ulfr

Slutet är nära för “Kamikaze-Ikaros”!

Jag kallar den för “Kamikaze-Ikaros”, men den har naturligtvis helt andra beteckningar i professionella sammanhang. Se nedan. Hur många timmar har den solstörtande kometen på sig? Inte många. I morse kom denna livesekvens från SOHO via spaceweather.com, och kometen håller ju, tycker jag,  en nästan  rak, möjligen “snuddande nära”  kollisionskurs mot solen.

Kometen tros vara ett fragment ur en större komet, som “gick itu” för runt 2000 år sen och vars  rester i denna kometfamilj  har  namnats efter den tyske 1800-talsastronomen Heinrich Kreutz.  De kallas “Kreutz sungrazers”,  Kreutz solstrykare, för de snuddar vid solen, men det har hänt förr att “kreutzarna”  brakat rakt in i solatmosfären.

En av de senaste bilderna från kometen är den nedan, upplockad på en  twitter-sajt ägnad kometen som kallas SOHO 1932.

SOHO jagar för övrigt sin 2000:e upptäckta komet!

På twitter-sajten berättas  också senare i kväll att kometen kommit solen så nära som  ~0.005AU (~750,000Km), en sträcka som är något större än solens radie. Att den skulle ha överlevt mötet är omöjligt. I morgon vet vi definitivt.

Särskilt tack i detta sammanhang till Hans Bengtsson för hans tips om den kinesiske fabriksjobbaren och amatörastronomen Bo Zhou., som pulat med SOHO-bilderna och som hittat denna  den senaste  kometkraschen. Se Hans tips i kommentarspalten.

I NASA/SOHO-arkivet finns denna förnämliga stillbild av en tidigare kometolycka:

Hartley 2…

.. får just nu vänta tills vi veta de sista värt att veta om SOHO 1932. Återkommer!

Tack också till Johan!

Jag ska snoka igenom de rudolfinska tabellerna på nätet  som Johan Kärnfelt tipsar om i kommentarerna.  Fp! (“Forskning pågår”!), här är jag den glade amatören. Under vilka förutsättningar gjorde Tycho sin Cassiopeia-teckning 1572? Jag får gå till källan, hans bok – tyvärr kan jag inte medeltidslatin (min stora brist när jag studerade idé- och lärdomshistoria på allvar i Lund) men det finns  översättningar både på danska och engelska.

Mt Palomar inte på pallen längre

Jag jagade info om  världens största amatörteleskop – Christian Vestergaard har tipsat mig om en bamse – och då glider man ju per automatik in på ämnet stora, jordbundna teleskop överhuvud taget.

När jag växte upp var Hale-teleskopets 5.metersspegel på Mt Palomar OUTSTANDING i världen och jag följde alla nyheter därifrån som gick att få. Detta var låååångt före Internettiden. Senare, när jag verkligen var i Californien, tyckte jag att det var roligare att besöka Mt Wilson, där så många svenskar gjorde  så  bra ifrån sig under 20- och 30-talen under  förra seklet.

Mt Palomar i dag?
Om jag förstått det rätt av diverse listor, så  intar Hale-teleskopet i dag plats nr 19 i ligan. Nr 19! 18 andra teleskop på jorden har större spegeldiametrar, om de är konstruerade i ett stycke eller i mindre samverkande delar struntar jag i.

Adaptiv optik har placerat  Hale-teleskopet i framkanten av dagens forskning av exoplaneter m m. Så här såg det ut härom året när teleskopet fångade Neptunus på bilder, återgivna genom  olika filter och med speedad hastighet. Det som far förbi är en Neptunusmåne:

Orioniderna…

… är över oss. Det är en spännande liten meteorsvärm, knuten till spill från komet Halley. Ständigt dessa kometer!!!