Nr 86 2011
Värsta supernovavärstingen hittills!
Sorry att vi haft lite tekniskt trubbel med ASTB/TBO/W-bloggen, men nu är vi igång igen. Och kan rapportera att ännu en supervärsting har avslöjats i kosmos, ännu en rekordhållare korats:
Supernovan 2008am har följts upp av av Texas-astronomerna Emmanouil “Manos” Chatzopoulos och J Craig Wheeler, knutna till The University of Texas i Austin och dess supernovajakt, och visat sig vara den häftigaste supernovasmällen till dags dato.
SN 2008am är ett exempel på en ””self-interacting” stjärnsmäll, där material från stjärnan kastats ut periodvis och bildat ett skal runt stjärnan. När därefter den häftiga explosionen skett, den totala kollapsen, har chockvågen från kraschen i sin tur hunnit upp och växelverkat med gasskalet. Vi får då dessa sanslöst våldsamma energier.
”Circumstellar interaction” är en annan term i sammanhanget.
Fakta om SN 2008am:
* Denna SN ligger på 3,7 miljarder ljusårs avstånd.
* Dess absoluta maxmagnitud skattades till -22,3 magn abs.
* När den lyste som värst var SN 2008am 100 miljarder ggr ljusstarkare än solen. 100 000 000 000,,,
* Prenovan har med största sannolikhet varit en väldigt ljusstark blå variabel, som periodvis sprätt ut materia i den omgivande rymden. På (astronomiskt) nära håll har vi ett liknande fenomen i Eta Carinae.
* Ett dussin ”fall” har dokumenterats av denna nya klass supernovor, som i facklitteraturen nu går under beteckningen “super-luminous supernovae,” eller kort och gott SLSNe.
* Medan av ”vanliga” supernovor kanske en briserar per vart 100:e år i en normal galax, är dessa extremer 1000 ggr sällsyntare.
Ingen av dessa supersupernovor är den andra lik.
– It´s a zoo, säger ”Manos” i en kommentar.
Hans Bengtssons ABC
Vi är långt inne på andra halvan av Hans Bengtssons ABC för astronomer, och dagens poem på bokstaven T ter sig så här:
Tuben kan vara astronomisk,
men blir med kaviar i gastronomisk.
Dagens Merkurius-bild – i färg!
MESSENGER-bilder börjar nu strömma ner i strid från Merkurius. Ett av de optiska instrumenten ombord är försett med 11 roterande filter, vilket möjliggör intressanta färgstudier av minstingen i planetsystemet. Det långsiktiga målet är att ge oss en komplett karta av Merkurius yta i åtta olika färger och med en upplösning på 1 km/pixel. Varje färg kommer att ge oss besked om Merkurius-ytans beskaffenhet.
Så här ser t ex samma Debussy-område som i förrförra “svartvita” bloggen ut i en kombintion av röd-, grön- och blåfilter:
Skåne i asteroidbältet
Christian Vestergaard har skummat förteckningen över namnade asteroider och BLAND ANDRA funnit följande ”skånska” namn: 10550 Malmö, 10551 Helsingborg, 1677 Tycho Brahe, 809 Lundia, 1334 Lundmarka. 460 Scania, 8677 Charlier. Även vår gamle MARS-medlem, Pluto-forskaren Leif Andersson har en asteroid namnad efter sig liksom ett par andra nutida astronomer med lundaförflutet.
Samtidigt har frågan om när en asteroid inte är en asteroid kommit upp på dagordningen. I Alexander Humboldts Kosmos beskrevs på 1800-talets mitt dessa himlakroppar som småplanter. planetoider, coplaneter, teleskopiska eller ultra-zodiakal-planeter… kärt barn har många namn.
I vårt tid är det Vesta – upptäckt 29 mars 1807 av Heinrich Wilhelm Olbers – som kommit i blickpunkten, detta inför NASA:s Dawn-sond som snart kommer att lägga sig i en bana runt himlakroppen. Vesta är ingen ”vanlig” asteroid, dess diameter är imponerande stor 530 km, geologiskt består Vesta av en kärna, en mantel och en yta plus ett radioaktivt inre som smält ner ytans klippformationer.
Vesta är ingen liten tanig asteroid bland de 540 000 andra men heller inte så stor att den kvalificerar sig till planet eller dvärgplanet. Klassificeringen för dagen är – protoplanet.
Vesta har varit involverad i småkrascher med andra himlakroppar i bältet som avsatt både asteroidfragment och meteorider men överlevt alla häftigare möten och anses i dag ha den äldsta, oförstörda planetliknande ytan i vårt planetsystem, cirka 4,5 miljarder år gammal.
Här kan Dawn-programmet följas.
Olefeldt 1
Avlägsen, avlägsnare, avlägsnaste, av…. den mest avlägsna galaxen i universum skldras här i en filmsnutt som Lars Olefeldt varit bussig och tipsa oss om:
http://www.dump.com/2011/03/28/the-most-distant-object-in-the-universe-video/
Olefeldt 2
Lars Olefeldt har också snappat upp en videosnutt där vi kan se NASA experimentera med sina raketmotorer och av bara farten också skapa konstgjorda regnmoln.
ESS skapar jobb
När ESS, European Spallation Source, står färdigbyggt i Lund och 1000-tals materialforskare årligen kommer att vara verksamma där, skapas naturligtvis en intressant arbetsmarknad. NBI, Niels Bohr Institutet, i Köpenhamn beräknas behöva anställa drygt 100 forskare och tekniker på datasidan, t ex, hörde jag på ett Rotary-fördrag i förra veckan.
Kanske är de ESS-anställda också intresserade av astronomi så som kollegerna på SAAB, som har en alldeles egen astronomisk förening?
Neutroner spelar stor roll inom den skissade lundensiska materialforskningen. Vem vet, kanske också de astronomiskt intressanta neutrinerna får plats i Lund?