Hoppa till innehåll

Cassiopeia-bloggen

Nr 69 2011

  • av

Nytt världsrekord!

Brun dvärg kring vit dvärg. Ill: ESO

Knappt hade astronomerna på Hawaii hunnit meddela att de hittat en brun dvärg (katalogbeteckningen CFBDSIR J1458+1013B) med tempen 100 gr C (≈ kokande vatten), förrän NASA:s infrarödobserverande  Spitzer-team flyttade fram positionerna ytterligare:

En ultrakylig brun dvärg 63 ljusår bort med massan sju ggr Jupiters – och en effektiv temp på runt 30 gr C (300 K)! Med andra ord: Rena  rumstemperaturen.

Stjärnan med katalogbeteckningen WD 0806-661B är sensationellt “ljummen” eller “ljunken” som vi skulle  säga på bre´ skånska.

* Stjärnan snurrar runt en kollapsad vit dvärg på ett avstånd av 2500 AU (1 AU = avståndet jorden-solen).

* Så långt bort betyder att vi är tvungna, rent definitionsmässigt, att tala om en stjärna, inte en gasplanet.

Rapporten innehåller en del “ifs”, ska ändå erkännas. Alternativen är två: Antingen är det en äkta brun dvärg, som ingått i ett binärt system från början, eller en jätteplanet som skapades ur den gemensamma urgäggan och som sen, av orsaker som vi inte vet, slungats ut i en gigantisk omloppsbana.

Spännande är det i alla händelser med bruna dvärgar med denna  behagliga badtemp.

Hans Bengtssons ABC

Dagen D i Hans Bengtssons förnämliga ABC för astronomer håller vi oss på “himmaplan”:

Dione och vår egen måne

är månar som rimmar på Skåne.

Stjärnspäckat!

Christian Vestergaard tipsar om den koreanske astrofotografen Kwon O Chul, vars filmsnutt  “Stjärnbeströdda nätter vid Kilimanjaro” (Starry Nights of Kilimanjaro) du kan spana in här. Tala om kosmisk skönhet och vårt eget mänskliga tillkortakommande när Vintergatan vrider sig över bergstoppen.

En TWAN-stillbild från berget/vulkanen, nära ekvatorn,  tagen av samme astrofotograf, visar på en pedagogisk finess: syd- och nordstjärnornas vridning  kring respektive pol. En sån bild har jag aldrig tidigare sett.

Fullaste fullmånen

Det är kul att massmedierna uppmärksammar astronomin då och då, som nu när vi i morgon kan se den största fullmånen på nästan tjugo år – detta eftersom vår drabant då kommer oss extremt nära i sin elliptiska bana (drygt 356 000 km).
Samtidigt är naturligtvis jorden sedd från månen också skenbart större än nånsin.
Jag undrar så vad en månbo dessa dagar kan se på jorden i ett litet amatörteleskop – Kinesiska muren, Pyramiderna, Öresundsbron?