Hoppa till innehåll

ulfr

Nr 158 2010

  • av

Solen rör på sig

Solen bröt tystnaden tidigare i år, och nu har en ny stor protuberans (15.9) iakttagits och larmet går – norrsken är på gång i helgen, satelliter kan störas, se över den nanoelektroniska tekniken i ditt hem. Filmen ovan är förstås uppgraderad i hastighet och  kommer från sonden SDO, Solar Dynamics Observatory, och vi vanliga dödliga förstår ju att även om protuberansen inte är riktad specifikt mot jorden  kan det komma  in en hel del solpartiklar kommande dagar. Det är liksom “laddat” för det.

Håll utkik!

Mordet på Tycho

Offret...

Märkligt nog så kom Göteborgs-amatörernas fina tidskrift Aurora nyligen ut med en artikel av bloggredaktören på temat vem som tog ihjäl Tycho Brahe samtidigt som han i dag inför Burlöv-Karstorps Rotaryklubb utredde samma ämne.

För att summera:

De fyra usual suspects är Johannes Kepler (nästan omöjligt), capucinermunkarna i Prag (mindre möjligt) , hovintriganterna runt Tychos välgörare den inte helt kloke kejsaren Rudolf II (möjligt) och Erik Brahe – den senare eventuellt   på tron-o-äktingen Christian IV:s uppdrag (mycket möjligt).

Inget är omöjligt.

.. mördaren?

Någon i Rotary-publiken försökte sig på teorin att Tychos intagande av ett överskott av kvicksilver 12-13 timmar innan han dog, skulle varit resultat av empatiska människors insats  i hans omgivning, således en vanlig, hederlig medicinkur. Detta avfärdades självklart av bloggredaktören  som en ointressant teori, som inte var spekulativ nog!

Skämt åsido, allt är spekulation. Kanske får vi veta mer i och med  att Tychos grav öppnas 15 november i Prag.

Vår ASTB-vän i Århus, medeltidshistorikern Jens Vellev har samlat kring sig ett professionellt gäng forskare – men ingen brottsplatsutredare vad jag vet!?!

Hört på astronomiska institutionen

– Min fru bad mig sluta med att titta på stjärnor. Jag kommer att sakna henne såååå.

Det går åt helvete!

Jag  har inte aktivt letat efter  några nya undergångsprofeter på en tid, varför jag blev desto gladare när jag i Lund sprang på en bok på temat – klimatkrig! En värdig kandidat till bloggens stående Statler and Waldorf-pris – uppkallat efter surgubbarna i The Muppet Show. Alla tidstypiska  teorier om att det går  åt helvete. ska med i tävlingen.

Kolumnisten. dokumentärfilmaren, författaren m m Gwynne Dyers bok Climate Wars tillhör den där kretsen av böcker  i gråskalan mellan”det går definitivt åt skogen men vi har kanske ändå  en liten liten chans till”.

Dyers hävdar att världens regeringar hemlighåller hur illa  ställt det är med våra globala matreserver om en gigantisk katastrof inträffar, varför vi med en klimatsmäll får räkna med

1. massvält följt av

2. massfolkvandringar följt av

3. krig

Enda trösten från Dyers sida är att vi fortfarande har chans att vända på kuttingen, men det säger ju alla.

Jag har svårt att välja illustrationer till detta  katastrofbudskap – jag väljer en bild jag fick tidigare i dag från KvP-kompiusen Claes-Allan Lundin i Thailand. Den visar ett rum i diktatorn Robert Mugabes mansion i Zimbabwe. Alla har det inte dåligt på planeten jorden!

Vissa jordbor har det bra. Foto: ?????

Månens kratrar kartlagda

Laserstudien av månen. Foto: NASA/LRO/LOLA/GSFC/MIT/Brown)

Brown University-forskare har minutiöst kartlagt 5185 månkratrar större än 20 km med hjälp av laserinstrumentet ombord på NASA:s LRO (Lunar Reconnaissance Orbiter) – noggrannheten ligger på 10 centimeter! –  och funnit följande:

* Månens  äldsta områden ligger på månens mot jorden vända södra sida och dess  bortvända norra sida.

* Aitken-bassängen på bortre månhalvan är den i särklass äldsta bassängen på vår drabant.

* Analysen av förhållandet mellan stora/små projektiler, som kraschat på månytan, har inte varit konstant i planetsystemets början. Skapandet av Mare Orientale-bassängen var en sorts bortre parentes för de stora projektilernas herravälde, och nu växer antalet frågetecken om asteroidbältet och de då (3.8 miljarder år sen) unga Jupiters och Saturnus betydelse. Bra artikel här.

Det har längre bråkats om vem som upptäckte och namngav denna från jorden – Mare Orientale – svåriakttagna månformation, men jag håller förstås på Patrick Moores företräde i debatten: Att det var han och H P Wilkens som stod för bedriften.

Mare Orientale. Foto: NASA