NOT:s första exoplanet hittad
Ganska typiskt? Vår gemensamma stolthet nere på holmarna, The Nordic Optical Telescope, NOT, har bekräftat sin första exoplanet – med katalogbeteckningen Kepler 14 b, en “hot Jupiter”-planet kring en F-stjärna.
Jag läste nyheten på helt andra, inomvetenskapliga sajter (se ovan), och upptäckten ligger ännu inte ute som en stor nyhet på NOT:s egen hemsida. Detta är faktiskt extremt dåligt.
Skit samma just nu. Planeten anses ha en massa 8,4 ggr Jupiters, perioden är på 6.8 jorddygn, och vi befinner oss i ett binärt system i vilket den andra stjärnans varv ligger på 2800 år.
“NOT-planeten” skiljer sig från de flesta andra kända exoplaneter genom sin extrema densitet på över 7 g/kubik-cm.
Rapporten är en solid genomgång av data från diverse rymdteleskophåll också med mängder av astronomer som medförfattare. Här har ingenting lämnats åt slumpen. Grattis, NOT! Och grattis till Niels Bohr-institutets danske astronom Lars Buchhave, som lett forskargruppen.
Jag förutsätter att ansvariga på Palma-toppen sabrerade en flaska spanskt bubbel – med stål från Toledo.
23 september…
… släpper NASA och Kepler-projektet nästa trave av exoplanet-kandidater.
Gamla och röda galaxstjärnor – varför det?
Galaxer långt ut i kosmos och långt tillbaka i tiden som i galaxhopar skapar företrädesvis röda stjärnor – vad är det för slags?
Japanska astronomer – ett glas eller en kopp saké för detta tåliga släkte! – knutna till universitetet i Tokyo och till National Astronomical Society of Japan (NAOJ) har studerat en mystisk galaxhop bara fyra miljarder ljusår från oss.
Bilden nedan visar hopen CL0939+4713, bilden uppe t h en närbild från hopens centrum, bilden nere t h visar inom röda fyrkanter de rödstjärne-producerande galaxerna.
Med sitt Subaru-telskop på Hawaii har de kommit dessa “red-burning galaxies” på spåren, och det vi ser är övergångsfasen från en ung till en äldre galaxgeneration. Galaxerna ligger runt en galaxhop – se bilden nedan.
Var vi är nånstans i tiden?
Sannolikt en tio miljarder år bakåt, och astronomerna kan med denna historia i bakhuvudet se vissa intressanta skillnader mellan galaxer och galaxer: galaxer i hopar tenderar gärna att bli ellipsoida, solitära galaxer typ Vintergatan och M31 utvecklas till spiraler.
Varför det är så, är det ingen som vet, men de japanska astronomerna ledda av
Yusei Koyama har använt specialkameror och specialfilter på Subaru-teleskopet för att syna galaxhopen närmare i sömmarna.
Rapporten finns här.Nånstans i resonemangen handlar det observerade om tillgången på stjärnskapande gas- och stoftmoln – den kraftiga Ha-emissionen pekar på det -, men stämmer det med gängse modeller? Den som (över)lever får se.
Subaru-teleskopets huvudspegel på drygt 8 m skadades ju för en tid sen – se tidigare W-blogg – genom att kylsystemet pajade och läckte ner kylvätska på spegeln, men restaureringen har tagit fart och spegeln räddats.
Så vi kan framöver räkna med fler spektakulära Deepdeep Sky-upptäcker från våra japanska vänner!
Fort följ!
PS. Ytterligare en detaljbild från den japanska hemsidan har du här:
(Thanks to CV för tipset!)
En undran
Får jag så länge jag lever vara med om ett riktigt, äkta, genuint paradigmskifte inom astronomin? Ett tankeskifte som vänder upp och ner på den astronomiska tillvaron. Och vad ska det då handla om?
* Big Bang håller inte?
* Gröna gubbar tittar fram på Mars?
* Liv på månens baksida?
* Nya storplaneter bortom dvärgen Pluto?
* Avståndet till M31 är 19 ljusår?
* Vulkanus finns verkligen på andra sidan solen?
* Tycho Brahe mördades av sin son Christian IV?
Astronomdagarna snart här
Det är ju i Göteborg vi ska ses i månadsskiftet september-oktober för att “göra upp”, vi proffs, amatörer och allmänintresserade. Lyssna på Gösta Gahms Nordenmark-föreläsning, dra ner till Onsala för att lyssna in den svenska radioastronomins Mekka. Ta del av fördrag m m.
Chalmers organiserar, Svenska Astronomiska Sällskapet medarrangerar – och vi närvarande reflekterar.
Galaxer långt ut i kosmos och långt tillbaka i tiden som i galaxhopar skapar företrädesvis röda stjärnor – vad är det för slags?
Får jag så länge jag lever vara med om ett riktigt, äkta, genuint paradigmskifte inom astronomin? Ett tankeskifte som vänder upp och ner på den astronomiska tillvaron. Och vad ska det då handla om?
