Nr 167 2010
Kanonbild på ISS över solen
Kan man vara annat än jätteimponerad över bilden ovan, som härom dan fanns på sajten spacewether.com?
Bilden, som visar passagen av ISS (“Internationella rymdstationen”) över solskivan 29 september och solfläcken nr 1109 i den nya cykeln, är tagen av en av stjärnorna i vår nordiska astrofotogenre, Jesper Sörensen, välkänd dansk amatörastronom och astrofotograf på andra sidan Öresund, Amager.
Passagen kan bara ha tagit en sekund om ens det.
– I was lucky, säger Jesper till spaceweather.com, men så enkelt är det inte. Det är med skickliga astrofotografer av Jespers dignitet som med träffsäkra golfspelare: Ju mer de tränar, desto mer “tur” har de.
Tack till Christian Vestergaard, som tipsat mig om Jespers bild.
PS. Jesper gav härom året ut en bok med just titeln Astrofoto och den som går in på hans matiga hemsida astrofoto.dk kan där ladda ner boken med alla dess tips och vackra “bildbevis”. Pappersupplagan av boken är förstås slutsåld!
Jespers ISS-transit fick “han med bockfoten” i mig att undra över vilken sorts instrumentering exoastronomer skulle behöva för att detektera en sådan snabb och extremt ljussvag passage och utropa; “Voila! En farkost skapad av intelligenta varelser passerar över den där lilla solen.”
Gliese 581g: Snille spekulerar…
Att snillen spekulerar är helt i sin ordning, men hur ska man tolka exoplanetupptäckaren Steven Vogts tvärsäkra kommentar om den jordlika planeten Gliese 581g?
– Personally, given the ubiquity and propensity of life to flourish wherever it can, I would say, my own personal feeling is that the chances of life on this planet are 100 percent.
Så sa han exakt, och nu rullar historien på. Men det är ett tomt och innehållslöst uttalande, för det går inte att falsifiera på något vettigt vis. Hans forskarkollega Paul Butler var också betydligt mera reserverad och talade om “spekulationer”.
En rad kritiker har också hört av sig (kolla t ex universe.today-sajten, där även vår egen Robert Cumming citeras), och mest oförblommerat är denna:
– 100 procent löjligt!
Gissningsvis ångrar Steven Vogt nu sitt tvärsäkra uttalande. Vi får se om han kommer tillbaka i rampljuset.
Inget snack om saken att det är en spännande men FÖRVÄNTAD upptäckt, och det kommer att utlysas många presskonferenser i höst där mediaintresserade astronomer kommer att tala om lagom stora exoplaneter på lagom avstånd från sina lagomstjärnor. Det ser Kepler-sondens alla planetfynd till.
Det enda som är jordlikt med Gliese 581g är dess bana och massa. Mer vet vi faktiskt inte.
Malmöutopisten Axel Danielsson
Citat: “Ångaren gled in i den stora hamnen genom en skog av master och ångbåtsskorstenar. Ett stigande sorl av förvåning hördes bland passagerarne. Där låg Malmö, men det var dock icke Malmö. Det var icke ett spår kvar av den rökiga, svarta fabriksstaden från det 19 seklets slut utan liknande snarare en sagolik tempelstad, sönderskuren av hundratals avenyer och boulevarder. Ingen rök syntes till, inga sotflingor flögo omkring i luften….”
Vem är det som så har skrivit om framtidens Malmö? Ilmar Reepalu är det INTE!
Rätt svar är en annan arbetarledare, den socialdemokratiske pionjären Axel Danielsson, ett av fynden i Bertil Falks pågående svenska science fiction-projekt.
Danielssons framtids-berättelse bär titeln Främlingen – Ett besök i det nya samhället. och den som fått smygläsa i Bertils manus noterar att han betraktar Axel Danielsson-berättelsen som “helt enkelt den mest lyckade av alla utopierna från 1800-talet”.
Om detta kan ni säkert få veta mer om ni kollar med Bertil på “Sveriges minsta bokmässa” 2 oktober (se förra bloggen)
Hoppsansa!
Hut går alltid hem. Plötsligt är det nu fritt fram att prata om solens och den kosmiska strålningens betydelse för klimatet, åtminstone regionalt över tropikerna och norra och södra halvklotet. Under alltför många år var det tabu att yppa något bland klimatforskare om saken, det var närmast skottpengar på en del solforskare, men nu är det ok. Till och med New Scientists ledare erkänner i senaste numret:
“We now know we should take the influence of our local star into account.”
Vilken enorm framfång för det öppna, sanningssökande och ifrågasättande forskarsamhället!
Geminidernas gåta löst
Geminid-svärmen i december – var härrör den ifrån?
Mer och mer pekar på att NEO-asteroiden 3200 Phaeton, en fem kilometers bjässe, är den skyldige. Eller ska vi hellre prata om resterna av en slocknad stenig komet???
Det var NASA:s rymdsond STEREO-A som i fjor bevittnade hur himlakroppen, som ligger i Geminidernas bana, plötsligt fördubblade sin ljusstyrka under perihelium-passagen på 0,140 AU. Långt, långt INNANFÖR Merkurius bana!
Forskarna, välkände David Jewitt och Jing-Li vid UCLA har nu räknat på saken och kommit fram till att asteroidens/kometens solvända sida nådde en temp på 480-700 gr C, vilket gör att dess steniga yta expanderar och krackelerar och lämnar efter sig ett ymnighetshorn av stoft.
Geminiderna syns bäst under mitten av december.
Jupiter lyser starkt
Jupiter lyser intensivt just nu på kvällarna och faktum är att närmare än så här kommer inte jorden och gasgiganten varandra nästa gång förrän år 2022. Så passa på!