Cassiopeia-bloggen

Måndagskvälls-PS

Detta är tillagt till W-bloggen måndag kväll runt kl 19 för att erinra om två saker: Att W-bloggsredaktören är glömsk och att han är… ja, det har jag glömt.

Dock, i morse såg jag denna bild på CNN, och här får ni njuta av den igen – en praktfull Perseid-meteor fångad härom dan ovanifrån, från rymden, av astronauten Ron Garan ombord på ISS. Njuuut!

Vintergatans centrala delar i detalj

Dagens färgförstärkta konturbild kommer från Harvard via ESA/NASA och visar Vintergatans centrum (= 50 ljusår tvärsöver) sett i infrarött – ju varmare desto rödare, ju “kallare” desto blåare kulör.

Vintergatans centrum ligger 27 000 ljusår bort och är omöjlig att studera i detaljer i det optiska området av spektrumet. Det behövs andra doningar, och de infrarödkänsliga instrumenten tränger bakom alla skrymmande moln och visar oss t ex placeringen av Sgr A – Vintergatans eget svarta hål. Dess massa är på cirka 4 miljoner solmassor och runt det svarta hålet ligger en “hålkaka” med åtta ljusårs diameter. (Tips: Klicka/dubbelklicka på bilden!)

I Sagittarius/Skytten är Vintergatans centrum placerat. Här är tyvärr inte mycket att göra för oss amatörastronomer. Hålla ögon öppna efter novor och supernovor i området kan vi dock alltid göra, för ska det smälla nånstans är det här i trakterna.

Solen igår

Från Christian Vestergaard kommer färska solbilder, uppfångade av amatören  David Evans, Coleshill, England.

– Den mystiska beteckningen ovanför hans namn är namnet på den monokroma astrokameran som han använder sig av, berättar Christian.

David Evans och hans kollegers hemsida i Coleshill finns här.

Hurra för Captain America!

Hollywoods senaste sf-storverk, Captain America, har fått förvånansvärt positiv kritik. I senaste danska Weekendavisen jämfördes Captain America med den första Indiana Jones-filmen.och min cineastiske kompis, operasångaren Sebastian Rosacker intygar att filmen är väl värd att se.

Då gör vi det.

Spisen, barnkammaren… teleskopet

Storbitannien har alltid varit en framstående astronomination, och kvinnornas historiska  plats har nu äntligen utretts i boken Women in Early British and Irish Astronomy: Stars and Satellites – utgiven av Royal Astronomical Society. En sån bok borde inspirera våra egna naturvetenskapligt intresserade genusforskare i Sverige och resten av Skandinavien – den som på rak arm kan nämna tre kvinnor i N V E Nordenmarks böcker om svensk astronomihistoria räcker upp handen.

Ärligt talat, de är obefintliga. Eller rättare sagt – deras historia är oskriven.  Anders Celsius skojade om behovet av “lärda systrar”, ungefär typ Sophie Brahe och efter Celsius egen tid Caroline Herschel, men naturligtvis finns de här också.

Innehållsförteckningen i Mary Brücks bok har du här:
Acknowledgements – Introduction- 1 A Clever and Determined Wife 2 The Labyrinths of Heaven 3 Martyr to Astronomy 4 The Art of Navigation 5 Celebrities 6 Queen of Science 7 In the shadow of Giant Mirrors 8 The Admiral’s Circle 9 Intrepid Travellers 10 Adventurous Amateurs 11 The New Astronomy 12 The Scholarly Sisters 13 Slave-wage earners- 14 Sunspots and Corona 15 Mountain Paradise 16 Mapping the Moon  17 The end of an era: the beginning of a new  Notes – Bibliography – Index.

På nätet finns ett par längre utdrag ur boken i vilka vi bl a kan läsa att från det att Royal Astronomical Society första gången tog beslutet att tillåta kvinnliga medlemmar, tog det trettio år innan en kvinna verkligen  blev RAS-medlem.

Göteborgs-träffen

Årets Astronomdagar äger som bekant rum i skiftet september-oktober. Info om STORMÖTET finns på Chalmers hemsida.

Medarrangör till dessa dagar är Svenska Astronomiska Sällskapet.