Hoppa till innehåll

Nr 1 2019

Bra start för våra astrofotografer  2019:

Plejaderna i spektakulär detalj

Hans Hilderfors rapporterar om sin fantastiska bild (klicka upp den!):

M45-final

Bildfakta:   Exponering 8 x 5 min för vardera R-, G-, B-filter

                   Refraktor 130/4,5     Mono CCD-kamera med filterhjul

                   Bildfält 1,7° x 1,3°, norr uppåt

                   Bildupplösning 2,1” per pixel

Foto: Hans Hilderfors

"Det är som bekant inte alltid lätt att vara amatörastronom i tättbebyggda områden på våra breddgrader. Man får utan att vara kräsen ta de få tillfällen i akt som vädrets makter erbjuder samt acceptera ljusföroreningarna.

Tidigt på kvällen den 30/12 blev det så några timmars lucka i molntäcket. Dock disig luft och dålig seeing, kunde knappt skönja M45 Plejaderna. Fick en knäpp idé och tog fram fototeleskopet för att mot alla odds avbilda Plejaderna, ett av de första objekt jag i min barndom på sent 50-tal fick studera genom en enkel refraktor från Clas Ohlson.

Exponerade tre timmar, varav 2 timmar gick att använda, resten var obrukbart på grund av passerande låga moln.

Plejaderna är som bekant en öppen stjärnhop i Oxens stjärnbild, cirka 400 ljusår bort. Den består av heta, relativt unga, blåaktiga stjärnor. I omgivningen finns rikligt med reflektionsnebulositet som återger det blåa ljuset. Den går därför inte speciellt bra att avbilda fotografiskt med smalbandsfilter som mer lämpar sig för emissionsnebulosor. Jag använde därför  ”vanliga” bredbansfilter R,G,B som ju tyvärr också släpper igenom betydande ljusföroreningar. Resultatet blev dock i mitt tycke förvånansvärt bra.

Jag tog mig friheten att så här i juletider lägga till några diffraktionsspikar på de starkaste stjärnorna. En refraktor (som jag använder) ger normalt inte några diffraktionsartefakter.

Första kända observationen med teleskop av Plejaderna gjordes av Galilei, publicerat i Sidereus Nuncius 1610. Charles Messier tog av någon anledning med dem som M45 i sin katalog över kometlika objekt 1771."

is

Plejaderna enligt Galileo Galilei

* Tack Hans för rapporten.

* Plejaderna är ett tacksam objekt att spana in redan med en fältkikare och det är en i sanning ikonisk stjärnhop. Den har spökat i många astronomers fantasier.1800-talsastronomen Johann Heinrich von Mädler skrev en liten avhandling kallad Die Centralsonne, i vilken han försökte leda i bevis, med hjälp av stjärnors egenrörelser, att hela universum roterade kring – Alcyone!

* August Strindberg hade en massa galna idéer, bl a den att Plejaderna var en sorts återspegling av Karlavagnen på himlavalvet.

* Många forskare trodde också att nebulositeten kring stjärnorna i Plejaderna utgjorde rester av de gas- och stoftmoln som stjärnorna bildats ur. I dag vet vi annorlunda. Nebulositeten har inget fysiskt med Plejad-stjärnornas ursprung att göra, det verkar i stället som om stjärnorna råkar passera igenom ett ovanligt dammtätt område i det interstellära mediumet..

Ultima Thule – ännu en jordnöt i planetsystemet

New Horizons spektakulära dokumentation av det extremt avlägsna, nerkylda Kuiperbälts-objektet Ultima Thule visar fram ytterligare en "jordnöt", 32×16 km, i vårt planetsystem. Originalrelisen från JPL här!

Jan1-2018_press-lease_Image1[2]

Pilen t h markerar rotationsaxelns vridning. Bildkälla: NASA/JHUAPL/SwRI; sketch courtesy of James Tuttle Kean.

PS.

Och så här ville NASA visa jordnöten kvällen 3.1.2019:

 

20190102-pr[1]

Bildkälla; NASA/JPL m fl

Kinas månlandning…

… på den bortre sidan kan följas på Kina-tv:s hemsida. 

​100-årsbloggen har dragit igång

​I samband med Svenska Astronomiska Sällskapets 100-åriga tillvaro 2019 publicerar SAS en alldeles egen blogg, som finns här. Johan Kärnfelt inleder och under året kommer hundra bidrag att publiceras om "stort och smått" om svenska astronomi.

Mycket trevligt är att bloggens blickfång utgörs av vår egen Frida Palmér.

svenska-astronomiska-sällskapet

2 kommentarer till “Nr 1 2019”

  1. För en gångs skull lyckades jag också släpa mig ut den 5.1. och kunde njuta av både en lysande Orion och de strålande Plejaderna, bara några steg utanför ytterdörren! Tyvärr funkar min av dottern ärvda kamera fortfarande knasigt (eller är det månne Altzheimer Light som spökar?) så bifogad är den enda något uppvisande bilden jag lyckades ta av Orion (precis alla inställningarna ändrade sig i kylan och jag lyckades inte få något rätt). Men man kan faktiskt se Orions form (om man förstorar bilden…) Hälsningar Mirja

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.