Nr 75 2011
Kodknäckare kom kul grej på spåren:
Reklamkupp på Mars!
JPL, klassiska Jet Propulsion Laboratory, jobbar som bäst på att testa en ny Mars-rover kallad Curiosity, som ingår i Mars Science Laboratory och som ska kunna ta sig över stock och sten på vår röda grannplanet. Tack till Johan Kärnfelt, som tipsar om rovern men också lockar oss vidare in på Emily Lakdawallas blogg The Planetary Society Blog som verkligen kommit en kul grej “på spåren” under Curiosity-testen:
Hålen i hjulen har tillkommit för att man från jorden – genom Curiositys kameror – ska kunna se att rovern rullar och bildar spår på Marsytan och hur långt farkosten rört sig. 
Och det kuliga? Om du tittar på hålen, på kvadraterna och rektanglarna, så bygger de på – morsealfabetet. Och de bildar följande notabla “bokstävlar”:
J: . – – –
P: . – – .
L: . – . .
Kosmos fräckaste reklamkupp?
– Som gammal fartygstelegrafist kan jag inte annat än uppskatta JPL:s påhitt att låta nästa Mars Science Laboratory skriva morsekod i dammet på Mars yta, kommenterar Johan.
Hans Bengtssons ABC
I Hans Bengtssons ABC för astronomer har vi i dag kommit till bokstaven J och en ikon inom radioastronomin (från början delvis byggt av surplus från andra världskriget):
Jodrell Bank såvitt jag ser är
en bank utan kamrerer.
Vintergatans centrum i karamellfärger
Det amerikanska Spitzer Space Telescope fortsätter avlocka universum dess infraröda hemligheter. Nu senast är det Vintergatans centrala partier som är på tapeten, en makalös kartläggning som i sin helhet täcker 120 grader av Vintergatsbandet. I de centrala delarna som vi ser här (5,3 grader vågrätt eller 2400 ljusår, 3 grader lodrätt eller 1360 ljusår) råder “trafikstockning”, berättar NASA:s pressfolk, och färgpaletten ska förstås på följande vis:
√ Blått: Stjärnljus som blir ljusare ju närmare Vintergatans mitt vi kommer.
√ Grönt: Kolrika molnpatiklar, som belyses av stjärnljus i mitten av galaxen. Det rör sig om polycykliska aromatiska kolväten, en sorts kosmiskt slagg.
√ Gult/rött: Termisk värme från “uppvärmda” stoftmoln, där stjärnbildning är på gång.
√ Vitt: Vintergatans mitt, 26 000 ljusår bort. Stjärnorna här roterar kring ett svart hål.
Perspektiviskt fungerar bilden så att objekten ovan och under Vintergatsstråket ligger närmare solsystemet än själva mittdelen.
Kuppen i Helsingfors
Det förvånar mig fortfarande att de finska astronomerna knutna till det klassiska observatoriet i Helsingfors, fick så lite stöd från sina nordiska kolleger inför tvångsförflyttningen till universitetets fysikavdelning härom året.
“We lost our independence, our name and the Observatory”, påpekas på hemsidan av Lauri Jetsu som chefade 2001-2009.
Förhoppningsvis hittar en del astronomer hem igen efter renoveringen, som lär ha börjat i år. Det ny/ombyggda observatoriet är tänkt att bli ett uppdaterat rymdcentrum med museum och möjligheter att hysa allmänheten typ astronomiska sällskapet Ursa. Dessutom är det tänkt samarbeta med science centret Heureka med dess planetarium.
Det kanske blir bra, men att ansvariga bara struntade i vad astronomerna själva tyckte och tänkte lät redan 2009 lite för “libyskt”.
Första månbilden togs 1840
De senaste bloggarna har jag återgett en hel del fantastiska månbilder, men varför inte börja från början? Pionjären hette John W Draper, och från sitt och New York-universitetets takobservatorium säkrade han runt dessa dagar i mars 1840 – efter halvtimmeslånga exponeringar – med sin Daguerreotyp och en heliostat de första fotografierna av vår drabant.
Med tiden kom han med bättre och bättre bilder, vilka naturligtvis väckte enorm uppmärksamhet.
1840?
I Sverige rådde kungadiktatur. Karl XIV Johan regerade, vi hade fyra stånd, landet var allmänt efterblivet. Det var tråkigt att vara svensk.