ulfr

Den mest bevakade supernovan

Vi kan utgå ifrån att yrkesastronomerna håller jord- och rymdbaserade teleskop och spektrografer  riktade på M51 och den nya supernovan, upptäckt härom kvällen från fransk horisont,  men det gör också alla amatörer som kan få in objektet. “Here is an excuse to take the 10 millionth image of M51!”, står det i ett uppmuntrande nätmess från AAVSO.

M51-supersmällen kan komma att bli den mest fotobevakade nånsin!

Med tanke att M51 är många amatörastronomers favoritobjekt, kan det finns unika bilder på supernovan precis i uppgångsfasen, vilket inte tillhör det vanligaste.

En sidofråga är vem som egentligen upptäckte smällen först. En  A Riou nämndes i de första rapporterna, som jag trodde var liktydigt med Anne Riou, men nu nämns förnamnet Amédée i stället. Sen de första telegrammen har ytterligare ett par andra fransmän också dykt upp i det ursprungliga upptäckarledet..

(Bilden ovan tipsade Christian Vestergaard om. Merci!)

Strindbergs astronomi

Det skulle vara kul att kolla upp August Strindbergs teleskop, som tronar på Strindberg-museet i Stockholm. Han köpte teleskopet 1909 och använde det ganska flitigt (förstoring 150 ggr) de sista åren. Det lär också finnas en liten anteckningsbok med hans observationer. Den måste vi få granska nån gång!

I årets utgåva av Strindbergiana, Strindbergs-sällskapets årsbok, har W-bloggens ansvarige skrivit av sig på temat “Strindberg, Capella och novan 1901, baserat på hans märkliga anteckningar i Ockulta dagboken.

GK Persei fascinerade Strindberg, men med hjälp av Hans Bengtssons research i SMHI:s annaler kan vi så gott som hundraprocentigt utesluta att den egensinnige, oortodoxe författaren nånsin själv sett himlafenomenet. Vilket inte hindrade honom från att ha en massa synpunkter på novans betydelse för hans eget liv.

Fridas grav igen

Det tog inte många dagar förrän de vackra lavendelblommorna, placerade i Karlavagnens mönster,  på Frida Palmérs grav i Blentarp försvann. Kanske tålde de inte den obarmhärtiga solen, så borttagandet behöver inte vara illa men´t.

Nu får räddningsaktionen och gravsmyckningen ta fart på nytt!

Massor av planetariska nebulosor i andra galaxer

Allt som finns i stjärn- och stoftväg i Vintergatan, finns garanterat även i andra galaxer. Som de planetariska nebulosorna, resultaten av gas- och stoftutströmning från röda jättar i deras slutfaser. Nebulosorna påminner om skivor i mindre teleskop, varav jämförelsen “planetarisk”.

Efter kanske 30 000-40 000 år upplöses nebulosorna och deras rikedom av tyngre grundämnen  mixas med det intergalaktiska stoftet.

Att det finns planetariska nebulosor t ex i M31, Andromedagalaxen, anades tidigt, men först för drygt femtio år sedan kunde Walter Baade med hjälp av 200-tummaren  på Mount Palomar och ett smart filterurval identifiera en handfull.

Sen rullade det på, i dag känner vi till 10 000-tals “PNe”:s i vår egen hemmagalax och hundratals om inte tusentals i andra vintergatsöar typ M31, M 81, de magellanska molnen osv.

Den vackra bilden ovan på PNe:et med katalogbeteckningen NGC 7662 (“Blå snöbollsnebulosan”) ligger i Andromedas stjärnbild några tusen ljusår från oss.

Så bra närbilder får vi inte från andra galaxer. Bilden kommer från Hubble Space Terlescope;