Nr 180 2010
Ny tungviktsvärldsmästare!
En champ är alltid en champ… men nu är ett tronskifte på gång. Härom dan kom nyheten att astronomer vid det av några tunga amerikanska universitet gemensamtägda/styrda SPT i Antarktis (“South Pole Telerscope”) har upptäckt den hittills massivaste galaxhopen, med katalogbeteckningen SPT-CL J0546-5345. 100-tals galaxer ingår i hopen, som anses “väga” motsvarande 800 000 000 000 000 solar. Det är ganska häftigt. Hopens avstånd beräknas till cirka 7 miljarder ljusår från oss. Och tillbaka i tiden… i ett universum som föddes för 13,7 miljarder år sen och vars lilla sol i vårt solsystem kom till världen för 5 miljarder år sen.
SPT-galaxerna ligger i stjärnbilden Pictor (Målaren) och dess rödförskjutning z=1.07.
Om vi kunde se galaxhopen som den ser ut “idag”, skulle den ha vuxit till sig ytterligare och vara en av de absolut maffigaste hoparna i vårt universum. Hopen bildades under universums första två miljarder år, en era då universum var mindre och mera kompakt än i dag och gravitationen spelade större roll. I takt med universums accelererande expansion kom den mörka energin att ta över, och det är denna mystifika mörka energi som SPT har till en uppgift att jaga.
Sedan SPT hittat galaxhopen, har också det rymdbaserade instrumentet Spitzer Space Telescope kopplats in med dess infrarödkänsliga kamera liksom de stora amerikanska Magellan-teleskopen i Chile. Bilden ovan är en sorts komposit av alla dessa observationer. 4×4 bågminuter är storleken, om jag inte läst fel.
SPT-teleskopet med diametern 10 m och dess “mission”, presenteras förstås på egen hemsida.
Kulturkrockarna uppmärksammas
Så kul att vårt kommande ASTB-möte 28 oktober på Lunds stadsbibliotek uppmärksammas lite här och var i cyberrymden. Tidningen Kulturen, t ex, har en notis redan ute om mötet, under rubriken “Kulturkrockar i Lund”.
Drömkakan för Clintan!
Med jämna mellanrum jagar jag bilder på temat astronomi, gastronomi och kakmonster, och i dag har jag fastnat för detta kuliga “objekt” på nätet: Jag tror det handlar om ett pepparkaks- och marsipanbygge. Men visst är det fint! Hoppas amatörastronomen Clint var nöjd.
Vad menade Edith?
Jag gillar poesi, och jag gillar alldeles speciellt de gamla finlandssvenska poeterna – Rabbe Enckell, Gunnar Björling m fl m fl. OCH naturligtvis Edith Södergran!
Stjärnenatten heter denna dikt av Edith (be mig inte tolka den!)
Onödigt lidande,
onödig väntan,
världen är tom som ditt skratt.
Stjärnorna falla –
kalla och härliga natt.
Kärleken ler under sömnen,
kärleken drömmer om evighet…
Onödig fruktan, onödig smärta,
världen är mindre än ingenting,
ned i djupet glider från kärlekens hand
evighetens ring.
Tonie Roos ställer ut just nu i Malmö, på Galleri Persson på Gamla Väster. Hon har bl a porträtterat Edith Södergran. Så här ser den bilden ut (154×130 cm):
Shoemakers aska
Ännu mer poesi! Jovisst stämmer det, legendariske planet/mån/komet-utforskaren Eugene M Shoemakers aska finns på månen, ditförd i en liten kapsel av Lunar Prospector 1999. Två år tidigare omkom Gene i en bilolycka.
Med kapseln fördes också en dikt, en strof ur Wm Shakespeares Romeo och Julia:
and, when he shall die,
Take him and cut him out in little starres,
And he will make the Face of heaven so fine,
That all the world will be in Love with night,
And pay no worship to the garish sun.
I min gamle Arbetet-vän, latinaren, Strindberg-kännaren, Moliére/Shakespeare-översättaren m m Allan Bergstrands översättning blev det till något nästan lika fint på svenska:
“Och när han ska dö, / så dela honom, natt, i små små stjärnor / som ska försköna himlens anlet så, / att alla ska förälska sig i natten / och inte hylla solens glitter mer.”