Hoppa till innehåll

Cassiopeia-bloggen

Nr 157 2011

  • av

Ännu ett “ffg” i astronomernas verkstad:

Gammastrålar från klotformig stjärnhop

För en femtio år sedan satt jag på Kvistabergs observatorium en sommardag och plågade Åke Wallenquist med en massa gymnasiala frågor om klotformiga stjärnhopar, en av hans specialiteter. Jag vill inte påstå att Åke ansåg att allt värt att veta var utforskat, men han  skulle  definitivt bli glatt överraskad av allt det nya som nu sköljer över oss. Som följande:

Det finns ett teleskopsystem i Namibia som förkortas HESS (High Energy Stereoscopic System men teleskopet hedrar också upptäckaren av den kosmiska strålningen Victor Hess)  och som identifierat hård gammastrålning från den klotformga stjärnhopen kallad Terzan 5. Det är första gången sådan strålning upptäckts, och forskarna river sig i huvudet: Varför kommer strålningen från hopens ena ytterkant? Vad orsakar strålningen?

* Stjärnhopen ligger i Sagittarius/Skytten, skymd bakom hindrande stoft- och gasmoln,  och upptäcktes så sent som 1968 av Agop Terzan på Haute-Provence-observatoriet i Frankrike. Avståndet bedöms till ungefär 20 000 ljusår, och “klothopen” särskiljde sig genom den höga tätheten av stjärnor och av dess extremt snabbroterande pulsarer.

* Dessutom upptäcktes härom året något direkt överraskande, att Terzan 5 består av två stjärnpopulationer med drastiskt olika åldrar – 6 respektive 12 miljarder år gamla. Misstanken ökar hela tiden att Terzan 5 utgör resterna efter en dvärggalax som vår egen galax Vintergatan en gång slukat med hull och hår och stjärnor och interstellärt stoft. Vintergatan är en kannibal, kompromisslös mot små försvarslösa dvärggalaxer som den glufsar i sig med god aptit. Som alla andra stora galaxer!

* Forskarna vid Max-Planck-Institut für Kernphysik i Heidelberg har med kolleger inom HESS-kollektivet identifierat gammakällan HESS J1747 – 248 i riktning mot Terzan 5, men sannolikt är den i högsta grad involverad i stjärnhopens liv och leverne. Sannolikheten för att det rör sig om en slumpträff stjärnhop/bakomliggande gammakälla är inte noll, men väldigt liten (1 på 10 000).

* I bilden ovan ser vi Terzan 5 i visuellt ljus och i gammavåglängderna – de falska färgerna förklarar strålningsintensiteten (blått lägre, vitt högre). Den lilla cirkeln innesluter häften av stjärnhopens massa. Den streckade cirkeln visar den gravitationella utsträckningen för hopen. Credits: © ESO/Digitized Sky Survey 2 and ESO/F. Ferraro (IR)

* HESS-systemet i Namibia består av fyra teleskop utrustade med ultrasnabba kameror som kan fånga extremt svagt ljus och rester efter gammastrålar som kolliderar med partiklar i jordens atmosfär upp till 10 km:s höjd. Samtida observationer från teleskop placerade på olika avstånd gör det möjligt att noga fastställa riktningen på himlavalvet varifrån gammastrålarna sipprar ut.

* Och förklaringen? Om inte det är pulsarerna och diverse supernovarester som spökar kanske den oväntade placeringen av källan kan förklaras av  dramatiska stjärnmöten som slungat i väg den okända gammakällan ut i stjärnhopens ytterkant.

* Gåtfullheten är total, och “forts följer” garanterat. Det flaggas för nya instrument och rymdteleskopen kommer också att riktas in mot gammakällan.

Bra info på HESS egen hemsida:

http://www.mpi-hd.mpg.de/hfm/HESS/

Hatten av för Rune!

Jag gör som Professor Balthazar – ja, verkligen – hatten (i mitt fall just nu seglarmössan) av för Rune Fogelquist, som fortsätter ge ut sin tidskrift Asterisken*.

Själv presenterar nestorn i nyaste numret konstellationen  Lyran – “den lilla stjärnbilden med de många objekten”.

Det är en ära att då och då få medarbeta hos Rune.

Flammarions mystiska bild

Var kommer denna klassiska bild ifrån – från början? Vi vet att den publicerades i Camille Flammarions L’Atmosphère: Météorologie Populaire (Paris, 1888), sid 163. Boken på nästan 900 sidor finns på nätet, och vi vet att bilden  syftade på den medeltida världsbilden, en jord som är platt omgiven av firmamentet. Plus en våghals, en medeltida missionär som hävdar att han sticker huvudet genom den punkt där jord och himmel möts.

Om trägravyrens ursprung har det spekulerats fram och tillbaka. Somliga har trott att det är “äkta vara”, alltså en medeltida bild från början, andra att den är ett sammelsurium att gammalt och nytt. Numera förefaller alla vara överens åtminstone på en punkt: Att Flammarion, som ju levde ända fram till 1925, inte själv har gjort illustrationen och inte själv har påstått att den är gammal. Däremot tyckte han att bilden var pedagogisk, och därför tog han den med i sin lunta.

Bilden förekommer som illustration i en rad böcker och när författarna påstår att så här såg medeltids- och renässansmänniskan på världsalltet enligt samtida vittnesbörd, så ta det med en nypa salt. Det kan vara en 1800-talskonstruktion!

Wikipedia har gott om info på området (http://en.wikipedia.org/wiki/Flammarion_engraving). Detta fantastiska uppslagsverk, som bara verkar bli bättre och bättre.

En asteroid i flygande fläng!

När den lilla asteroiden 2011 MD i kväll passerar jorden på 12000 km, går det fort undan. Den spanske amatörastronomen Rafael Ferrando har fångat den 5-20 m stora stenbumlingen här i en svit bilder. Risken för kollision med jorden är noll, med diverse satelliter och rymdskrot nästan noll…

Fler bildsekvenser kommer säkert på www.spaceweather.com.

Det är i Göteborg det händer!

Info om Astronomdagarna hittar du här:

http://www.chalmers.se/rss/oso-sv/astronomdagarna-2011