Nr 15 2011
Rörliga amatörbilder från Saturnus
– Amerikanske planetfotografen Brian Combs har fotograferat en nyupptäckt storm på Saturnus norra tropiska zon, tipsar Christian Vestergaard.
Där upptäckte von Scheele syret…
Tack till bloggens astromedicinske kännare Carl Olof Börjeson, som berättar att i ett gammalt oventilerat och unket omklädningsrum för medicine
kandidater på gamla Serafimerlazarettet i Stockholm fanns på sin tid
denna skylt:
I detta rum upptäckte von Scheele syret.
Han tog det med sig när han gick.
Mer om M82 – från IrrII till SBc-spiral
Föra bloggen kom jag ju in på M82, som ända fram till 2005 klassats som en Irr-galax. Året 2005 kom en rapport signerad Y D Mayya , L Carrasco och A Luna som avslöjade “sanningen”:
Att det vi ser är en spiralgalax från sidan, och att M82 följdaktligen får beskrivas i nya termer i den astronomiska litteraturen. Jag noterar dock att redan i Universum – Illustrerat uppslagsverk (Globe Förlaget, 2006. svensk översättning Björn Stenholm et al)) fanns de nya uppgifterna med – imponerande!
M82-forskarna fann två symmetriska spiralarmar i NIR-området (NIR = near-infrared) som utgår från den centrala mittstången; på NIR-bilden har spiralarmarna märkligt nog blå färg trots upptagningen i den långvågiga delen av spektrum. Den jämförelsevis lilla centrala utbuktningen – 3×10 upphöjt till 7 solmassor – och de relativt öppna spiralerna gjorde att astronomerna vid denna tidpunkt klassade om M82 från en irreguljär galax till en SBc-galax enligt följande stämgaffelklassificering:
I den morfologiska förhistorien spökar bl a en rapport av Erik Holmberg från Lund, han tycks ha varit den som runt 1950 formellt bestämde galaxen vara av IrrII-typ. Därefter klassade de Vaucouleur om den till I0 i sitt system, och Alan Sandage med kolleger beskrev den kort och gott 1979 som “amorphous”.
BepiColombo tar tempen på Merkurius!
Även européerna har ögonen riktade mot Merkurius, bevisat av ett projekt kallat BepiColombo.
2014 går sonden till väders för att under sex lååånga år närma sig solens närmaste planet. Väl där ska BepiColombo ta “tempen” på Merkurius, och därför testas nu instrumenten i det ena jävulskt varma experimentet efter det andra i ESA: s Large Space Simulator.
Det japanskbyggda instrumentet Mercury Magnetospheric Orbiter utsattes tillsammans med ESA:s värmesköld senast för 350 graders fejkad solvärme. Instrumenten överlevde.
Under tiden på jorden…
…så mitt i alla kriser och klimat-upp-och-ner-vändningar orsakade av “den tvåbenta kaninen” en liten positiv nyhet:
Det verkar som om det tidigare, som man trodde, utrotade pungdjuret dvärgpungsovaren eller pygmépungekorren (Burramys parvus) överlevt och mår relativt hyggligt i Australiens grottor på hög höjd.