf – kände sig alltid välkomna. Gyldéns hustru Therese var tyska.

Det är ett varmt och empatiskt porträtt vi får av denne Max Wolf, som ju egentligen inte gick den akademiska vägen till stjärnorna. Den var i alla fall inte spikrak. Han hade en förmögen far som byggde hans första stora privatobservatorium, men med tiden var det ofrånkomligt att den tyska delstaten Baden måste ge sin världsberömde astronom en rejäl institution. Detta blev så småningom observatoriet Königstuhl i Heidelberg med den berömda Bruce-astrofotografen (40 cm dubbelrefraktor). Dessutom begåvades Wolf med professors rang och värdighet. I Tyskland blir man inte bara professor, man blir "ordentliche professor".

En sak lär jag genom de brev som citeras: Att Max Wolf hade humor. I ett brev till fru Gyldén påpekar han att han hade gift sig och att dottern skulle namnas 329. Gåtan har inte riktigt lösts förrän i vår tid, då Lemke gick igenom Heidelbergs stadsarkiv med födslar och dödslar. Utan att träffa på någon Wolf-dotter! Däremot:  Max Wolf hade gift sig med stjärnorna och 329 var den av honom upptäckta asteroiden, som han – för att hedra Sverige, där han trivdes – gav namnet Svea.

Både C V L Charlier och hans Köpenhamns…

Med tiden kom även Charliers hustru Siri att få en av Wolfs nyupptäckta asteroider liksom Strömgrens kommande hustru: (476) Hedvig.

Asteroidjakten gick så bra att Heidelbergastronomen fick det prestigefyllda Lalande-priset.

Max Wolf led med den tyska astronomin, som bojkottades svårt efter första världskriget. Kontakterna ut i världen skedde i mycket via Lund (Charlier) och Köpenhamn (Strömgren), de bägge professorerna ordnade när det var kärvt respengar till honom, gav honom fritt uppehälle, gav honom förmodligen också kläder och, ja, lät honom också få äta sig mätt. Bl a berättar Axel Corlin i ett brev till Knut Lundmark om hur Wolf äntligen fick i sig en wienerschnitzel, en delikatess han inte ätit på åtta år. Han erkände att den där köttbiten gjorde honom tårögd!

Charlier skrev om de tyska forskarnas isolering i en artikel i Sydsvenskan 1920 och var en varm förespråkare för försoning.

Detta försoningsarbete ledde, på den danska sidan,  så småningom til att Strömgren flera gånger nämndes som kandidat till Nobels fredspris.

… kollega Elis Strömgren tillhörde tidens kändisar.

Märkligt nog blev med åren Wolfvännerna Charlier och Strömgren alltmer uttalade fiender, och det måste ha varit svårt för "Bruder Varg" (Charlier) att kryssa i detta stormiga hav. När han skulle till Sverige en gång hoppades Charlier att resplanerna inte innefattade Köpenhamn:

"Du würdest mir einen Gefallen thun, wenn Du Herrn Strömgren nicht in Deine Reisepläne einschließt. Aus Gründen, die ich Dir hier mündlich erläutern werde“.

Elis Strömgren kunde å sin sida vidimera vilka isiga vindar som blåste från lundahållet över Öresund.

Vi vet fortfarande inte varför de bägge framgångsrika och hedrade svenskprofessorerna hatade varandra. I uppsatsen diskuteras en förmodan: Att Charlier hade det knapert ekonomiskt medan Strömgrens situationen var betydligt bättre. Kan de ha funnits en pekuniär sida i hatet?

Som W-bloggsläsaren inser så rekommendereas Freunde im Norden-uppsatsen,  som b la finns här:

http://www.helsinki.fi/~mattila/
===> FreundeImNorden+Bilder.pdf

Jag har bara skrapat på ytan, mer kommer, det jag kanske skarpast gillar i upplägget är symbiosen av inomvetenskap (banberäkningar av trilskande asteroider inte minst)  och den ofrånkomliga human touchen i fallet Max Wolf, Bruder Varg.

I rapporten finns hänvisningar till en rad källor, och jag och Kalevi Mattela har en del andra saker att diskutera framöver. Rapporter kommer!

STEREO-B räddas?

Solbevakaren STEREO-B har varit tyst länge nu, men optimismen är stor att få liv i sonden på nytt. Men det kommer att ta ett par år, berättas här.

Även Hubble-teleskopet förväntas kunna dokumentera sonden och dess vridningar.

Terminsavslutning på Vattenhallen

Peter Hemborg samlade ihop sina ungar, gäng och grupper och ockuperade i samband med den gemensamma  terminsavslutningen planetariet i Vattenhallen, Lund:

– Vi var runt 35 personer, varav 19 var Rymdungar, Nasagruppen och Obsgänget. Anna Arnadottir tog emot oss. Hon visade dels upp stjärnhimlen, sedan en film om vårt universum, berättar Peter.

 – På slutet blev det många, många frågor om svarta hål. Bra frågor från barnen och bra svar från Anna.

– Anna sa till mig, innan vi gick, att hon tycker att ASTB-Vattenhallen ska ha mer samarbete, bl.a. att Rymdungarna m fl ska återkomma på besök en gång per termin. Kul!

I måndags var det sista gången som stjärnhimlen visades för barn ute på TBO. Totalt kom sju personer, tre barn, två flickor, och systrar, och en pojke.

– Den äldre flickan var på sin andra måndagsvisning för barn!

Meteor över Hawaii

Astronomerna på Hawaii är väl lite molukna nu när planerna på 30-meters teleskopet har skrinlagts. Men stjärnorna och meteorerna kvittar det lika – den här vackra Geminiden dokumenterades för bara några timmar sedan av en molnkamera på bergknallarna ovan Mauna Kea Observatory:

Foto: Frankie Lucena/ CFHT/ Mauna Kea Observatory

Bilden återfinns på spaceweather.com-sajten.

Tankar inför helgen