Hoppa till innehåll

Cassiopeia-bloggen

Nr 77 2011

Från exoplanet till brun stjärna… och tillbaka igen?

Ju mindre stjärndvärg, desto större gasplanet? Ill:Jon Lomberg/Gemini Observatory.

För att demonstrera likheterna i den flytande gränsen mellan små bruna dvärgar och stora gasplaneter, har gamle MARS:ianen Arne Lindengard agerat detektiv och sökt på nätet efter koordinaterna för det senast upptäckta ultrakalla stjärnsystemet (se förra bloggen):

– Läs och häpna, det finns med i katalogen över exoplaneter på nätet: http://exoplanet.eu/.  Detta kalla stjärnsystem ligger i sydöstra delen av Björnvaktaren. Precisa koordinater::

* Right Asc. Coord. 14h 58m 29s
* Decl. Coord. +10g 13′ 43″

– På siten finns en sida över systemet: http://exoplanet.eu/star.php?st=CFBDS+1458, som ger lite mer kött på benen. Men det finns ingen optisk magnitud angiven, bara infraröda magnituder för tre olika våglängder, berättar Arne.

En koll hos forskarteamet, ger ytterligare lite besked:

THE STAR

Name    CFBDS 1458
Distance    23.1 (± 2.4) pc
Spectral Type    T9.5
Apparent Magnitude H    20.18
Apparent Magnitude J    19.86
Apparent Magnitude K    20.63
Mass    24 (± 16) Msun     ref.
Age    3 (± 2) Gyr     ref.
Effective Temperature    540 (± 60) K     ref.

PLANET

Name    CFBDS 1458 b
Discovered in    2011
Mass    6.5 (± 4.5) MJ     ref.
*-Planet Dist. (proj.)    2.6 AU     ref.
Orbital period    40 (± 24) days     ref.
Update    02/03/11

– Molecules detected :

Name    CFBDS 1458 b
Molecules    None

I abstraktet till forskarteamets rapport står så här (ursäkta att det blir mycket på engelska  i denna notis):

“Given its low luminosity, atypical colors and cold temperature, CFBDS J1458+10B is a promising candidate for the hypothesized Y spectral class. However, regardless of its ultimate classification, CFBDS J1458+10AB provides a new benchmark for measuring the properties of brown dwarfs and gas-giant planets, testing substellar models, and constraining the low-mass limit for star formation.”

Hela rapporten finns här som pdf-fil:

http://arxiv.org/pdf/1103.0014v2

Hans Bengtssons ABC

Framme vid bokstaven L som i Ludvig kommer  Hans Bengtsson i sitt ABC för astronomer i dag in på en kompis till Cornelis Vreeswijk:

Lyran har jag vart på sa polaren Pär,

så mitt himmelska hem blir förmodligen där.

Merkurius faser

Jag letade efter info om vem som först fastslog att Merkurius uppvisade faser. Galilei var snubblande nära men riktigt säkra blev vi inte förrän 1639, alltså nästan trettio år efter det att Galilei riktat sitt lilla lågförstornde teleskop mot himlavalvet.

Den definitive upptäckaren hette Giovanni Battista Zupi eller  Zupus och var en av dessa duktiga, observerande Jesuitpräster som var med om att krossa den gamla världsbilden – trots den egna kyrkans motstånd.

En fyrkantig fullmåne!

Månfotot togs vid Colville River Delta i Canada av James Helmericks

Den konstigaste bilden av lördagsfullmånen se vi här. På spaceweather.com finns en direkt märklig fyrkantig supermåne, fotograferad i Alaska av James Helmericks. Överraskad är inte ordet för det han såg, tyckte och tänkte.

Jag tänkte ett tag att han möjligen fotat fullmånen genom backspegeln i sin bil, men så var det inte.Detta var vad han såg!

En expert på optiska fenomen i atmosfären beskriver för sajten  fenomenet som resultat av en hägring typ “fata morgana”, som ger såna här effekter till följd av olika varma luftlager. Fenomenet är speciellt vanligt i arktiska trakter, nära horisonten.