Får det vara en liten protuberans?
De fina vårdagarna inbjuder till solstudier, bl a av Hans Hilderfors. Rapport här från idag 21.5.2020:
“Fortfarande sedan nu 19 dagar i rad syns inga fläckar på solen.
Trots detta tog jag idag ut Lunten och hittade en hyfsat stor protuberans som jag försökte fånga på bild.
Jag tog en sekvens på 160 exponeringar med Barlow (2x) och exponeringstid 25ms vardera. De 40 bästa ”stackades” i Autostakkert3.
Därefter viss vidare bildbehandling i PS. Hyfsat resultat trots usel seeing och en del skymmande slöjmoln.
Optik: Lunt 100THA.
Kamera: ASI CMOS mono”
Och så bildbeviset:
Cathy Horellou underhöll på klubbkvällen
Vår radioastronom Cathy Horellou, Chalmersprofessor på Råö-institutionen, Onsala, är isolerad hemma hos sina föräldrar i Frankrike men höll iaf ett fint, matigt, bildmässigt pedagogiskt föredrag om det radioastronomiska LOFAR och dess citizenscience-projekt på ASTB:s klubbkväll (20.5) med hjälp av Zoom.
Projektets titel: Lofar Radio Galaxy Zoo.
Kolla gärna W-bloggen nr 15 i år, där hittar ni bakgrunden till projektet. Det håller på en tid till.
Historien om Hästhuvudnebulosan (1)
Alla himlakroppar är fascinerande men somliga himlakroppar är mer fascinerande än andra, t ex Hästhuvudnebulosan i Orions stjärnbild. Hästhuvudet är en ikonisk nebulosa och den är otroligt väldokumenterad sen drygt 130 år tillbaka.
Det började med Williamina Fleming, som får klassas som den egentliga upptäckaren på Harvard. Året var 1888 och i Harvards DASCH-samling av unika plåtar återfinns Plate b2312 nedan.
Fotot togs 7 februari detta år från Cambridge, USA, med en 8-tums Bache Doublet, Voigtlander, exponeringstiden var 90 minuter.
Historien om upptäckten och vem som bör crediteras för den, är ganska typisk. Mrs Fleming nämndes inte med ett ord när J L E Dreyer sammanställde sina NGC- och IC-kataloger. Hennes Harvard-chef E G Pickering såg dock till att rätt blev rätt.
Hästhuvudnebulosan, som ni ser uppe till vänster under den ljusa Orionstjärnan Alnitak (Zeta Orionis), ska jag återkomma till framöver.
Merkurius möter Venus
Dessa dagar 21 och 22 maj ligger Merkurius och Venus bara en himmelsgrad från varandra. Merkurius under. Kolla Stellarium!
Det är långtifrån alla amatörastronomer som sett Merkurius “live”.
NASA hedrar kvinnlig astronom med nytt rymdteleskop
Vår ordf Peter Linde tipsar om att 2025 skickar NASA upp nästa “Great Observatory” i rymden. Det får namnet The Nancy Grace Roman Space Telescope (tidigare kallat Wide-Field InfraRed Survey Telescope , WFIRST), och kommer att spana in en yta på stjärnhimlen 100 ggr större än Huble-teleskopet – i infrarött.
Nancy Grace Roman var NASA:s första chefsastronom.
Dr Roman med en modell av Hubble ST. Bildkälla: https://www.stsci.edu/wfirst