Hoppa till innehåll

Cassiopeia-bloggen

Nr 18 2011

  • av

Betelgeuse offer för nyhetstorka

Australien har drabbats av översvämningar, vilket inte hindrar att det råder nyhetstorka down under  – det är från Australien uppgiften kommer att nästa år, det ödesdigra mayaåret 2012, kommer Betelgeuse att explodera som en supernova och ge oss två solar på himlavalvet. Ungefär som på Luke Skywalkers hemplanet i Stjärnornas krig-filmerna. Huh!
W-bloggskonsumenten Bertil Falk fick tag i uppgiften via Huffington Posts hemsida, och nu försöker fackastronomer så gott det går gjuta olja på vågorna.
Att Betelgeuse har kvaliteter som en “presupernova” är det nog ingen som förnekar, men smällen lär dröja alltifrån några tiotusentals år till  några miljoner år. Jag erinrar mig när mina kolleger på Expressen härom året gick ut och lovade: I kväll smäller Eta Carinae. Fullt så enkelt är det inte, även i fall stjärnorna lever farligt.
Betelgeuse, denna röda jätte i Orion – ett av vinterhalvårets vackraste objekt – ligger 640 ljusår bort och i stjärnans dödsryckningar sprätter den ut materia. Dessutom minskar jätten  i diameter. Den bubblar ständigt och jämt.
Fackastronomerna håller hela tiden ögonen på Orions röda juvel, och även om stjärnan small för 640 år sen och tänder till i kväll, är det ingen risk för oss. Betelgeuse blir enormt ljusstark som supernova, absolut,  men den farliga strålningen tunnas  ut över det stora avståndet.
Sov vidare!

Fotocredit för bildtrion ovan: ESO, P.Kervella, Digitized Sky Survey 2 and A. Fujii. Det var ESO som säkrade den fantastiska högerbilden med sin adaptiva  instrumentering kallad NACO  på Chile-observatoriets Very Large Telescope. Vi vet faktiskt ganska väl vad som händer på och omkring Betelgeuse.

Några fakta om Betelgeuse:

* Variabel: SR c

* Spektrum: M

* Yttemp: 3500 K

* Avstånd: 643 ljusår plus/minus 146

* Storlek: Ca 1000 ggr solens.

* App magnitud: 0,3 – 1,2

* Abs magnitud: – 6,05

* Ålder: Drygt 8 miljoner år.

Christine Jones hedersmedlem i RAS

Britternas RAS som i Royal Astronomical Society delar ut en hel del guldmedaljer och  liknande krafs, men finast av allt är väl ändå att upphöjas till hedersmedlem – Honorary Fellow – av detta förnäma sällskap från 1820? Äran har nu drabbat astronomidoktorn Christine Jones – bilden t v – vid  Harvard-Smithsonian Center for Astrophysics.
Christine  Jones förekommer med jämna mellanrum i det astronomiska och astrofysiska nyhetsflödet. Senast i fjor höstas  förknippade vi hennes namn med upptäckten av ett svart hål med en massa fem ggr solens,  efter supernovan SN1979C.
Jones intresse för astronomi började redan när hon var liten och fick ögonen på den ljusstarka Echo-satelliten. Då sa det bara – klick!?!

Även den brasilianska astronomiprofssorn Beatriz Barbuy, knuten till universitetet i Sao Paulo, har blivit hedersmedlem liksom den tjeckiske astronomen professor Jan Palous.

Barbuy har jag haft anledning att en gång tidigare komma in på (W-blogg nr 15 2010) , och det var när hon av ett visst sminkföretag i samarbete med FN-organet UNESCO 2009 fick  L´Oreal-Unescos pris ”For Women in Science Award”.

Vackra bubblor!

Galaxy Zoo meddelar i dag att deras projekt kallat The Milky Way Project, som verkat i drygt en månad, redan hittat massor av material som bygger på nedtankade data från infrarödsonden Spitzer Space Telescope. 116 000 bilder har klassifiserats  och medborgarastronomerna har identifierat drygt 5000 nya bubblor – 10 ggr fler än gällande katalog.

Dessa bubblor/bubbles är förstadier till stjärnbildningar i Vintergatan, och hur en av de nyfunna bubblorna  kan se ut kan vi se här:

Om projektet kan du läsa bl a på W-bloggen nr 224 2010.

Galaxy Zoo är verkligen på hugget och flaggar dessutom i dag för ett helt nytt, spännande projekt 2011, jakten  efter “ancient texts” med astronomiskt innehåll. Jag återkommer till detta!

Minsta nedslagskratern på jorden?

Rymdsten från Haviland.

Jag  har blivit besatt av idén att rota i små astronomiska fenomen, pyttesakerna,  och har tidigare på W-bloggen avrapporterat om en del fynd vad gäller små stjärnor och små galaxer (kolla Thomas Karlssons kommentar ovan t h). Nu undrar jag:

Vilken är den minsta, identifierade nedslagskratern på jordklotet?

Kanadickerna = University of New Brunswick har en Earth Impact Database, och där hittade jag fram till Haviland-kratern som är cirka 15 meter i diameter. Denna kraterrest, också kallad Brenham-kratern,  ligger i Kansas, Kiowa County,  USA, och bedöms  enligt vissa nätuppgifter vara runt 1000 år gammal. Även 20 000 år figurerar.

Utgrävarna har hittills säkrat drygt 7 000 kg meteoritmaterial huvudsakligen bestående av sten och järn. Bilden nedan är från databasen och visar en utgrävning på 1930-talet av den legendariske Clyde Fischer och en av hans assistenter.